Vinterstorm

(33) Neptuns brev

NEPTUN

Neptun satt vid sitt skrivbord och försökte samla ihop sina tankar. Utanför fönstret skymtade Vikens stormiga vatten och de branta klipporna som så plötsligt skar av den högplatå som Inayrans västra delar bredde ut sig på.

De senaste veckorna hade varit hektiska. Efter att Embla och Torun hade rest hem till Shusia igen hade han fått göra fler framträdanden och hållt fler tal än han kunde minnas att han någonsin hade gjort förut. Tillsammans med resten av sin nya familj; H'Rode, Cornelia och Polfydia hade han rest runt i Inayran och mött sitt folk i städer och byar. Han hade fått se det land som han var född i. Och det han hade fått se var otroligt vackert.

Han trivdes i H'Rodes sällskap; de hade upptäckt att de hade samma humor. Cornelia var vänlig och tillmötesgående på alla sätt och vis. Hon var alltid mån om att han skulle känna sig välkommen och sedd som den familjemedlem han nu var.

Och han var så otroligt glad över att få vara tillsammans med Polfydia igen. Deras kärlek hade bara vuxit och vuxit desto mer tid de spenderat tillsammans. De hade så klart blivit tvungna att berätta Polfydias historia för folket snabbare än de hade planerat. Det hade varit plågsamt för Cornelia att tvingas lämna ut sig så öppet för allmänhetens ögon. Det hade varit en svår hemlighet för henne att släppa ut i det fria eftersom hon såg Polfydia som sin egen dotter.

Tyvärr hade nu dotterns kärlek krävt att hon avsade sig sitt moderskap. Neptun visste hur jobbigt det hade varit för Cornelia och han hoppades innerligt att hon visste hur mycket han uppskattade hennes mod och ärlighet.

För nu visste folket att Neptun och Polfydia inte delade något blodsband, nu kunde de äntligen planera inför framtiden.

Han grävde i högen av papper på skrivbordet. Allt hade samlats på hög under de veckor de hade varit på resande fot. Bland alla släktlistor, reskartor och lyckönskningar fanns det tre brev som han lade i en speciellt hög; det var de som han ville ägna lite extra tankekraft kring.

Han tog det översta och höll upp det i solljuset. Det var en handstil han mycket väl kände igen.

"Embla", log han.

Serg, 15 juli

Kära bror,

Torun och jag har nu åter anlänt till Serg. Det är skönt att vara hemma igen efter så lång tid. Det första jag gjorde när vi klev av karavanen var att sakta strosa några kvarter i staden och bara njuta av de välbekanta vyerna.

Jag kan knappt sätta ord på hur härligt det var att få träffa dig igen. Du är den pusselbit som saknats i mig, och nu när du åter är med oss är jag hel igen. Jag är så lycklig över att du finns i mitt liv.

Så, min bror, jag önskar dig all lycka till med allt ditt nya uppdrag innebär. Jag antar att du har många månader med studier av Inayrans lagar, seder och bruk framför dig. Och så klart alla dessa besök från adeln som vill hälsa på dig och visa sin självklara aktning mot din person. Jag tvivlar dock inte en sekund på att du kommer att bli en god och rättvis kronprins den dagen då du kröns till kung, då du säkerligen kommer att bli en lika framgångsrik kung som vår far.

Hälsa alla från mig och Torun.