Bad boys never cries

Kapitel 23

Madisons perspektiv:

Den svarta corvetten brummade härligt då vi åkte ut på stora vägen. Jag vände huvudet mot Riley och log glatt men både nervöst. Han bara flinade mot mig och tog min hand som låg i mitt knä och kramade den löst. Han drog min hand till sig och kysste den. All nervositet släppte när han gjorde sådär.

Vi skulle nämligen hem till Rileys mamma och lillasyster. Det låg 20 minuter från där vi bodde men med Rileys fart skulle vi va framme på 10 minuter.

Vi körde in på en liten avlägsen väg och jag såg endast vackra träd. Jag blickade ut och kollade området. Riley saktade ner lite och parkerade vid en mini rondell. Jag vände förvirrat huvudet och tappade nästan hakan när jag såg huset. Ett helt underbart stort palats tog plats på min näthinna. Huset var så vackert. Jag kollade chockat på Riley som satt bredvid mig och bara flinade.

"Are you serious? Is this even a house?" Frågade jag förvånat och chockat. Han bara log och böjde sig fram och kysste mig passionerat.

Vi gick ut tillsammans och Riley var snabb att ta min hand. Vi fortsatte att gå upp till porten. Med ens blev jag nervös igen. Riley knackade och steg in och drog med mig efter.

"Mom! We are here!" Ropade Riley högt. Man hörde fötter gå lite längre bort som kom närmare. Snart skymtade jag en ung kvinna komma gående med världens leende på läpparna. Med detsamma smittade leendes av på mig. Han tjöt till och kom fram och kramade om mig hårt. Hon doftade blomma och glädje.

"Iiiii, you are so pretty!" Tjöt hon och vaggade mig fram och tillbaka. Gladare kvinna får man leta efter. Hon drog ifrån och granskade mig från topp till tå. Hennes leende blev med ens större.

"Aw thank you. You look so beautiful too." Sa jag och log. Hon log tillbaka och kramade om Riley. Hon klappade honom på kinden och sa att hon hade saknat honom. Det var svårt att inte le. Riley var mammas pojke, så gulligt.

"I am Victoria Smith and Rileys mommy ofcourse." Skrattade hon fram. Efter att hon hade presenterat sig sa hon att vi skulle följa med ut till det gigantiska köket. Och det var verkligen gigantiskt. Det fanns en kamin i köket. Köksbordet var stort men fick endast plats fem vid bordet. Påväg till köket hade jag sätt ett stort långbord, där fanns det betydligt mer platser. Köket var maffigt och var väldigt snyggt inredat.

"The food is almost ready. So you guys can go and get Melody." Sa Victoria och tog ut en stor gryta ur ugnen. Vi nickade och Riley tog min hand och drog med mig till den utsvängda trappan. Vi kom upp på övervåningen och svängde vänster.

Det var en dörr som stod på glänt och man kunde höra en ljus stämma komma ifrån rummet. Riley drog ut handen och puttade upp dörren så ett rosa rum syntes. Riley harklade sig så den lilla flickan som satt på golvet vände sig om och sken upp i världens leende även om alla hennes tänder inte fanns där. Hon sprang fram och slängde sig i Rileys famn. Han svängde runt hennes lilla kropp så hon tjöt av skratt. Han släppte ner henne och hon kramade honom ännu en gång.

"I have missed you Rileyson. Look I've dropped another tooth." Sa hon och öppnade munnen och pekade på hålet där det skulle suttit en tand.

"Oh that's amazing Melody! Let me see!" Sa Riley entusiastisk och kollade i hennes mun. Jag fnissade till och Melodys huvud vändes mot mig. Hon sprack upp i ett leende och sprang fram och kramade mig hårt. Jag la armarna om henne och kramade tillbaka. Hon drog ifrån och granskade mitt ansikte med ett leende på läpparna.

"You are the girl Rileyson been talking about all the time!" Tjöt hon och nickade mot mig. Jag skrattade generat och kollade bak på Riley som hade händerna för ansiktet och suckade generat åt sin lillasyster.

"I guess so!" Svarade jag till Melody. Hon drog in mig i hennes princess rum och visade mig massor av saker. Hon visade hennes favoritböcker, favorit dockor och favorit pennor. Att höra vad folk gillar gör mig glad. Hon bad mig läsa frost för henne och jag svarade glatt ja. Vi lade oss i hennes säng och hon kröp upp bredvid mig. Riley stod i dörröppningen och log mot oss. Han smet iväg undertiden vi läste och gjorde något annat.

-

Victoria hade ropat att maten var färdig och nu satt vi här runt det svarta bordet och åt av den gudomliga maten. Victoria la ifrån sig sina bestick och tog servetten och duttade sig med den vita servetten.

"So Madison tell me something about yourself?." Frågade hon och log varmt mot mig. Nervöst började jag pilla med naglarna, för vad skulle jag säga? Jag är Madison och sen finns det inget mer eller jo din son Riley finns.

"Well, my name is Madison and I guess that's it. I like cars and your son." Skrattade jag generat fram. Riley som satt bredvid tog min hand och klämde åt extra.

"Your parents what are they doing?" Frågade hon och drack lite ur sin dricka. Själv stelnade jag till och satte nästan i halsen. Jag såg Riley spänna sin blick en aning.

"Eh, they are dead..." Mumlade jag fram. Victoria stannade upp sin blick och gav mig ett ledsamt leende. Jag log lite halvt åt henne att dret var okej. Hon släppte allt hon hade och kom över till mig och satte sig på huk nedanför mig.

"I am so sorry Madison. I really am. You sound like a good girl. Riley have never brought a girl home and you seem so special to him and I am glad for that." Sa hon medlidande. Jag blev helt varm inombords av det hon sa om Riley. Jag nickade åt henne.

Att jag skulle betyda så mycket för någon är ofattbart. Att någon behöver mig.

Ofattbart.

↓
KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
lol 50k wow tack

Kapitel ja lovade