- Jackys perspektiv -
Efter att jag hade sprungit runt halva Åre i hopp om att hitta hotellet och rummet där han bodde så var jag äntligen inne på Felix rum. Han hade inte kommit och mött mig som han hade sagt till mig i telefonen. Felix kramade i alla fall om mig och en doft av one million fläktades mot mig i samband med kramen. När våran kroppskontakt försvann så log han med ett charmigt leende. Felix var verkligen ett litet charmtroll. Höll man inte i tyglarna föll man in i hans trans och blev lätt dö kär i honom.
"Hej" sa han och hans leende blev större.
"Hej" svarade jag och började knäppa upp jackan lite smått surt, dock visade jag det inte utåt för honom men inom mig så bubblade det en liten irritation. Jag var inte irriterad på honom utan mest på min usla kunskap om hur man tog sig runt här. Efter att ha varit här varenda lov sedan jag var ett spädbarn kunde man ändå tänka sig att jag visste lite mer om den här relativt lilla skidbyn.
"Du vänta, det finns inte så mycket att göra här så om du kanske ville gå ut och gå med mig?" frågade han.
"Visst"
Jag drog upp dragkedjan igen och Felix drog på sig sina beiga och orangea timberland boots och en svart jacka till det. På huvudet placerade han en svart mössa och innan vi gick ut så slängde han en sista blick på sig själv i spegeln i hallen. Efter att ha känt honom inte alls för länge så hade jag förstått att han älskade att spegla sig själv, precis som hans isprinsessa till flickvän, eller kanske rättare sagt före detta flickvän.
"Jaha. Har du haft en bra dag hittills?" Frågade han och tittade nyfiket på mig.
"Yes, och du?" Ljög jag. Jag orkade inte tynga ner honom med mer snack om mina föräldrar eller vad jag sett när gick mot hotellet, det kändes bara inte rätt.
"Ja hyfsat. Såg inte Alida vid frukosten men jag har ingen större lust att umgås med henne ändå" svarade han och tittade åt ett annat håll för att undvika ögonkontakt med mig. Det där med Alida kanske var ett lite känsligt område, vad visste jag? Hans skor knarrade när han gick i kramsnön som hade fallit ner under natten.
"Jaha. Då är man snart back to normal. Med en massa vänner och sånt skit." Suckade Felix efter en stunds tystnad. Jag nickade och gav honom ett snett leende.
"Du ska vara glad att du ens har några vänner" mumlade jag och kollade ner på den gråa snöslasket som låg på den asfalterade vägen.
"Ja men du fattar" sa han stöddigt och tittade på mig som om det inte var någon big deal.
"Felix jag fattar verkligen inte." Svarade jag surt. Han visste mycket väl att jag inte är omtyckt i skolan. Min stubin var kort idag, och den blev bara kortare och kortare för varje onödig kommentar han slängde ur sig utöver att jag hade virrat bort mig tidigare.
"Jo men du förstår, man tröttnar på att alltid ha folk efter sig. Det är inte alltid så kul att ha folk som beundrar och pratar om en samt alltid stå i centrum" han lät som om han var överlägsen och bäst av alla när han sade dem orden. Jag kunde fatta att det var Felix som sa det, det var inte likt honom. I alla fall inte den sidan som jag hade lärt känna av honom de senaste dagarna men just nu orkade jag inte bry mig om det var han eller någon annan som sade det. Jag var bara riktigt less på allt och alla. Snabbt tog jag tag i hans vänstra axel och vände honom så att vi stod ansikte mot ansikte och stirrade på varandra.
"Felix fattar du hur det är att inte ha några vänner? Inte ha någon att vänta sig, alltid bli vald sist på idrotten, alltid bli kvar ensam och insatt i en grupp som inte vill han en på grupparbetena. Alltid sitta själv på rasterna, alltid ha folk omkring sig på lunchen för att de blev tvingade att sitta med en. Nej det gör du inte, för du är Felix fucking Sandman som alltid får som du vill, som alltid har folk omkring dig som uppskattar dig vad du än gör. Så kan du snälla hålla dina kommentarer inom dig?" Skrek jag rätt upp i hans ansikte. Min ilska rann av sig på honom men det var rätt åt honom.
"Hey Jacky chilla" sa han och sänkte ena ögonbrynet.
"Du säger inte till mig var jag ska göra, okej?" Sa jag drygt och började gå bortåt med honom hack i häl efter mig.
"Skit i det då. Bara Alida skulle fatta ändå." Sa han tyst. Mitt hjärta brast lite när han sa att Alida förstod sig på honom mer än vad jag gjorde. Det kanske var på så sätt men jag kunde om han ville söka fram meddelandet han hade skickat till mig där han skrev: "Jacky, jag tror faktiskt att du förstår mig bättre än vad Alida någonsin gjort."
"Förlåt då. Förlåt för att jag inte är som din otrogna jävla flickvän" det bara slank ut mig. Fan jag skulle ju inte säga det. Jag skulle ju INTE säga det! Nu skulle han bara bli ännu mer irriterad och förmodligen tro att jag ljög för honom.
"Va?" Han med raspig röst, nu hade jag ingen återvändo.
"Förlåt för att jag inte är din otrogna flickvän, sa jag!" Jag försökte spela obrydd men mitt skådespeleri var nog ganska genomskinligt.
"Hur fan kan du ens ha mage att hitta på något sådant?" Frågade han argt och jag blev en aning rädd för hans höjda röst men jag stod fortfarande upp för det jag sagt.
"Jag hittar inte på ett skit. Säg en anledning varför jag skulle det!" Svarade jag med attityd i tonen utan att få svar från Felix. En stund gick och vi bara stod.
"Hur vet du det?" Stammade han fram med en grötig röst. Hur stöddig han än var innan så tyckte jag synd om honom. Han hade varit klar med att det aldrig skulle falla in honom att han vad otrogen då det var det värsta han visste, och nu blev han själv utsatt för det.
"Alida och Tim. Jag såg de snacka om det på vägen till dig nu. De kysstes också." Jag sänkte rösten på det sista men Felix hörde det klart och tydligt. Han tog några tunga steg mot en parkbänk som var några få meter från honom. Han satte sig ner och lade händerna på huvudet och armbågarna i knäna. Han tittad bara rakt fram och efter en stund så kunde man se hur droppar nuddade snön nedanför honom.
"Förlåt" sa jag tyst när jag slog mig ner bredvid honom. Jag skulle inte sagt det. Jag ville ju inte att han skulle bli sårad men vad hade jag egentligen förväntat mig?
KAMU SEDANG MEMBACA
On my way - The Fooo fanfiction
Fiksi Penggemar"Jag tappade bort mig i henne, hon var något av det finaste jag hade sett i mitt liv. Jag kunde inte förstå varför jag inte hade lagt märke till henne tidigare. Tillsammans med henne ville jag vara, inte bara för en natt utan för all framtid. Dock v...
