Bad boys never cries

Bonuskapitel bröllop

Madisons perspektiv:

Nu står jag här. Klädd i vitt. Väntandes att få se mitt livs första och sista kärlek. Efter den dagen jag vaknade upp från sjukhuset fick jag berätta allt. Han satt endast tyst och lyssnade noga. Tillslut kramade han mig och viskade världens underbaraste saker. Men det var för två år sedan.

För endast ett halvår sedan friade han till mig vid en fin resturang där vi hade vår allra första dejt. Glädjetårarna rann längs mina kinder och lyckan steg inombords. Idag skulle nästan bli ett kvitto på vår kärlek.

Jag slätade ut klänningen som satt på mig. Vacker och helt magisk var den och självklart hade inte Riley sett den. Taylor var bombsäker på att han skulle svimma.

Rileys mamma hade fått göra min frisyr, smink och naglar och jag kunde inte vara mer än nöjd.

"It's time Madison" Log Victoria, Rileys mamma, och sträckte ut sin hand mot mig. Jag gav henne ett nervöst leende tillbaka och ett litet skratta slank ur henne. Porten som skiljde mig och Riley åt såg skrämmande ut men samtidigt helt underbar. Snart skulle de öppnas och jag skulle få se min älskade Riley. Victoria smet inåt och satte sig allra längst fram.

Snart kände jag en liten hand ta tag i min och jag vek genast ner blicken till den söta gestalten bredvid mig. Rileys lillasyster Melody och jag hade kommit fantastiks bra överens och jag insisterade att hon skulle leda mig fram till altaret. Jag hade inte min pappa som kunde göra det. Men jag visste att han satt där uppe och blickade ner på mig. Jag visste att han var stolt.

Den klassiska bröllopsmusiken började spelas och jag klämde lite extra på Melodys hand. Dörrarna gled långsamt upp och jag tog ett steg in. Min blick for direkt till Riley som drog fingrarna under ögonen. Jag slog generat blicken rakt fram men kunde inte hejdå mig att kolla på honom igen. Båda två bar på leenden som snart skulle sprängas av lycka.

Att ta sig fram till Riley kändes som en evighet. Det kändes som att jag cyklade i motvind. Jag tog ett vingligt steg uppför det lilla trappsteget och Rileys hand hamnade perfekt i min. Jag blickade upp och gav honom ett leende där man kunde se min vita tandrad. Han drog tummen över min handrygg och jag blev genast lugnare. Det konstiga var väll att jag inte kände mig nervös utan trodde bara att jag var nervös. En väldigt udda känsla.

Prästen babblade på om massa saker som vi inte brydde oss ett skit om. Vi gjorde små fula miner till varandra där vi stod och höll händer. Prästen harklade sig och våra smått generade blickar riktades mot prästen som stod och smålog åt oss. Både Riley och jag kvävde ett skratt och försökte att återgå till att vara seriösa.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Madison Marie Connor. Vill du ta Riley Buzz Smith till din make och älska honom i nöd och lust?"

Utan tvekan.

"Yes!" Ler jag.

"Inför Gud och i denna församlings närvaro frågar jag dig, Riley Buzz Smith.Vill du ta Madison Marie Connor till din hustru och älska henne i nöd och lust"?

Han ler ner mot mig.

"Hell yes!" Flinar han ut och jag kan längre inte hålla mig för skratt. Han svor just inför gud i en kyrka. Prästen harklar sig och kollar återigen på oss. Ännu en gång pratar han om en massa och får avbryta oss igen då vi fånler mot varandra.

"Jag Riley Buzz Smith tar dig, Madison Marie Connor, till min hustru att dela glädje och sorg och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt". Han sätter den vackra ringen på mitt finger och jag hinner bara studera den nån sekund innan jag ska göra samma sak.

"Jag Madison Marie Connor, tar dig, Riley Buzz Smith, till min make att dela glädje och sorg och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt". Jag tar ringen av Melody och sätter på den på Rileys finger. Nöjt ler vi mot varandra.

"Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftat detta inför Gud och denna församling. Ni är nu man och hustru. Må Herren vara med er och leda er i sin sanning nu och alltid. Nu kan du kyssa bruden."

Riley och jag vänder oss om och kollar med stora leenden på varandra. Han tar ett löst grepp om min kind och pressar sina läppar mot mina som rör sig i takt med hans. Applåder och jubel hörs i bakgrunden och kyssen förstörs då vi båda brister ut i leenden och skratt. Men ändå så var det världens bästa kyss.

Båda vi två springer ut ur kyrkan med händerna högt uppe i luften. Gladare människor får man leta efter. Andfått sätter vi oss i den mattsvarta Lamborghinin som vi köpt tillsammans bara en dag innan. Riley tar min hand och kysser den.

"I love you!"

"I love you more silly!"

↓

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️

Vet att jag blandade svenska och engelska men knappt jag fattade vad prästen sa om han skulle sagt de på engelska så ja

Nästa kapitel kanske de blir en epilog eller ett bonuskapitel vi får se ;))

Kram på er