On my way - The Fooo fanfiction

36 - I have fallen for you

I have completely fallen for you. Everything you do, everything you say, everything you are. You're my first thought in the morning, you're my last thought before I fall asleep and you're almost every thought in between.

Jag och Felix satt på en parkbänk i en park inte så värst långt ifrån mig, solen sken och man kunde se att träden alldeles strax var på väg att bli sådär gröna och fina som de är under sommaren. Våren var en fin årstid, en årstid som jag gillade lite mer än vad jag gillade den trista långa kalla vintern som för det mesta bestod av slask eller ishalka. Under vintern önskade jag nästan lite att jag bodde utomlands - typ i Thailand eller något annat varmt land där man slapp snön och kylan. Faktiskt så hade min nu icke existerande familj testat på att bo i Thailand i tre månader över en vinter för något år sedan vilket var hur skönt som helst. Jag och Zack gick i en svensk skola där medan mamma och pappa jobbade på distans. Den resan var helt fantastisk och jag skulle sent glömma alla nya ansikten som jag lärde känna där, grejen var bara den att de bodde på helt andra platser i Sverige.

"Jacky, kan du berätta för mig vad är det som har hänt?" frågade Felix och lade en hand på mitt knä medan han lät den andra ligga om min axel lutad mot bänken bakom. En försiktig suck gick ur mig och jag kände hur mina ögon började tåras igen. Det här med att gråta var inte min grej, jag brukade i vanliga fall inte göra det men nu helt plötsligt så gjorde jag det. Kanske var det för att jag var alldeles för less på allt som hade hänt att tårar var den enda vägen ut för mig.

"Mamma och pappa" stammade jag fram och försökte att torka tårarna som hade börjat rinna med mina fingrar. Snabbt omfamnade han mig i en kram och gav i från sig ett hyssjande ljud samt viskade att jag inte behövde säga mer utan att han förstod precis vad det var som hade hänt. När han släppte på greppet om mig märkte jag att det hade blivit ett blött märke på hans tröja från mina tårar.

"Kom, vi kan gå hem till mig och titta på film eller göra något så kanske du kan få något annat att tänka på" försökte han försiktigt. Jag snyftade till och torkade bort tårarna "o-okej".

Med min hand i hans så gick vi igenom parken bort mot busshållplatsen där bussen som skulle ta oss vidare hem till honom gick ifrån. När vi gick så vaggade han våra händer fram och tillbaks och försökte att få mig på andra tankar genom att prata om alla möjliga saker. Han pratade om den kommande satsningen som skulle göras med bandet och att han väldigt snart skulle bege sig över på andra sidan Atlanten för att spela in ny musik igen. De hade nämligen varit där förut någon gång under början av förra året och sedan nästan hela sommarlovet. Åka skulle de dock inte göra förrän Oscar och Oscar hade tagit studenten men det var inte länge kvar, bara någon månad faktiskt.

"Jag vill inte att du ska åka" viskade jag tyst när vi hade kommit hem till Felix och lagt oss i hans säng med hans dator. Han flyttade undan datorn där ett gammalt avsnitt av någon serie jag hade sett för längesedan spelades och tittade oförstående på mig.

"Vad menar du?" frågade han och lade huvudet på sned samtidigt som han flyttade sig ännu lite närmre mig.

"Jag menar att jag inte vill att du ska åka, jag vill inte att du ska lämna Sverige, lämna mig här" suckade jag och tittade bort. Mina ord lät så löjliga att jag inte visste vart jag skulle ta vägen - klart som fan att han skulle åka om det var det han ville. Jag skulle inte lägga mig i det, det var inte mitt val. 

"Jag kommer bara vara borta ett tag" sa han och gav mig en fjäderlätt puss på kinden.

"Det är fortfarande en evighet för mig, en lång hemsk evighet. För mig är det en evighet mellan varenda gång vi träffas även fast vi gjort det ofta nu den senaste tiden" mumlade jag försiktigt och började pilla på mina nagelband. Jag kunde känna hans fundersamma blick ligga över mig och jag var nästan lite osäker på om jag ville se den.

"Jag förstår inte" sa han, "jag förstår mig inte på dig ibland, för att som jag kan minnas så var det du som knappt gillade mig för inte alls länge sedan..."

"Men man kan faktiskt ändra uppfattning och det har jag gjort på riktigt nu när jag har sett vilken fin kille du kan vara om du verkligen vill det. Ärligt nu Felix, jag tror att jag har fallit alldeles lite för mycket för dig för att det ska vara bra för mig själv"