On my way - The Fooo fanfiction

11 - your boyfriend?

- Jackys perspektiv -
Mamma och pappa stod i köket och lagade kvällsmat medan jag och Zack låg uppe på loftet och spelade schack med varandra. I bakgrunden var teven på och det visades någon tråkig film som hade visats varenda påsk enda sedan jag var liten. Jag var helt ärligt måttligt intresserad av både filmen som visades på teven och schack omgången vi spelade men det fanns inte så mycket annat att göra då jag hade blivit avtagen min mobil. Först när mina föräldrar hade tagit den så hade jag tänkt bli jätte sur men när pappa hotade mig med att ha den ännu längre om jag var sur och vresig så ändrade jag mitt beteende direkt.

"Det är mat nu!" ropade mamma från köksdelen nere i stugan. Jag och Zack ställde oss upp på direkten och började knuffas med varandra i hopp om att få komma först till trappen som ledde ner från loftet. Trappan var inte en vanlig hederlig med långa trappsteg utan det var en norsktrapp med vartannat fotsteg åt höger och vänster. Vi hade den för att det inte skulle ta så stor plats i det ganska lilla vardagsrummet på nedre plan.

Efter knuffandes och slitandes i hår så fick jag tillsist gå ner först och slå mig ner vid bordet innan Zack. Ärligt talat så såg han inte så glad ut av att jag hade vunnit över honom i tävligen om att komma ner först, men han hade sagt att han var helt hundra på att han skulle komma först upp då vi skulle fortsätta spela schack. Inte för att det var så sannolikt - varken att han skulle komma upp eller att vi skulle fortsätta spela.

"Jag mötte Felix på affären, han berättade att han var här med en av hans kompisar" sa mamma. Jag hostade till av att jag nästan hade satt maten i halsen. Sade hon just att hon hade träffat Felix? Felix Sandman? Han den där killen som jag helst ville undvika och inte umgås med.

''Mamma vem är Felix?" frågade Zack och viftade med ögonbrynen. Jag suckade till och styrde ut stolen från bordet. Här hade jag inte tänkt sitta om de skulle förhöra mig om vem han var. Bara tanken på honom fick mig att tappa matlusten och ville inte längre äta det mamma serverade till kvällsmat. 

"Fråga Jacky'' svarade mamma retsamt. Jag gav henne en mördande blick och tog tag i min tallrik och gick mot den lilla diskbänken i rostfritt.

"Jacky är Felix din pojkvän?" frågade Zack med ett flin. Jag drämde ner tallriken och glaset på bänken och suckade till. Nej, Felix var inte min pojkvän och han skulle inte bli det heller. Vi två levde inte i samma universum. Han var den där populära killen, jag var den där tjejen som aldrig syntes till.

"Nej det är han inte" mumlade jag.

"Har Jacky skaffat pojkvän? Vem är den lycklige?" frågade pappa som verkade ha varit helt frånvarande den senaste minuten. Lyssnade han inte på vad jag precis hade sagt? Felix var inte min pojkvän.

"Jag har inte skaffat pojkvän" snäste jag irriterat.

"Jooo, erkänn nu. Du är lite småkär i Felix" sa mamma ännu mer retsamt. Jag blev så i ilsken att jag nästan ville gråta. Kunde de inte bara förstå att jag inte gillade honom och att han hade en flickvän redan? 

"Men nej sa jag ju! Jag är inte kär i honom och jag kommer aldrig bli det heller" nästan skrek jag och försvann upp på loftet där mitt rum var. Jag slängde mig ner raklång på sängen och kände hur jag kokade av ilska. Det här var inte ens kul. Skulle han få för sig att han ville träffa mig eller att jag mötte på honom någon stans så skulle det här lovet, som knappt hade börjat, bli ännu mer förstört.