- Jackys perspektiv -
Hela min helg hade gått åt till att ligga och vrida och vända mig i sängen i hopp om att jag skulle komma på vad han - Felix Sandman ens ville mig. Jag var så otrolig förvirrad över att han ens hade bestämt sig för att tilltala mig. Han var killen alla tjejer suktade efter, han var alla småtjejers dröm och han var i ett förhållande med en av skolans mest välkända ansikten - Alida. Jag kände knappt henne men av det jag hade hört var hon en person som alla såg upp till, en person som alla ville vara med. När hon gick förbi i korridorerna blev alla tysta och bara lät sina blickar vila på henne. Min uppfattning om vem hon var som person var det förmodligen ingen som brydde sig om men i vilket fall som helst så tyckte jag varken mer eller mindre om henne. Jag hade ingen åsikt i just den frågan eller vad man nu skulle kalla det.
Sista veckan innan påsklovet var nu här och jag satt vid ett bord i skolan med mina extremt tråkiga vänner som inte hade något annat för sig än att plugga. De hade verkligen inga liv men de var dem enda som jag hade klickat med under det här första året på gymnasiet. Resten av människorna i min klass var antingen gamers, sportnördar eller fjolliga överklassmänniskor som endast diskuterade deras nagelbäddar. Från en början hade jag umgåtts med de som diskuterade deras naglar men jag slutade ganska snabbt att göra det då jag kände att vi inte riktigt var på samma breddgrad. På min fritid var jag som vilken vanlig tjej som helst, eller ja, jag föredrog inte att festa och supa skallen av mig men mycket av de andra grejerna som ungdomar gjorde under sina tonår gjorde också jag.
"Hallådär" hörde jag en röst säga och jag hoppade till en aning av den plötsliga hälsningen som jag absolut inte var förberedd på. Bredvid mig vid bordet för fyra satt Felix och tittade på mig med glada ögon. Jag lade igen locket på min dator som stod framför mig och tittade fundersamt på honom.
"Hej?" svarade jag med rynkad panna. Ett litet leende spred sig över hans läppar och innan han öppnade munnen för att säga något så vände jag blicken mot Adam och Sophie som satt vid samma bord som mig och pluggade. De båda flackade med förvånat med blicken mellan mig och Felix som utan förvarning hade slagit sig ner här.
"Så, vad gör du?" frågade han flirtigt. Jag rullade med ögonen och tittade ner på mina händer. Varför ville han prata med mig? Varför pratade han med mig när han var i ett förhållande med skolans mest populära tjej som till och med sista års eleverna såg upp till? Jag förstod verkligen ingenting av vad som föregick.
"Inget" svarade jag men fyllde ganska direkt på meningen "vad gör du ens här? Varför talar du med mig?"
Ett skratt lämnade Felix läppar, förmodligen för att jag såg helt dum ut eller inte betedde mig på det sättet han var van vid. Han var van vid att tjejerna stod på led efter honom och hans småtöntiga pojkband som bestod av han och tre andra killar. Jag hade aldrig stött på dem men av det lilla jag hade sett av dem på teve och i tidningar så var dem alla lika Felix. De klädde sig på samma sätt, rörde sig på samma sätt och fick tjejer på fall lika lätt.
"För att jag vill, får jag inte det eller?" svarade han och blinkade med ena ögat åt mig. Jag reste en aning på mitt ena ögonbryn och tryckte ut all luft jag hade i lungorna genom näsan.
"Sitter du och fnyser åt mig?" frågade han.
"Varför bryr du dig?" svarade jag irriterat och såg sedan hans tjej komma gående i korridoren slängandes med höfterna från höger till vänster. Hans ögon vidgades och han bet sig löst i läppen, hans blick studerade varenda liten millimeter av hennes kropp.
"Älskling, varför sitter du här med de här tråkmånsarna när du kan vara med mig och mina tjejer i elevkafeterian?" hörde jag Alidas gnälliga röst säga. Han gav mig en ursäktande blick och ställde sig sedan upp för att omfamna henne i en kram. När de hade kramat om varandra en kort stund så placerade deras läppar mot varandra och kysstes som om de aldrig mer skulle se varandra igen.
"Jag satt inte direkt där för att jag ville" svarade Felix drygt. Jag skakade på huvudet, lyfte upp locket på datorn och skrev snabbt in mitt lösenord.
"Förstod väl det!" skrattade Alida fram och drog sedan med sig Felix längre bort i korridoren, åt det hållet där kafeterian var. Adam och Sophie som satt vid mitt bord fortsatte att titta storögd på mig precis som att de hade sett ett spöke.
"Vad?" frågade jag. De båda tittade på varandra och förde någon slags tyst konversation med varandra. Jag hade aldrig hört dem prata med varandra på riktigt under de månaderna jag hade känt dem utan jag hade bara sett deras tysta konversationer med varandra genom blickarna och deras långa djupa Facebook meddelanden till varandra.
"Pratade du just med Felix Sandman?" frågade Sophie fascinerat. Jag nickade.
"Men det är inte direkt så att han är speciell, han är väl en helt vanlig kille?" svarade jag och direkt spände de blickarna i mig sådär super läskigt igen.
"Sedan så pratade jag inte direkt med honom för att jag ville utan för att jag skulle vara lite trevlig" sa jag nonchalant och trasslade in fingrarna i håret för att verka obrydd. Alla tjejer brukade göra så i highschool filmer då de skulle låtsas att de inte brydde sig, när jag gjorde det såg det förmodligen helt efterblivet ut.
"Du är knäpp, vet du ens vem han är?" frågade Sophie.
"Ja, jag vet vem han är men bara för det betyder det inte att jag vill prata med honom" svarade jag och stirrade rätt in i datorskärmen.
YOU ARE READING
On my way - The Fooo fanfiction
Fanfiction"Jag tappade bort mig i henne, hon var något av det finaste jag hade sett i mitt liv. Jag kunde inte förstå varför jag inte hade lagt märke till henne tidigare. Tillsammans med henne ville jag vara, inte bara för en natt utan för all framtid. Dock v...
