Vinterstorm

(6) Vaktombyte

EMBLA

"Du!?"

Embla såg hur Sagas ögon spärrades upp vid åsynen av mannen som klev in genom dörren till kammaren.

"Åh nej, inte du igen", svarade han och lade handen för pannan.

Hans ögon visade att han inte alls menade vad han hade sagt; de glittrade av ett återhållet leende.

Embla synade mannen närmare. Utseendet kändes vagt bekant, men hon kunde inte komma ihåg var hon hade sett honom tidigare. Det mest iögonfallande var ett långt ärr som löpte längst kinden och ner över halsen.

Det råbarkade yttre klädde honom väl. Han utstrålade en charmerande mjukhet som Embla hade svårt att blunda för.

"Vem är du?" tvingade hon sig att fråga.

"Mitt namn är Igor Vedarsson, prins Mangarans vän och beskyddare", svarade han med en stilfull bugning.

"Han är också en otroligt irriterande person som aldrig vet när han ska sluta upp att försöka få mig i säng", fyllde Saga i.

Igor höjde retfullt på ögonbrynen. "Jag? Jag som är så underbar på alla sätt och vis. Jag kan inte förstå hur du kan tacka nej till mig."

"Åh jo, det var inte så svårt."

"Jag som har längtat efter ditt fagra ansikte så länge. I flera månader har jag sett dig framför mig när jag blundar. Dig, och bara dig.

Saga himlade med ögonen.

"Jag har inte glömt ditt vackra korphår, dina djupa ögon och dina fromma läppar", fortsatte Igor. "Gudarna måste ha lett mig till dig. Låt oss aldrig skiljas åt igen!"

"Jag gillar honom", tänkte Embla. Hon såg på honom där han stod bredbent, med händerna i sidorna och ett brett leende på läpparna. "Han är kul." Så kom hon på var hon hade sett honom förut. "Just det, han var Mangarans flirtiga reskamrat på värdshuset."

Igor tog några steg närmare Saga. "Snälla du, ta min hand och låt mig visa dig hur en riktig man ska älska dig. Du kommer att få uppleva känslor bortom din fantasis gränser."

"Jaså? Det låter ju i och för sig intressant", sa Saga med ironisk ton i rösten.

"I min famn är du trygg mot livets alla fasor."

Han sträckte ut armarna mot henne; bjöd in till en omfamning. I stället för att kliva in i de öppna armarna valde Saga att greppa tag om hans handled med sin ena hand. Med den andra handen tog hon ett fast tag om hans axel.

"Jag känner mig redan tryggare", sa hon.

Sedan gick det så fort att Embla nästan inte hängde med på vad som hände. Med ett ryck tryckte Saga ner Igors nacke mot golvet. Hon vred hans handled bakåt och satte en välplacerad fot i hans knäveck. Benet böjde sig under honom och överkroppen var redan på väg ner mot golvet.

Saga behöll sitt grepp om hans handled även när han låg ner. "Nu kan du fundera över vem som bör befinna sig i vems famn egentligen."

Igor kippade efter andan. "Okej... okej..."

"Okej, vadå?"

"Okej, du vinner."

Saga släppte taget om handleden och tillät därmed Igor att resa sig upp igen.

Han rättade till sina kläder och bugade djupt mot henne. "Du är allt en kvinna att räkna med!" Så vände han sig mot Embla och fortsatte. "Det gäller att hålla sig väl med den där va?"