On my way - The Fooo fanfiction

45 - I had to

- Jackys perspektiv -

Jag gick med tunga steg mot entrén där jag skulle träffa Felix. Förbi mig i korridoren sprang det elever fram och tillbaka med leenden på läpparna då det var imorgon vi slutade för terminen. Mycket hade hänt den här våren. Jag hade gått från nobody till somebody. Innan hade jag hängt med töntarna, och helt plötsligt hade jag gått in i ett förhållande med skolans, och även Sveriges, populäraste kille. Allt hade gått så snabbt, nästan lite för snabbt.

"Hej älskling!" Felix ljuva röst fyllde upp mina tankar och jag kollade upp på honom.

"Hej, ska vi dra?" frågade jag och gav honom en puss på kinden och han svarade med en nick och tog sedan ett stadigt tag i min hand innan vi begav oss mot busstationen. Vi orkade inte ta oss in till stan så valde ett gammalt klassist fik i närheten.

"Åh så skönt med sommarlov snart!" pustade Felix ut och borrade sig ner i sätet. Han fortsatte snacka om hur mycket plugg vi hade haft, om hans band och hur de har planerat deras sommar full av spelningar. Jag satt lutad mot den smutsiga bussfönstret och lyssnade på Felix eviga snack med ett halvt öra öppet.

"Jacky? Hallå vi ska av." Han sparkade mig lätt på smalbenet och gav mig en konstig blick. "Lyssnade du ens på vad jag sa?"

"Öh ja, är bara lite trött." Gav jag som ursäkt. Jag hade suttit och funderat på vad jag skulle göra över sommarlovet. Om Felix nu skulle dissa mig för sitt lilla pojkband hela sommaren skulle jag väl få spendera hela lovet med min familj hemma, eller ja, familj och familj...

"Ey du vi kanske skulle till USA i sommar med grabbarna och skivbolaget, fatta vad najs. Och fattar du hur bra jag ska bli på parkour? Och på att dansa!" Han fortsatte att rabbla på om hans semester i USA. Jag väntade länge på att han skulle fråga vad jag skulle hitta på i sommar, men den frågan kom ju såklart inte upp.

Vi gick in på fiket och beställde. Jag tog en Loka och en vanlig sandwich med kalkon och ost och Felix tog en kycklingsallad och en kaffe. Vi satte oss vid ett tvåmans bord vid fönstret ut mot torget medan vi väntade på att vår mat skulle bli klar. Solen gassade in genom fönstret och himlen var klarblå, en sådan där klassist mysig sommardag.

"Alida jag tror din macka är klar nu." Felix ord spottades ut ur hans mun och i samma sekund som han sagt de så blev han kallsvettig och ångrade sig genast.

"Förlåt, gud Jacky det var verkligen inte meningen. Förlåt verkligen vi brukade gå hit och, och hon ville alltid att jag skulle säga till... Förlåt!" han tog tag i mina händer och kollade darrande in i mina ögon.

"Det är lugnt, okej?" Jag drog bort mina händer och log medlidande mot honom och gick mot kassan där min macka låg. Visst, jag sa att det var lugnt, men det var det inte. Jag har alltid känt mig som en person som bara fyllde Felix hål i saknaden på Alida. Att jag bara var ett andrahandsval. Och jo, det var inte meningen av honom att säga det, men ändå, det brast verkligen i mig.

Med tårarna brännande bakom mina ögonlock gick jag tillbaka.

"Tror jag fick något i ögat", sa jag och log och drog sedan bort tårarna med mitt pekfinger.

Tiden gick, han fortsatte prata om sitt band, sina problem, skolan, sommaren och allt. Jag satt mest bara och log och skrattade lite då och då. Nervöst satt jag ändå hela tiden och fingrade på min tröjkant, drog i nagelbanden, bet mig i läppen och svalde hårt lite för ofta. Jag var så nervös och rädd att det var sant. Att det jag grubblat på de senaste dagarna verkligen va sant. Va tankarna verkligen så eller va det bara någonting jag inbillat mig? Nej det hade jag inte.

"Felix jag tror inte detta kommer funka."

THE END