On my way - The Fooo fanfiction

22 - wanna come over?

- Jackys perspektiv -

Mina föräldrar hade satt igång med deras bråk igen medan jag låg uppe på mitt rum och tittade på de enda filmerna som fanns här sedan innan - Barbie. Det var klart att det fanns andra filmer också men huvudsakligen var det Barbiefilmer. Jag hade sett igenom nästan hela raden med filmer under den här helgen och skulle därför inte ha något annat att titta på än någon realitysåpa från åttiotalet som också fanns i bokhyllan i tevevärlden där tjockteven stod. För mig räckte det gott och väl med att ha en tjockteve på rummet där jag kunde se på film i min ensamhet. Jag gillade inte att behöva dras med hela familjen och anpassa mig efter vad de tyckte och tänkte när det gällde olika grejer som vi skulle titta på. Inte för att jag så ofta tittade på teve med dem eftersom jag aldrig hade tid över till det.

Eftertexterna på prinsessan och tiggarflickan spelades upp och i precis samma tajming så vibrerade min telefon som låg i sängen till. Jag vände upp skärmen och såg att utöver de få notiserna jag hade fått från instagram så hade jag fått ett nytt meddelande från Felix som började med "Tja! Jag och Alida har tagit en paus från varandra och därför..." mer kunde jag inte läsa om jag inte låste upp telefonen.

Nyfiken av vad det mer var som stod i meddelandet så klickade jag mig vidare in för att läsa allt han hade skrivit.

"Tja! Jag och Alida har tagit en paus från varandra och därför så åker jag tåget hem själv imorgon. Du är möjligtvis inte sugen att ta platsen bredvid mig på tåget? Biljetterna ligger i min ryggsäck och är redo att användas. Kram Felix :)"

Jag log lite försiktigt men kände ändå på något sätt lite skuldkänslor över han och Alidas paus. De två hade varit ett perfekt par som hade beundrats av alla fram tills jag kom in i bilden och förstörde allt mellan dem. Jag hade förstört deras förhållande och förtroende som de hade byggt upp med varandra under den halvårsperioden de hade varit ett par. På något sätt var det dock skönt att veta att han faktiskt kanske hade sett vilken totalidiot Alida var. Efter gårdagens incidenter så hade jag tappat all respekt för henne och skulle förmodligen inte falla mig in i att försöka få tillbaks den. Hennes ord som hon hade kastat ur sig om mig skar i bröstet och fick mig att nästan må illa men det kanske bara var så alla såg mig - som en falsk jävel som hon hade fått mig att framstå som.

"Tråkigt att höra det där om Alida, jag ville verkligen inte att det skulle bli så mellan er och det hoppas jag att du förstår! Jag följer dock väldigt gärna med dig hem imorgon. Står inte ut att vara här mycket länge till."

När meddelandet var skickat till honom så gick jag upp ur sängen igen och ut på loftvåningen. Mamma och pappas gräl hörde man fortfarande nerifrån och av någon anledning så vågade jag nästan inte gå ner. Inte för att de skulle få för sig att göra mig illa utan för att jag inte kändes för att dras in i det eller behöva se de båda vara så arga som jag visste att de var.

"MAMMA, PAPPA?" ropade jag och lutade mig mot räcket på kanten. Jag hörde hur de muttrade något ohörbart till svar och vände sedan blicken upp mot mig.

"Jag åker hem imorgon bara så att ni vet. Ni kan inte få mig att ändra på mig. Puss hej" sa jag och gick tillbaks mot rummet igen. Direkt när dörren stängdes startade de igång att skälla på varandra om allt möjligt - igen. Det var tur att Zack var ute i skidbacken tillsammans med Emanuel och inte hemma för då skulle han varit alldeles förtvivlad över deras bråk. Jag minns för några månader sedan då mamma och pappa bråkade som mest men inte visste att jag och han var hemma, de slängde tallrikar i golvet och grät båda två. Zack hade då smugit in på mitt rum och krupit ner under mitt täcke medan jag spelade hög musik i mina hörlurar för att slippa höra dem.

Jag lade mig ner i sängen och såg hur min skärm på mobilen lös upp ännu en gång och precis som tidigare så var det Felix namn som prydde skärmen.

"Kan du inte komma förbi en sväng så kan vi prata? Jag har ett eget hotellrum så vi behöver inte stöta på Alida"

"Visst, men kan du möta mig på vägen? Jag vet inte riktigt om jag hittar dit"

"Kan jag väl, vi ses"

Jag gick mot spegeln som satt på en av garderobsdörrarna och synade mina kläder. Jag hade på mig ett par höga blåa jeans, en vit långärmad tröja som satt ganska tight och håret var uppsatt i en hög hästsvans. Det fick funka att se ut på det viset, det var kanske en ganska tråkig påklädnad men jag var nästan helt säker att han inte skulle lägga så värst mycket tid på vad jag hade på mig.

Fort sprang jag nerför trappan, förbi mamma och pappa vidare in till hallen där jag började klä på mig mina ytterkläder. Mamma kom förvånat ut i hallen och tittade oförstående på mig.

"Vart ska du?" frågade hon och försökte klämma fram ett leende bakom hennes alldeles för seriösa ansiktsuttryck.

"Bort här ifrån? Vad tror du?" svarade jag irriterat och drog en av mina vinröda mössor över huvudet. Hon nickade ledsamt och gick in i köket igen där pappa stod beredd att börja bråka igen. Innan de hann börja skrika på varandra ännu en gång så stack jag ut ur stugan med en stor klump i halsen. Det var inte kul att varken se, höra eller veta om att mina föräldrar inte mådde bra tillsammans men ändå försökte få ihop livet för min och Zacks skull.

Med tunga steg gick jag efter vägarna mot hotellet och för att släppa tankarna på mina föräldrar så tittade jag på snön som låg fint på vardera sida om vägen som var helt snöfri. Det förvånade mig faktiskt att det inte var så värst mycket grus i snödrivorna utan det låg nästan helt kritvit snö på vardera sida. På den lilla promenaden som jag var tvungen att gå ensam innan Felix skulle hinna möta mig så passerade jag Emanuel och Tims hus. På verandan upp till deras gigantiska såg jag Tim stå och hålla om en tjej. Han pussade henne i pannan och sedan attackerade hon hans läppar med hennes. Ju närmre jag kom desto mer liknade tjejen Alida och jag kunde konstatera att det var hon då jag hörde Tim säga några ord som förvånade mig väldigt mycket.

"Hjärtat, det kommer ordna sig. Han skulle ändå förr eller senare få reda på oss. Det är nog ändå bäst att det blev såhär"

Jag drog upp luvan på min jacka för att de inte skulle se mig och gick sedan med snabba steg förbi dem.

"Men jag älskade honom faktiskt Tim och det du och jag råkade upprepa några gånger när han var på turné betyder inget för mig längre. Den enda som betyder något för mig är Felix men såklart ska den där Jacky komma och förstöra allt" hörde jag hon säga. En ännu större klump bildades i min hals och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Skulle jag berätta för Felix eller skulle jag låta det vara? Jag tror faktiskt att det var lika bra att låta det vara för en stund och låtsas som att jag inte hade hört någonting. Jag hade egentligen ingenting med det där att göra - det var mellan dem och inte mellan mig och dem.