Madisons perspektiv:
Dagen var här. Jag vet inte om jag var glad eller om jag var nervös mest. Nånting däremellan iallafall.
Rileys mamma hade precis varit och hämtat upp mig och skulle köra mig till deras hus. Hon skulle hjälpa mig att göra iordning mig för kvällen.
Klockan var tre och balen börjar klockan sex, så vi har ungefär två och en halvtimme innan Riley kommer. När vi kom in i deras gigantiska hus kom Melody och hoppa på mig med kramar. Efter det drog Victoria med mig upp till badrummet. Hon drog fram en frisörliknande stol som jag fick sätta mig i. När vi var hos Victoria senast, berättade hon att hon var utbildad frisör, makeup artist och nagelterapuet.
Lite skeptiskt satte jag mig ner i den vita snurrstolen. Hon drog på mig ett skynke som täckte min siden morgonrock från Victoria's Secret. Hon drog bort mitt hår så det låg på ryggen och log mot mig i spegeln.
"So sweetie. How do you want to look?" frågade hon mig och gick runt och började plocka med massa hårprodukter.
"I guess good?" Svarade jag tvekande. Victoria vände sig om och kollade chockat mot mig och skakade bara på huvudet.
"Oh no Madison you are going to look more then good!" Sa hon och nöp i mina kinder.
-
Jag hade inte fått se mig själv i spegeln undertiden Victoria pysslat om mig. Nervös var jag så in i bänken. Tänk om jag inte alla ser bra ut. Riley kanske blir jättebesviken och absolut inte vill gå på balen med mig.
Nervöst stod jag i Victorias walking closet och tittade på påsen klänningen hängde i. Att få bära sin mammas klänning är en stor ära. Att just hon skulle va mammas kompis och känna igen mig.
Jag trevade fram till påsen och drog ner dragkedjan försiktigt. Klänningen var mer än vacker. Jag lyfte ut klänningen och la den framför mig. Jag kände hur det brände bakom ögonen. Jag önskar verkligen att min mamma var här. Om jag aldrig hade funnits skulle min mamma leva idag. Det var jag som tog hennes liv ifrån henne. Jag tog henne ifrån pappa. Utan att jag märkt hade Victoria kommit in och lagt sina armar omkring mig. Jag snyftade till och Victoria var framme och drog snabbt undan tårarna.
"Don't cry sweetie. You will ruin your makeup." Sa hon och jag kunde inte hålla mig för skratt.
"Okey. I will stop crying like a baby" Skrattade jag fram och drog fingrarna löst under ögonen för att inte smeta ut allt i ansiktet.
Victoria gick ut och jag satte på mig den underbara klänningen. Jag hörde Rileys röst där nere och jag antog att han hade kommit. Jag tog nervöst tag i trappräcket. Jag tog ett djupt andetag och viskade peppande saker till mig själv. Jag tog lätta steg nerför trappan och snart skymtade jag Rileys kropp bortvänd mot mig. Jag såg Victoria spänna ögonenen i honom och han vände sig om, stiligare än någonsin.
Han hade en svart smoking på sig och en vit skjorta under. Slipsen var svart och i fickan bredvid var en röd servett, som matchade min klänning.
"Hello handsome!" Sa jag glatt och studerade han. Helt perfekt. Han är helt underbar.
"I know I look stupid but you...look amazing." Sa han och tog mina händer och kysste mig lätt på munnen. Ett skratt slank ur mig samtidigt dom jag rodnade. Rileys mamma stod ju fortfarande här.
"Aww you guys look so cute! I need a picture!" Tjöt hon och slog ihop händerna. Hon sprang iväg och hämtade kameran och vi fick helt plötsligt bli modeller.
Efter ett par bilder var vi verkligen tvungna att gå. Rileys satte på sig ett par glänsande svarta skor som han aldrig skulle ha på sig annars.
"Hey, put on your shoes!" Sa Victoria och höll upp ett par skyhöga svarta klackar. Jag rynkade bara pannan och skakade på huvudet.
"I can't walk in those killers!" Klagade jag bedjande.
"Oh yes you will!" Sa Victoria och räckte mig klackarna. Jag tog emot dom och satte på mig dödsskorna.
Jag gav henne ett icke bekvämt leende och vände mig till Riley som stod och höll sig för skratt. Jag suckade och tog tag i hans arm."Let's go to the dance." Sa han och kysste mig på kinden påväg ut.
↓
KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
Halloj. Wiiiii jag har tagit en navelpiercing. 15 årrr sen i onsdags förra veckan whey. Är så freaking glad att jag äntligen kommer få köra min cross snart.Fick världens idéer igår till denna berättelse alltså.
Ska fortsätta skriva nuuuu bye bye homies
YOU ARE READING
Bad boys never cries
Teen FictionMadison Connor. Vad är hon? Rättare sagt vem är hon? Hon syns inte. Ingen vet knappt vem hon är. Hon är en i mängden. Men vad händer när Riley Smith får ögonen för Madison. Aldrig tidigare har hon blivit märkt. Men frågan är just varför bad b...