On my way - The Fooo fanfiction

7 - Cigarettes

- Jackys perspektiv -

Mamma hade pratat på hela kvällen om hur hygglig och fin Felix var och hur otroligt glad hon var att jag äntligen hade lärt känna en ny kompis som inte var en av dem som jag hade umgåtts i hela mitt liv med. Hon tyckte att jag skulle vårda min kontakt och försöka hålla kvar honom och inte lämna som jag hade gjort med många. Det hon inte förstod var att jag lämnade av en anledning, jag lämnade inte för att jag tyckte att det var kul utan för att jag hade en anledning till att lämna den personen. Vi kunde börja med Paula, min före detta bästa vän som jag hade känt i hela mitt liv. Henne lämnade jag på grund av att hon bestämde sig för att ligga medvetet med min dåvarande kille Matthias och såklart sade han inte nej till något sådant. Han var alltid sexuelltfrustrerad och låg därför med allt och alla så fort som han fick chansen till det. När jag förklarade det för mamma efter mitt och hans uppbrott så förstod hon ingenting, hon tyckte att jag var löjlig som anklagade en så fin kille som honom till att ha gjort något så hemskt.

Sedan hade vi Jossan och Felicia. Två kompisar som jag stod hyfsat nära, då iallafall. Jag kände båda identiteterna på helt olika håll. Men en dag hade jag råkat dubbelboka mig en torsdags eftermiddag med både Jossan och Felicia och det slutade tillslut med mycket om och men att vi tre tog en fika. Jag introducerade de två för varandra och i slutet av kvällen så har jag för mig att de bytte nummer. Tjejerna tog iallafall mer kontakt och det slutade med att jag hade skapat ett nytt bästispar. Jag var glad i början av att vi nu alla tre kunde umgås, men jag blev mer och mer utfryst av de och blev som tredje hjulet. De bröt sedan all kontakt med mig och ja, jag blev ensam ännu en gång. Detta var också något mamma inte förstod. Hon tyckte att både Jossan och Felicia var trevliga och att jag säkert bara inbillat mig allt, sure.

Jag försökte hela tiden att inte tänka på mitt förflutna, men det var svårt. Det är helt sjukt hur man kan bryta kontakten med människor som man stått nära så länge. Poff, och sen sågs man inte mer. Samma sak med mina gamla klasskompisar. Inte för att jag stod de så nära men en sak jag måste tänka på mer i framtiden är att frasen "Jag kommer ringa och sms:a dig varje dag" är bara en stor fet lögn. Den håller i sisådär kanske en vecka och sen försvinner de vännerna med. Inte för att jag brydde mig så mycket om de vännerna, men man hade ju förhoppat sig att få snacka skit och höra skvaller om hur samhället man bodde i innan var, men icke sa nicke.

- Felix perspektiv -

Jag var ett stort jävla fiasko. Kunde jag seriöst inte bara säga ett enkelt förlåt? Varför ska jag alltid krångla till det? Varför krångla när man kan hångla, ett "ordspråk" som Gille oftast drog och som oftast funkade, men inte nu. Just nu funkade ingenting.

Jag gick med tunga steg hemåt. Jacky hade bokstavligen kört ut mig framför hennes mamma, Ann, dock var jag inte så säker på att Ann förstod att hon körde ut mig. Egentligen förstod jag inte vad jag hade gjort för fel mot Jacky, det var inte direkt någon jätte stor grej att jag slängde ut något helt obetydligt. Hon förstod väl att jag inte kunde säga mitt framför min flickvän att jag var på väg att skaffa en ny kompis, en ny tjejkompis rättare sagt. Hon skulle gått i taket och blivit helt ursinnig och irriterad på mig, typ precis som Jacky var nu. På något sätt var det nästan bättre att Jacky var arg och irriterad på mig än att Alida var det. Anledningen till det var att Alida hade status, hon hade ett stort kompisgäng och hon hade inflytande hos alla människor i skolan. Det spelade ingen roll vad hon gjorde, alla såg upp till henne och om vi skulle hamna i bråk så skulle alla hata mig, även mitt gäng, fram tills dess att vi löste det.

Mitt hus låg en bit ifrån Jackys men eftersom jag kände att jag behövde lite friskluft och rensa tankarna så gick jag hela vägen hem istället för att ta bussen som tog max tiominuter hem. Jag grävde runt i mina fickor för att först och främst hitta min mobiltelefon, när den var funnen tryckte jag ner den i bakfickan på de svarta jeansen jag hade på mig innan jag grävde ännu djupare ner efter cigarettpaketet. Jag kunde aldrig komma på varför jag började med den skiten men jag tror att det var i sjuan då alla hade tappat sig själv i hopp om att finna någon ny egenskap i sig själv. Det var i alla fall då som vi försökte få de äldre killarna på skolan att köpa till oss. De gjorde en bra affär då vi betalade nästan dubbelt så mycket för ett paket än vad de kostade att köpa i butik.

Jag plockade upp en cigarett ur paketet, lade den mellan läpparna och tände på. Min mamma brydde sig inte lägre om att jag rökte, från början hade hon gjort det som vilken annan mamma som helst. Hon försökte få mig att sluta och även fast jag ville göra det så fortsatte jag bara för att vara rebellisk och helt tvärtemot. Såklart var hon inte alls nöjd med att jag gjorde det men hon försökte inte få mig att sluta då hon visste att det inte var värt att ta den diskussionen. Nu som det var idag så rökte jag i princip bara då jag kände mig stressad eller inte mådde som jag skulle. Det var ett sätt för mig att gå ner i varv och känna mig helt lugn för en stund.

Väl utanför mitt hus så fimpade jag och traskade på efter uppfarten. Dörren var upplåst så jag tryckte ner handtaget på den vita dörren och klev in. Inne i huset luktade det mat och från köket kunde jag höra mamma vissla till någon låt som gick på radion. Snabbt trampade jag av mig skorna, hängde upp jackan och gick in i köket.

"Hej" sa jag lite försiktigt och tittade på mamma som höll på att laga någon gryta av något slag - även fast klockan var runt halv åtta på kvällen.

"Men hej gubben, vart har du varit idag? Vill du ha något att äta? Det finns mat i kylen om du vill ha" svarade hon och log stort. Jag skakade på huvudet och började röra mig mot trappen.

"Jag har varit hos en kompis och jag fick mat där men tack ändå" sa jag och satte en fot på första trappsteget.

"Vilken kompis? För det var inte Alida i alla fall då hon har varit förbi här två gånger sedan skolan slutade" sa mamma och gjorde något konstigt med ögonbrynen.

"Hon heter Jacky och du behöver inte bry dig i vem hon är för hon vill inte vara min vän" mumlade jag och började springa uppför trappan. Jag kände mig instabil, hur lyckades jag bli dissad av en och samma tjej på en dag? Det hade aldrig hänt förut.