On my way - The Fooo fanfiction

5 - why are you here?

-Jackys perspektiv-

Jag kom hem från handlingen med mina varorna i en plastkasse som jag gav till mamma. Hon försökte att be mig att jag skulle plocka upp varorna men jag ursäktade mig och sade att det inte riktigt var läge för mig att göra något sådant precis nu då jag hade ett "prov" att plugga inför. Sanningen var dock den att jag hade tänkt lägga mig i sängen med min dator och titta på någon uttjatad serie som jag någon gång då och då fick för mig att titta på i brist på annat.

Uppe på mitt rum så lade jag mig raklång i sängen med datorn i min famn och sedan valde jag ett avsnitt av en serie jag knappt kunde komma på vad den hette. Egentligen intresserade jag mig inte alls i vad den handlade om, det viktigaste för mig var att den var på och inget annat. Medan jag låg där i sängen och tittade lite halvt om halvt på filmen som spelades upp samtlig som jag spelade candycrush, my little pony och hayday, så tänkte jag i vilket fall som helst på Felix. Som vanligt. Den där killen var det enda som snurrade runt i mina tankar för tillfället. Jag kunde inte komma på något annat som jag tänkte på så mycket som jag tänkte på honom. Hur man enkelt skulle förklara honom med några snälla ord kunde jag inte komma på då han var väldigt på och svår att veta vad han ens ville. Han var visserligen en snäll kille i vissa fall men han verkade ha två olika sorters personligheter. En personlighet tillsammans med hans kompisar och en personlighet tillsammans med andra, så som hans fans - kanske till och med mig. Jag räknades inte till en av hans vänner och förmodligen skulle jag aldrig göra det heller.

Ett meddelande från Felix rullade in på min skärm. Jag klickade in på meddelandet och läste vad som stod.

"Fortfarande sur?"

Jag fnös till och låste mobilen men kom genast på att jag hade läskvittens på alltså kunde han se om jag hade öppnat meddelandet eller inte. En liten bubbla i nedersta vänstra hörnet ploppade upp på skärmen vilket betydde att han för tillfället skrev något.

"Jag ser att du har läst meddelandet!"

Jag suckade tungt och lät sedan mina fingrar dutta vid varenda bokstav som behövdes för att svara på hans meddelande.

"Sluta bry dig om mig, du har en flickvän och jag är inte ett dugg intresserad av dig."

Efter det fick jag inget riktigt svar från hans sida utan bara ett meddelande som innehöll tre punkter. Irriterat skakade jag på huvudet för mig själv, ställde mig upp och rätade till tröjan innan jag gick ut ur mitt rum, nerför trappan och in i köket där mamma stod och bakade matbröd. Hon var en sådan mamma som älskade att baka och laga mat, det var nästan aldrig så att vi hade köpt bröd hemma utan allt hade hon bakat för att slippa onödiga konserveringsmedel och mindre bra ämnen som kunde finnas i bröd.

"Har det hänt något hjärtat?" frågade mamma när jag irriterat slog mig ner på en av stolarna vid köksön där hon stod och arbetade.

"Inget speciellt, bara det gamla vanliga med skolan du vet. Det är mycket plugg nu den här sista veckan och jag blir bara så frustrerad av det" mumlade jag. Mamma nickade förstående och gav mig ett litet snett leende innan hon började knåda hennes deg igen.

"Men det blir bättre och se det från den ljusa sidan - på torsdag efter skolan åker vi till fjällen och stannar där över påsken. Blir inte det mysigt?" log hon. Fjällen var väl mysigt men jag avstod helst att åka dit då jag inte var någon världsmästare på att åka slalom och jag föredrog inte att vara ute i snön om jag inte hade någon att vara med. Där kände jag inte heller en enda människa så bara det blev ännu tråkigare.

"Jo visst! Det blir ju jätte kul" svarade jag för att inte såra mammas idéer och tankar om den fantastiska resan vi skulle göra tillsammans det här lovet också. Genast började hon prata om vad vi skulle göra och hur kul allt skulle bli men direkt när jag frågade om jag fick ta med en kompis ignorerade hon mig. Hon ville att resan skulle vara en riktig familjesemester bara hon, jag, pappa och min lillebror Zack.

När mamma hade pladdrat på i något som kändes en evighet så hördes dörrklockan från hallen. Jag reste på mig från där jag satt och gick ut mot hallen. Klockan var halv fem och i vanliga fall brukade ingen ringa på hemma hos oss om inte Zack var hemma. Väl framme vid dörren så vred jag om låsvredet och öppnade upp dörren. Utanför dörren stod ingen mindre än Felix med armarna korsade över bröstet och kinder som var rosiga av köld.

"Kan jag få komma in?"