- Jackys perspektiv -
Jag kände mig osäker på Felix och hans humör som ändrades på så kort tid. Jag var osäker på om han verkligen var så bra som jag först hade trott att han var. På något sätt så kändes det nästan som att allt det han ville var att utnyttja mig för någonting mer än bara små pussar och kramar som vi hittills hade gjort med varandra - bara för att han inte längre hade Alida. Han var i mina ögon ett sjunkande skepp för ju mer jag lärde känna honom ju mer såg jag vilken person han egentligen var, alltså en dryg kille med alldeles för mycket självförtroende. Det var i alla fall den personligheten och personen han visade utåt större delen av hans vakna tid, precis som om det vore hans image.
Jag kände mig nästan lite rädd för vad som skulle hända om Alida helt plötsligt skulle göra slut med Tim och komma krypandes tillbaks till Felix och be honom om ursäkt, för jag visste att Felix hade svårt att motstå henne på alla sätt och vis. Han tyckte att hon var vacker och man kunde se hur han tittade på henne när hon gick förbi honom i korridoren, absolut inte på samma sätt som han tittade på mig. På mig tittade han mer som att jag vore en av killarna i det där super töntiga killgänget han var med i (som han förmodligen tyckte var as ballt, eller vad de nu brukade kalla sig själva).
"Jacky? Ska mamma och pappa inte vara tillsammans mer?" frågade Zack som hade kommit hem från den långa innebandyträningen han hade varit på för inte så länge sedan. Han stod i min dörröppning klädd i hans pyjamas och hade kudden under armen. Förmodligen hade han hört mamma och pappas skrik på varandra när han kom hem och blev säkert orolig över situationen.
"Zack, gå och lägg dig" svarade jag. Något som jag inte kunde var att ljuga för honom, det spelade ingen roll hur mycket jag ogillade honom vid vissa tillfällen och hur mycket jag önskade att man kunde lämna honom på soptippen. Det gick inte att ljuga för honom, speciellt inte om det här. Många gånger hade jag sagt till honom att allt skulle ordna sig, att mamma och pappa bara var i en kris vilket var vad jag hade trott fram tills för bara någon månad sedan.
"Jag kan inte sova Jacky" sa han gnälligt. Jag rullade med ögonen och gav i från mig en lite suck innan jag lyfte på täcket.
"Du kan få sova här hos mig, men bara i natt" svarade jag. Glatt log han mot mig och kröp sedan ner under det varma duntäcket jag tidigare hade virat om mig själv.
"Jag vill inte att mamma och pappa ska bråka, det är inte kul" sa han och tittade ledset på mig med kisande ögon. Min sänglampa som jag hade bredvid gjorde så att han fick svårt att se vad som hände framför honom och var där med tvungen att kisa mot ljuset.
"Tänk bara att det inte är ditt fel för det är det verkligen inte. Beskyll aldrig deras bråk på dig själv för du är så mycket mer värd" svarade jag och strök honom försiktigt över hans blöta hår. Han nickade och lade sig sedan tillrätta med huvudet på hans kudde. Precis i samma stund som han lade sig tillrätta så var jag på väg att släcka lampan ovanför oss för att klockan var mycket men då vibrerade det till i min mobil. Snabbt började jag söka runt under täcket efter mobilen och när den tillsist var i min hand så såg jag att det var ett meddelande från Felix.
"Jag vet att du kanske sover men jag vill ännu en gång bara säga förlåt för att jag har betett mig drygt mot dig den senaste tiden. Såklart jag ska ge dig utrymme och tid att tänka igenom innan vi kanske kan utveckla något, för det vill jag verkligen. Jag vill verkligen en dag kunna kalla dig för min och det spelar ingen roll hur mycket jag än måste kämpa för det. Godnatt Jaqueline, vi ses♡"
Min blick svepte över meddelandet och stannade vid slutet. Det var inte ofta någon kallade mig för Jackline - mitt riktiga namn. Jag hade berättat för honom att det var mitt riktiga namn när vi hade pratat av oss i Åre här om veckan. Faktiskt så var det ganska gulligt att han verkligen lade till det i hans smöriga text som han förmodligen skickade till ett par hundra andra tjejer än mig också.
"Du tycker om Felix, det syns" påstod Zack och tittade på mig med höjda ögonbryn.
"Tyst" gav jag ifrån mig och tittade på honom med en sträng blick. Han skrattade till.
"Det är bara sanningen Jacky, du är kär i honom för så snabbt som någon ens nämner hans namn så blir du alldeles drömmande"
VOCÊ ESTÁ LENDO
On my way - The Fooo fanfiction
Fanfic"Jag tappade bort mig i henne, hon var något av det finaste jag hade sett i mitt liv. Jag kunde inte förstå varför jag inte hade lagt märke till henne tidigare. Tillsammans med henne ville jag vara, inte bara för en natt utan för all framtid. Dock v...