On my way - The Fooo fanfiction

24 - the train station

- Jackys persektiv -

Felix sprang irriterat runt inne på hotellrummet och kastade hans grejer om sig. Ena stunden låg dem på sängen, andra på soffan och tredje i resväskan. Han var helt ursinnig och man såg verkligen hur ledsen han var över att Alida hade gjort som hon hade. Jag förstod honom verkligen, det där med otrohet var inget som man tyckte var sådär värst kul. Jag själv hade varit med om det en gång och ville aldrig vara med om det igen. Mina minnen från den tiden då jag var tillsammans med Matthias och fick veta av en annan vän vad han och Paula hade gjort tillsammans så blev jag också alldeles förkrossad. Förmodligen så kände jag mig precis som Felix kände sig nu. Eller så kände han sig ännu värre, jag visste inte. Jag fick nämligen veta om Matthias otrohet med Paula dagarna efter det hade hänt men Alida verkade ha hållit hennes lilla grej med Tim inom sig lite längre.

"Felix, jag kanske borde gå hem" sa jag skamset och tittade på honom med en ledsen blick. Han nickade kort och snörvlade till innan han vände ner blicken i hans mobiltelefon istället. Fingrarna dansade snabbt över tangentbordet på mobilen och det såg ut som att han höll på att fixa något. Det förvånade mig faktiskt att han inte betedde sig som ett svin mot mig för det trodde jag verkligen att han skulle göra efter att han fick reda på det.

"Kan du möta mig i receptionen om en timme? Jag vill åka hem" sa han tyst och tittade på mig som hade gått mot den lilla halldelen av rummet för att klä på mig mina ytterkläder. Jag kände direkt hur min blick blev skeptisk, tåget hem skulle ju gå i morgon.

"Men tåget går väl i morgon?" frågade jag fundersamt.

"Det går i kväll, jag bokade om biljetten" svarade han och slängde sig ner på sängen med mobilen i högsta hugg. Jag drog upp min tröga dragkedja på jackan och slängde sedan ett öga på rummet som var halvt vänd uppochner.

"Okej, vi ses då" svarade jag och öppnade upp dörren. Direkt utanför så var golvet täckt med en röd heltäckningsmatta och väggarna var målade i någon jätte tråkig gulgrå färg. Det här var den äldre delen av hotellet hade jag fått det förklarat för mig och därför var det inte lika modernt som det var på andra delar av hotellet. Inte för att det egentligen spelade någon roll vad det var för färger på väggarna i en korridor som man bara vistades i, i några minuter varenda dag. Någon större skillnad var det nog inte på rummen skulle jag tro mer än priset och kanske lite på inredningen som var lite nyare på den nybyggda delen.

Jag nästan sprang hela vägen hem och det första jag gjorde när jag kom innanför dörren var inte att knyta upp mina skor som jag hade på mig utan det var att springa upp på loftet med mina blöta skor på. Snabbt plockade jag ner det viktigaste från mitt rum i min sportbag och slängde den sedan över axeln.

"Vad gör du Jacky?" frågade mamma och stoppade mig precis när jag skulle gå ut ur mitt rum för att springa tillbaks till hotellet där Felix var.

"Packar för att jag ska hem, vad ser det ut som?" svarade jag med en uppkäftig ton på rösten, precis den där tonen som hon inte alls accepterade att jag använde mot henne.

"Och vem har gett dig ett klartecken om att du får åka hem?" frågade hon surt. Jag ryckte bara på axlarna och försökte klämma mig förbi henne men blev genast stoppad. Jag suckade högt och tittade på henne med en riktigt dryg blick. Kunde hon inte bara låta mig få åka hem, det var väl ingen större fara med att jag åkte nu och de nästa söndag? Jag var inte direkt tre år längre.

"Jag vill inte vara här med er längre, det enda du och pappa gör är att bråka och jag orkar inte höra på det. Sedan så har jag en vän som verkligen behöver mig för tillfället!" kastade jag ur mig och tryckte mig förbi henne. En suck hördes från hennes håll men hon lät mig att gå. Med snabba steg så sprang jag nerför trappan. Höger, vänster, höger, vänster. Mina fötter gick i en jämn takt och när jag nådde parkettgolvet där nere så såg jag hur pappa stod med korsade armar och såg väldigt missnöjd ut.

