Bad boys never cries

Kapitel 14

Madisons perspektiv:

Tredje världskriget skapades i min mage. Han kysser mig. Hans läppar mot mina kändes så bra.

Han drog sakta ifrån med ett stort leende på de läpparna som jag precis hade på mina. Hans ring var smått fuktig. Jag blickade ner till mina vita strumpor eftersom det uppstod en stor rodnad på mina kinder. Riley greppade ett tag om min haka och vinklade upp mitt ansikte. Han drog sin tumme fram och tillbaka på min kind.
"Don't look down, you look beautiful." Sa han med en len röst som fick mig att rodna ännu mer.

"I think I should go to my place now." Mumlade jag och drog mig ifrån Riley. Jag gav honom ett varmt leende och gick ut till hans hal och satte på mig mina skor. Riley kom gående och lutade mot väggen.
"Be ready eight a clock tomorrow." Sa han lugnt. Han gick fram till mig och gav mig en puss. Jag log och nickade.
"Okey."

-

Jag stod nu redo och väntade på Riley. Själv kan jag inte fatta vad vi håller på med. Att man kan falla för någon så lätt skrämmer mig. Att vilja vara i närheten av honom hela tiden skrämmer mig. Han är så mystiskt. Det är kanske det som gör att jag drar mig till honom. Att liksom inte veta vad som kommer hända. För den där kyssen igår var högst oväntad.

På dörren hör jag knack-melodin och det slinker ut ett kort skratt ur mig. Jag öppnar dörren och möts av en helt otroligt snygg Riley. Han flinar och tar tag i min hand. Jag låser efter mig och går nerför trapporna med Riley. När vi kommer ut går vi direkt till Rileys bil. Jag tänker precis öppna dörren när Riley hinner före och håller uppe dörren åt mig.
"Oh, what a gentleman!" Skrattar jag och sätter mig i bilen. Han ger mig en slängkyss och flinar åt mig innan han får över till förar sidan.
Han sätter sig och trycker foten mot gasen och det bärde iväg till skolan.

Riley parkerade och var snabbt ute ur bilen och sprang över till min sida dör att öppna dörren. Jag tackade och tog hans hand.

Vi gick hand i hand tills skolans ingång innan Riley släppte och bad mig vänta här. Jag tittade undrande då han försvann bakom skolans knut. 10 minuter gick och han var fortfarande inte tillbaka. Då tog nyfikenheten över och jag gick till skolans baksida. Jag stannade precis vid kanten och kikade fram. Det var då jag hörde det jag inte ville höra. "It was just a game!" Sen sprang jag därifrån.

Rileys perspektiv:

"...it was just a game. But I don't wan't to play anymore. She has for gods sake feelings, like everybody else." Röt jag när jag stod endast någon centimeter från Jakes ansikte. Han flinade och puttade till mig.
"Oh is Riley inloooove?" Tjöt han med världens pipigaste röst. Jag smällde hårt till honom över kinden med min knytnäve.
"Asshole..." Muttrade jag innan jag försvann därifrån. Jag är inte kär. Jag är skit dunder kär. Även fast jag inte vill erkänna det känns det så bra i magen att vara så kär. Fan, vilken mes jag är...

När jag kom tillbaka till entrén var inte Madison där. Var fan är hon?

↓

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
Förlåt, men jag har blivit beroende av the walking dead...
(Bilden visar Riley när han inte hittar Madison.)
Xoxo Agnes