On my way - The Fooo fanfiction

8 - packing

- Jackys perspektiv -

Måndag var en katastrofal dag, tisdag lika så. Felix hade försökt tala med mig tre gånger under dagen men jag hade bara ignorerat. Första försöket att få tag på mig var när vi möttes i matkön, mina så kallade "vänner" samt hans såg förvånad ut. Mina var förmodligen förvånade över att han fortfarande försökte ta kontakt med mig och hans var nog mer förvånade över att han ville prata med en ett år yngre tjej med mycket mindre status när han hade en flickvän. Han fick i alla fall som sagt nobben av mig första gången och även andra gången han försökte få kontakt med mig. Andra gången var i korridoren precis utanför de gröna stora skåpen som vi i ettan hade samlade på ett och samma ställe - precis vid expeditionen. Han lutade sig då mot skåpet bredvid mitt och frågade on vi skulle göra sällskap hem med bussen med för mycket självförtroende. Tredje och sista gången han försökte få min uppmärksamhet var då jag satt på bussen med hörlurarna inpluggade i öronen på vägen hem. Han slet då ur ena hörsnäckan ur mitt öra och försökte prata med mig - inte för att han lyckades den gången heller.

Onsdagen var väl inte så hemsk i sig, Felix var inte i skolan och jag slapp göra ett prov i naturkunskap då min lärare hade gått och fått influensa dagen innan det väldigt efterlängtade påsklovet - som jag hade väntat på sedan sportlovet.

Idag var det i alla fall torsdag eftermiddag, skärtorsdag för att vara exakt. Jag befann mig i en bil mot fjällen tillsammans med min familj. Pappa var övertaggad på att få komma till fjällen och åka skidor igen då han en gång i tiden hade tävlat i puckelpist och var relativt duktig i det. Mamma var även hon övertaggad på att få komma till fjällen men det var mest för att hon längtade efter vår stuga som vi hade haft i alla tider. Mamma sa ofta att hon hur lätt som helst skulle kunnat bestämma sig för att flytta upp och bo där i all framtid. Zack då? Jo han satt mest med sin läsplatta och spelade Minecraft eller vad det där spelet nu hette men vad jag visste så var även han väldigt sugen på att få komma dit då han hade massor med kompisar i stugorna bredvid. Jag själv kände ingen där så de enda jag skulle göra var förmodligen att sitta med datorn i knät och titta på film när jag inte var tvungen att åka slalom.

- Felix perspektiv -

Jag satt på golvet i mitt rum och packade min resväska med kläder inför den lilla resan jag och Alida skulle göra över påsklovet till Åre. Vi hade planerat att vi skulle bo på hotell, åka massor med skidor, gå på spabehandlingar som hon ville göra och bara få lite ensamtid hon och jag. Det kanske var bra för oss då jag hade varit väldigt frånvarande i vårt förhållande den senaste tiden. Mina tankar hade för det mesta varit på Jacky och jag hade knappt gett någon som helst kärlek till den personen som jag visste gav mig kärlek tillbaks. Grejen var bara den att det inte var lika kul att hela tiden få besvarad kärlek som det var att kämpa för den. Från Alidas håll visste jag att så länge som jag sade att jag älskade henne så skulle hon svara med "jag älskar dig mer" eller något i den stilen. Med Jacky var det annorlunda, hon verkade vara så obrydd i mig men ändå så brydd. Jag kunde se på henne hur hon i smyg betraktade mig och hur hon slängde små blickar. Man kunde nästan se att hon på något sätt suktade efter mig i hemlighet.

"Felix är du klar med packningen?" frågade mamma som stod i dörren till mitt rum och tittade på mig. Jag skakade på huvudet och reste på mig från golvet. Med tunga steg gick jag mot min byrå och plockade upp ett gäng med strumpor och slängde ner dem i väskan.

"Nu är jag klar!" svarade jag och slog igen locket på väskan. Mamma skrattade till av någon anledning och gick sedan in i rummet. Väskan öppnade hon försiktigt och sedan lade hon ner en påse från Apoteket.

"Jag vill inte ha barnbarn än" sa hon och försvann sedan genast ut ur mitt rum. Jag fnös till och tittade ner på den svarta trunken. Mamma var ganska rolig hon ändå.

Väskan var färdigpackad och klockan var inte mer än två på eftermiddagen alltså var det en timme tills Alida skulle komma och tre timmar tills tåget skulle gå från Centralstationen. Jag kunde inte riktigt komma på vad jag skulle göra under den här timmen jag hade ensam så jag gjorde det vanliga - kollade mina sociala medier. Först och främst var det Twitter där många av mina och mina grabbars fans höll till. Jag läste igenom min tidslinje lite snabbt och såg att Ogge hade lagt upp en tweet om att han och hans flickvän Fanny skulle åka utomlands nu när vi äntligen hade fått lite ledig tid. Missta mig inte, jag älskade bandet och allt som hade med det att göra men ibland var det skönt att slippa allt en stund och bara ta det lugnt. För att det var inte alltid en dans på rosor. Det var mycket ansvar, mycket som skulle göras och hinnas med. Sedan så kom vi inte alltid överens. Ofta rök jag och Omar ihop då våra tankar inte riktigt gick i samma banor hela tiden. Det dubbla paret med Oscar lade sig inte i när vi bråkade om dittan och dattan då de tyckte att det var onödigt tjafs och onödig tid.

"Älskling jag är färdigpackad nu, kan jag komma till dig?♡"

Meddelandet från Alida syntes i mitt notisfält och genast klickade jag in på det för att svara henne.

"Visst det är bara att komma♡"

Mitt svar blev kort och enkelt men det fick duga. Snabbt klickade jag mig tillbaks till Twitter för att Oscar och Omar hade skrivit något som jag var omnämnd i. De var gruppens två singlar som nu de flesta hade fått upp ögonen för. Ingen av dem hade gett upp hoppet på att få bli tillsammans med någon av dem då Fanny - Ogges flickvän var ett fan innan de blev tillsammans. Hur det ens gick till att de två blev tillsammans hade jag inget minne av. Jag kunde inte minnas han ens prata om att han hade fått upp ögonen för henne förrän den dagen då hon blev presenterad för oss som hans flickvän. Oscar som hade lätt att komma ihåg människor kom genast på henne vara en foooer som våra fans kallades för.

Det tog inte lång tid innan det plingade på där nere. Jag reste på mig ur sängen där jag låg, placerade telefonen på sängbordet och sprang nerför trappen. Mamma hade redan hunnit med att öppna upp till Alida som stod där nere med ett stort leende på läpparna. De diskuterade resan med varandra och märkte knappt att jag hade kommit ner förrän jag hade virat mina armar om Alidas höfter. Mamma tittade förtjusande på oss två och man kunde se lyckan i hennes ögon över att jag hade den finaste flickvännen man kunde tänka sig.

"Alltså ni två, nej jag vet inte vad jag ska säga" sa mamma drömmande. Jag log och placerade sedan mina läppar lite försiktigt mot Alidas.