"Jacky, jag är väldigt besviken på ditt betéede" muttrade han och försökte ta ett grepp om min överarm men jag slingrade mig förbi och sprang allt vad jag hade ut i hallen där jag plockade upp lovikavantarna som jag hade kastat på golvet.

"Hejdå, jag kommer inte hem igen" ropade jag när jag öppnade upp dörren och drämde sedan igen den hårt bakom mig. Nu var det bara att springa gärnet mot hotellet. Jag visste att Felix hade kort startsträcka men det var alltid bra att vara lite tidigare än planerat så att man inte missade något.

Till min stora förvåning stod Felix redan förberedd nere i hotellreceptionen när jag kom. Han såg nyfixad ut och hade valt att ta på sig en röd keps som han hade vänt bak och fram på huvudet. Ytterkläderna var den samma som han hade under prommenaden men tröjan som han hade under den uppknäppta jackan var inte likadan. Han hade på sig en vit tröja med massor av mönster i svart som gick ihop i varandra. De var ganska snygg faktiskt. Snabbt omfamnade han mig i en kram och flätade sedan ihop våra händer med varandra. Det kändes nästan lite som att jag nu var hans rebound när Alida inte längre var inne i bilden för jag tvivlade faktiskt på att han med vilja skulle fläta ihop våra fingrar och vara så öppen om det inte vore för det Alida hade gjort.

Jag lät i alla fall honom hålla min hand enda fram tills det att vi kom till tågstationen som inte låg så värst långt bort. När vi kom dit så sökte vi upp vilket spår vi skulle åka från och det visade sig att vårt tåg redan stod parkerat på stationen. Vi klev in i vår vagn och slog oss ner på platserna för fyra med bord som vi hade fått tilldeleat till oss på biljetten. Jag satt mot fönstret och han mot mittgången. Egentligen så sade vi inte så värst mycket till varandra utan tittade mest ut på det mörka vinterlandskapet utanför. Klockan var bara sju på kvällen men det var ändå mörkt utomhus.

Tiden gick och jag började oroa mig att vi hade satt oss på helt fel tåg då det var nästintill folktomt i vår vagn men efter en stund så rann det in hur mycket människor som helst. Många var solbrända i ansiktet och såg ut som pandor med den traditionella skidglasögonbrännan. Jag hade själv också fått mig en liten sväng av den men det var inte så värst farligt.

"Vill du se på film?" frågade Felix och ställde upp hans dator på bordet framför oss. Jag nickade mot honom och tittade sedan ner på den gråsvarta datorn som var full med klistermärken. Många stod det "the fooo" på, inte så konstigt då han var med i det bandet. Över det lysande äpplet på baksidan av hans dator så hade han klistrat ett stort runt klistermärke med deras logga och på vardera sida om musplattan så hade han också gjort det.

"Här, du kan ta Alid- eller ja det är ju mina hörlurar men hon brukade låna dem av mig" sa han och sträckte över ett par hörlurar i rosa med ett märke i silver till mig som han kopplade in i ett dubbelt uttag för just hörlurar. I samma uttag så kopplade han in hans hörlurar som var identiskt lika med de som jag hade fått låna förutom att de var svarta med ett rött märke istället.

"Vad vill du se för film?" frågade han och började trycka på alla möjliga knappar på tangentbordet och kom tillsist in på en streaming hemsida där man kunde se alla möjliga olika filmer. Vi tittade runt lite tillsammans och valde tillsist en svensk deckare från 2007.

Vi hade bara hunnit se en liten bit in på filmen när tåget började rulla och två personer kom andfått springande in genom den ena dörren. Felix fastnade genast med blicken på tjejen och jag fastnade med blicken på killen. Tim och Alida. Eftersom det bara fanns två platser kvar i vår vagn så betydde det att de skulle sitta på de två platserna mittemot oss hela resan hem. Vad var oddsen egentligen?

Alidas blick var skarp och nästan skar mig enda in i själen medan Tim bara tittade flinandes på både mig och Felix. Han visste vad han höll på med och han tyckte att han spelade bra. Han visste dock inte att vi visste vad de två hade gjort med varandra. Jag kände hur Felix hand sökte sig efter min och när han väl hittade den så flätade han ihop våra fingrar med varandra och sedan så lutade han sig fram för att pausa filmen vi tittade på. Efter det så lutade han sig försiktigt fram mot mig och mötte mina läppar, förmodligen bara för att visa för Alida att han minsann också kunde om han väl ville.