Bad boys never cries

Bonuskapitel

Madisons perspektiv:

Snabbt sätter jag mig upp när jag känner att jag badar i en bassäng. Vattnet har gått. Jag slog till Riley hårt över bröstkorgen och han flög direkt upp ur sängen.

"What the hell are you doing...?" Mumlar han och gnor i ögonen eftersom kockan är typ två på natten. Irriterat morrar jag mot honom och han tittar oförstående på mig. Plötsligt for en ilande smärta förbi i både ryggen och magen. Snabbt lägger jag handen där det gör ont och grymtar till.

"The water broke dumbass!" Mumlar jag irriterat tillbaka. När jag säger det blir det fart på hans ben. Hoppandes och skuttandes försöker han få på sig kläder och lyckas sätta på sig en illrosa hoodie och ett par svarta adidas träningsbyxor. Han är snabbt framme till mig och sätter på mig ett par svarta mjukisshorts. Han drar även en cookie monster hoodie över mitt huvud som är min favorit. Sen får han med sig väskorna som jag packat till bebis och mig.
Han lägger handen vid min svank och leder mig ut till hallen där han får på mig ett par flip-flops och han lyckas sätta på sig ett par snygga Nike. Den jäveln ska alltid vara snygg.

Även om det tog lång tid nerför trappan då jag fick stanna för att det gjorde för ont. Han skyndar sig och trycker på garageknappen så porten öppnas. Han lyckas till och med spänna fast mig under stress, vilket han knappt kan på sig själv.

Vi gasar ut från parkeringshuset och Riley lägger en lugnande hand på mitt lår. Snabbt slår jag bort den och han gör en 'vad-gjorde-jag-för-fel' blick. Jag bara morrar tillbaka och försöker stå ut med smärtan.

In i receptionen kommer vi stånkandes och blir hänvisade till ett rum där en barnmorska tar emot oss. Jag får ett nattlinne som jag byter om till och lägger mig i sjukhussängen. Någon smärtstillande fick jag, men det hjälpte inte särskilt mycket. Barnmorskan undersöker mig och säger med ett leende.

"It will not take long til' you are parents"

-

"She is so beautiful." Mumlar Riley där han sitter med våran dotter i famnen. Han har suttit sådär och tittat på henne i timmar. Jag kommer nog aldrig få hålla henne verkar det som. Han reste sig och la sig försiktigt ner i sjukhussängen, bredvid mig. Jag kysste honom löst på kinden och han hummade till.

Att vi nu sitter här med våran dotter är sjukt. Aldrig hade jag trott att vi skulle hamna här. Vi är kompletta nu.

Lyckan är 100%.

↓

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
Nu är det verkligen SLUT.

Eller vänta!!!!

DET KOMMER KOMMA EN UPPFÖLJARE!!;)))))
det kommer då vara i deras dotters perspektiv, Alexis. Kommer lägga upp den imorgon. Den kommer inte alls bli lika lång som denna.

OCH jag har börjat på ännu en 'bok'. Sommarlägret heter den och jag kommer publicera den imorgon också.

Ha det gött nu så hörs vi (förhoppningsvis hehe) i mina nästa böcker! <33