On my way - The Fooo fanfiction

33 - a date?

- Felix perspektiv - 

Vi satt inne på den fina restaurangen, jag med hennes hand vilande i min samtidigt som jag strök den försiktigt med min tumme. Skulle jag vara helt ärlig så hade jag aldrig varit den där killen som var sådär super romantisk av mig och bjöd ut den jag gillade på olika sorters dejter. Jag var lite mer för att göra spontana grejer som i sin tur kunde bli romantiska om det var så att personen jag gjorde olika spontana grejer med ville ha lite "romantik". Alida och jag vi hade aldrig varit på någon riktig "dejt" under vårt förhållande om man inte räknade med de gångerna vi hade gått på bio och sett någon film och delat på en popcorn. Hon var lite av ett flimfreak och kunde därför se hur många filmer som helst på bio eller hemma och så fort som man ens försökte närma sig henne och avbryta henne i tittandet så fick man en sur blick eller ett löst slag på kinden. Hon gillade inte att man distraherade henne - även fast hon hade sett filmen ett dussintal gånger tidigare. 

"Jag har verkligen haft det trevligt i kväll," sa Jacky och log mot mig med ett leende som jag inte kunde motstå att få flera tusen fjärilar att väckas i min mage. De flög runt så att det ilade sådär underbart, precis som de gjorde när man var nykär. Det var längesedan jag kände på det här viset för Alida hade inte fått mig att känna såhär den senaste tiden i vårt förhållande då vi praktiskt taget bara hade bråkat med varandra.

"Jag med, det har varit kul att vi har fått lära känna varandra lite mer än tidigare," svarade jag och försökte att le lika fint tillbaka - inte för att jag lyckades. Ingen kunde ha ett lika fint leende som Jacky själv så det var knappt värt att försöka. 

"Ärligt så växer du bara mer och mer i mina ögon när vi gör sådana här saker med varandra men på något sätt så känns det som att du inte kommer hålla i det, att du kommer förändras när du är med 'grabbarna'," sa hon och direkt så blev hennes ärliga ögon lite dystra. Jag visste att jag kanske hade fått henne att tveka på mig och att jag kanske kunde förändras när jag var med killarna i skolan som tyckte jag var löjlig som höll på med kärlek. I deras ögon så hade man en brud för en natt och lämnade sedan henne i tårar dagen därpå. Jag ville inte vara den typen av kille, jag ville vara den där snälla pojkvännen som verkligen bryr sig och tänker på sin flickvän. 

"Jag vill vara den där drömkillen men det är inte alltid så lätt för mig för i mitt umgänge är det där med kärlek ganska tabu, de tycker att jag är löjlig som ger mig in i ett förhållande och stannar kvar där. Det är därför du kanske har fått uppfattningen om mig att jag är annorlunda i skolan jämfört med när vi träffs såhär," svarade jag rätt ut från hjärtat. Det var lika bra att släppa ut allt och berätta även fast jag skämdes över mig själv och att jag var så feg som inte vågade stå emot det grabbarna i gänget sade. 

"Felix, du måste förstå att om du verkligen gillar mig så måste du stå upp för mig också. Jag vill inte bli sedd som den där tjejen du ligger med och som du inför killarna pratar om som ett sexobjekt. Jag har hört det du sagt om Alida och det vill jag inte att du ska säga om mig," sa hon med blicken vänd ner i bordet. Hon hade rätt, skulle jag vara en riktigt bra kille för henne så skulle jag stå upp för henne också. Berätta för alla fans att hon är min nummer ett och detsamma för grabbarna som inte ville förstå sig på det där med kärlek. 

"Jag vet och om det någon dag blir så att det blir du och jag så lovar jag att jag kommer stå upp för dig och vara ärlig 99 procent av tiden," svarade jag.

"Varför bara 99 procent?" frågade hon ledssamt och fundersamt.

"För att ingen är ärlig hela 100 procent av tiden. Det finns inte en enda människa som alltid är så ärlig och det är bara att inse det. Man kan inte alltid tala sanningen om allt och ibland så måste man dra små vita lögner för att stryka över en del grejer. Till exempel när det gäller presenter eller överraskningar, saker som kommer hända som man måste vara lite tyst om men jag skulle aldrig ljuga eller hålla bort något stort och livsviktigt och det hoppas jag att du vet," svarade jag. Hon nickade förstående och drog sedan undan sin hand från min när hon såg att kyparen kom med notan som jag vänligt betalade. 

"Du är faktiskt ganska smart ändå," sa Jacky när vi kom ut från restaurangen och hade flätat samman våra fingrar. 

"Vad menar du med det?" frågade jag lite fundersamt och skrattade till. Hon bara log sådär fint så att fjärilarna i magen började flyga runt igen.

"Jag hade aldrig trott att du skulle tänka sådär långt när det gällde det där med ärlighet," svarade hon med en enkel axelryckning. Jag skrattade till en aning och drog henne lite närmre mig då hon såg ut att frysa under hennes tunna jacka sent såhär i april månad. Efter en stunds gående i tysnaden stannade hon upp och stod stilla mitt på gågatan, jag förstod först ingenting men innan jag knappt hade hunnit reagera så hade hon fört oss två samman genom att trycka sina läppar mot mina.