- Jackys perspektiv -
Vi hade åkt bussen från stan hela vägen till min hållplats där vi båda klev av, Felix hade sagt i början av bussresan att han ville följa med mig till dörren bara för att se till så att ingenting hände mig på vägen. Ganska sött av honom ändå när man tänkte efter. Jag var inte direkt van vid att ha någon som följde mig enda hem, fast det var klart - tidigare hade jag knappt gått på någon slags "dejt" eller liknande. Den enda jag hade gått på dejt med tidigare var Matthias men det var bara ett sådant där cheesy biobesök som slutade i hångel och kanske till och med lite mer än det efter självaste besöket. Om man jämförde Matthias med Felix så var det stor skillnad på dem både i personlighet och utseende. Matthias klädde sig nämligen väldigt snobbigt och hade alltid håret kammat och bakåtslickat med så mycket hårvax, gelé och hårspray att det såg ut som om någon kammat honom med en fläskkotlett. Hans personlighet kunde man väl inte direkt sätta några ord på - han hade liksom ingen personlighet. Han var mest en sådan där kille som följde strömmen bland överklassmänniskorna som trodde att de ägde skolan. Felix, ja hur skulle man kunna förklara honom? Han hade två sidor, en sida när han var med sina så kallade "vänner" och en annan när han var med mig. Hans klädstil var även den svår att förklara, den var väl ganska alternativ. Han stack ut från mängden med hans lite mer "street" stil.
"Vad tänker du på?" frågade jag Felix när vi började närma oss mitt hus. Han sneglade ner på mig och tittade sedan på våra sammanflätade fingrar som enligt mig passade bättre i varandra allt eftersom tiden gick. Det var som att vi var två pusselbitar som passade ihop men som var svåra att få samman.
"Det här är väl nu jag ska säga att jag tänker på dig?" skrattade han lite ironiskt fram. Ganska kort efter det så hakade jag på och vi skrattade tillsammans. Hans skratt var fint, faktiskt bland det finaste jag visste när jag tänkte efter fast det kunde jag inte erkänna. Jag kunde inte erkänna att jag hade fallit för honom. Crash, boom, pang fallit för honom.
"Hade det här varit en kärleksfilm så ja, då skulle du ha sagt att du tänkte på mig" sa jag och lutade mitt huvud mot hans axel. "Fast nu är det faktiskt så att jag gör det, alltså att jag tänker på dig och hur förbannat vacker du är."
Rodnaden växte över mina kinder och jag kände att hans ord verkligen gick rakt in i mig - han tyckte att jag var vacker. Jag hade aldrig tidigare hört någon säga något sådant och verkligen menat det. Med Matthias hade jag bara fått höra "hur jävla sexig jag var avklädd" när han skröt för sina polare om något som vi egentligen inte hade gjort.
"Förlåt om du tyckte att det där var typ att gå över gränsen eller att vi gick för fort men jag var bara tvungen att säga det" sa Felix skamset när han hörde att jag inte gav honom ett klart svar direkt på det han hade sagt. Jag log mot honom och skrattade till.
"Nej nej, tack så mycket verkligen. Du är också väldigt fin du med" svarade jag. Han pustade ut "jag trodde ärligt att du skulle säga något spydigt om att jag gick för fort fram". Jag skakade på huvudet, vi gick inte alls för fort fram - inte längre i alla fall. Som det kändes nu så hade han glömt bort alla tankar på Alida och fokuserade bara på mig vilket var det jag först och främst ville uppnå.
"Men d-" jag hann inte säga så mycket mer innan han hade tryckt sina läppar mot mina lika impulsivt som jag hade gjort för inte allt för länge sedan. Hans läppar var mjuka och när de synkroniserat rördes vid mina så var det nästan som att hela världen stog still. Just i det tillfället var det bara han och jag. Alla mina tankar och all min fokus låg på Felix, hans läppar mot mina och hur fantastiskt underbart jag hade haft det under den här kvällen tillsammans med honom. Efter en kort stund så släppte vi ifrån kyssen som hade övergått i något slags hångel mitt på gatan utanför mitt hus. Ett litet leende trädde fram på hans nu aningen mörkare läppar och sedan så tittade han generat ner på våra händer som fortfarande låg ihopflätade i varandra.
"Tack för en fantastisk kväll" viskade jag försiktigt.
"Tack själv" svarade han och släppte lite på greppet om min hand. Sakta men säkert så drog jag min hand ifrån hans och började gå längs uppfarten till dörren. Felix stod kvar på trottoaren nedanför och studerade mig när jag tog långsamma steg mot dörren.
"Vi ses" sa jag och vinkade åt honom. Han vinkade tillbaks och började röra sig bortåt mot busshållplatsen igen. Sakta men säkert så tog jag mig mod till att öppna dörren och gå in. Väl inne i hallen så mötte jag Zack som satt på hallbänken flinandes.
"Vad var det jag sa? Du är såååå himla kär i Felix" sa han retsamt.
YOU ARE READING
On my way - The Fooo fanfiction
Fanfiction"Jag tappade bort mig i henne, hon var något av det finaste jag hade sett i mitt liv. Jag kunde inte förstå varför jag inte hade lagt märke till henne tidigare. Tillsammans med henne ville jag vara, inte bara för en natt utan för all framtid. Dock v...
