On my way - The Fooo fanfiction

41 - rollercoasters

- Jackys perspektiv - 

Vi fyra hade sprungit runt tillsammans på grönan i någon timme. Den första tiden så blev ingen av killarna igenkända men allt eftersom tiden gick så mötte de på grupper med fans som alla ville hälsa. Vissa lät oss vara helt medan vissa andra förföljde oss, smygfotade och gud vet vad. Jag som själv inte var van vid något sådant här blev väldigt förvånad då jag aldrig riktigt hade sett på Felix som en "kändis", eller kanske lite från en början men inte så värst mycket nu längre. Vi snackade nästan aldrig om bandet eller om hans fans när vi var med varandra och det var nästan som att jag mitt upp i allt hade glömt att han var en offentlig person. Han kanske till och med var en av de killarna i Sverige som flest tonårsflickor ville ha. 

Hursomhelst så hade jag och de två Oscarna kommit väldigt bra överens redan från en början. Visst var det lite stelt i början då jag var tvungen att presentera mig för dem men senare så var det inte några större problem. De båda var väldigt snälla och bjöd på sig själva mer än vad jag hade trott att de skulle göra. Grejen var bara den att ju mer jag pratade med Oscar och Ogge, ju mer tillbakadragen blev Felix. Han försökte väldigt många gånger visa för dem hur det stod till mellan mig och honom genom att greppa tag om min hand och hålla om mig bakifrån samt pussa mig på kinden. Ingenting av det hade jag väl egentligen något emot men just när han gjorde de olika sakerna så kändes det extremt stelt av någon anledning. Det ar som att han försökte bevisa något för dem. 

"Är du sur?" frågade jag när vi hade slagit oss ner vid ett bord i närheten av de olika små ställena där man kunde köpa mat. Han hade precis innan vi slagit oss ner köpt en nachotallrik till oss som vi skulle dela på. Oscar och Ogge var någon annanstans och köpte mat men skulle förmodligen komma inom kort. 

"Nej, eller vad menar du? Jag är väl inte sur?" svarade han och försökte smita undan. Man kunde dock se väldigt tydligt på honom att det var något som tyngde ner honom på något sätt.

"Jo, det syns på dig att det är något som inte riktigt står rätt till", försökte jag och tittade rätt in i hans ärliga grönblåa ögon. Han skakade på huvudet och tittade sedan ner på papperstallriken som stod framför oss. Sakta men säkert så sjönk hans axlar ihop en aning och han började titta åt andra håll förmodligen bara för att slippa få ögonkontakt med mig. 

"Felix, om du inte tycker att det här är kul så kan du säga det. Om du vill att vi ska springa runt här bara du och jag så kan vi göra det, för mig spelar det ingen större roll så länge du är glad, för jag hatar verkligen att se dig såhår!" sa jag och tog tag om hans hand. Hans blick fastnade genast på mig och han tittade på mig med en seriös blick.

"Jag kan erkänna, jag blir jävligt avundsjuk när du så jävla enkelt kan bli vän med mina vänner. Jag vill typ ha dig för mig själv och inte dela dig med alla andra också." Felix röst var lugn men alldeles skrovlig och det kändes på något sätt som att han skulle börja gråta, inte för att jag trodde att han skulle göra det här och nu inför alla. Speciellt inte när det var en rad med smygfotande fans överallt här också. 

"Om du vill kan vi göra något själv, bara du och jag efter vi har ätit tillsammans med Oscar och Ogge som är på väg med deras mat hit", log jag och tittade mot de olika bergochdalbanorna. Felix nickade glatt samtidigt som han strök sin tumme mot min hand som fortfarande låg i hans. 

"Det vill jag mer än gärna, men jag vill något annat också", sa han och flinade mot mig. Genast reste jag ögonbrynen och tittade fundersamt på honom. Jag förstod från en början först inte vad han menade men när jag såg att han började resa sig från där han satt för att luta sig över bordet så förstod jag precis. Inom kort så låg hans mjuka läppar mot mina och formade en enkel kyss. 

"Kan du inte komma och sätta dig här?" frågade han mig när han såg att både Oscar och Ogge stod och tittade på oss alldeles förvånade. Jag nickade mot honom och reste på mig från den svarta bänken och gick över till andra sidan där jag slog mig ner. Jag kände hur hans arm sökte sig till min midja och hur den virades om mig innan han drog mig till sig så att jag satt så nära som det bara gick. Han pussade min kind lätt och såg alldeles nöjd ut, inte som han hade sett ut tidigare. 

"Alltså Jacky, jag är så glad att jag har dig. Du är det vackraste i min värld och den finaste ägodelen jag har. För ja, du är min. Bara min och ingen annans. Utan dig är jag inte hel, du gör mitt liv här så mycket bättre än vad der skulle vara om jag inte hade dig." hans ord gav mig gåshud och vartenda ord han sade till mig berörde mig. Han var på riktigt den bästa killen man kunde tänka sig.