Vinterstorm

(25) Kung Houd

NEPTUN

Vintern hade återigen anlänt till Anoth. Staden var täckt att ett mjukt snötäckte, luften var kylig och lätta snöflingor singlande ner från den mjölkvita himlen.

Tillsammans med Houd och Vemod banade sig Neptun genom den nervösa och uppjagade folkmassan. Hamnen var fylld av folk som samlats för att ta emot de oanmälda skepp som lagt ankar mitt ute i floden.

"Är det någon som vet vilka de är?" frågade Neptun när de nådde fram till kajkanten.

Rubine som stått och väntat på dem skakade på huvudet. "Nej, men det pratas om att det skulle vara män från Sundersborg som kommit för att ansluta sig till Berosc."

"Jag ser inga flaggor... Vem reser utan att säga vem de är nu för tiden egentligen?" kommenterade Houd beskt.

Neptun blickade ut mot de tre stora skeppen som låg stilla och tysta mitt i Tgers flodfåra. Inte en själ skymtades uppe på däck.

"Det kan inte vara Beroscs män. De skulle aldrig göra sig besväret att ta vägen runt kusten bara för att ta sig hit." Han rynkade på näsan. "Eller?"

"Pirater?" frågade Vemod förbryllat. "Det kanske är pirater som hoppas se sin chans att plundra en redan krigshärjad stad."

"Det är alldeles för ståtliga skepp för att det ska kunna vara pirater", menade Neptun. "Jag har i alla fall inte sett ett piratskepp med så fina segel eller med galjonsfigurer som de där."

Skeppen var utsmyckade som om de tillhörde en kunglig regatta. Tanken slog dem alla tre nästan samtidigt. Houd var den som hann först med att säga den högt.

"Inayran?" grymtade han.

De stod tysta och bara stirrade på de oväntade besökarna en stund, men ingenting hände ombord.

Vemod suckade. "Kanske..." hummande den storvuxne legosoldaten. "Hämndens törst är svår att släcka."

"Men skulle han verkligen komma med bara tre skepp?" Neptun var ändå tveksam. "Det är inte precis som om det är en hel armé som ryms ombord de där skeppen."

"Titta!"

Rubine påkallade deras uppmärksamhet när en ensam eka sänktes ner i Tgers svarta vatten från sidan på ett skepp. På grund av avståndet var det svårt att utröna vilka som var ombord på den lilla ekan, men det såg ut som om det bara var tre män.

"Eller är det en kvinna också?"

Han kunde inte se. Ekan guppade upp och ner i vågorna medan den sakta tog sig allt närmare hamnen.

När ekan kom närmare fällde två av passagerarna ner kapuschongerna som skyddat dem från den bistra vinterkylan. Neptun undslapp sig ett ofrivilligt lyckotjut när de välbekanta ansiktena uppenbarade sig, Vemod och Houd dunkade glatt varandras ryggar och Rubine tjoade och vinkade med händerna högt över huvudet.

Den samlade folkmassan tittade nyfiket på medan ekan lade till vid kajkanten och Saga och Igor klev ur båten.

"Vilken välkomstfest ni har planerat för oss", utbrast Saga med ett gapskratt. "Om jag hade vetat om att jag skulle få träffa alla era vänner så hade jag nog minsann klätt mig bättre."

Hon grep tag i kjoltyget på sin kappa och dansade runt ett varv där hon stod, fortfarande med ett brett leende på läpparna. Igor bara himlade med ögonen mot henne.

"Där ser ni vad jag har fått stå ut med nu i flera veckor. Det ska bli så skönt att komma till fast mark och få chansen att träffa ordentligt folk igen."