Bad boys never cries

Kapitel 18

Madisons perspektiv:

Jag och Taylor kom jättebra överens. Vi klickade direkt. Idag hade vi bestämt att vi skulle handla klänningar till vinterbalen. Taylor går tyvärr inte på vår skola utan en utanför stan. Men tydligen skulle hon också ha någon bal så det passade bra. Jag satte på mig en svart tröja med en grå text på och ett par vanliga slitna jeans med ett par timberlands eftersom det börjar bli kallt ute.

Jag gick in till köket och tog fram mixern och blandade i alla ingredienser till en smoothie. Samtidigt som den mixade ringde mobilen. Jag skyndade bort och svarade.

"Madison." Sa jag eftersom jag glömt bort och kolla vem som ringde. Jag hörde ett härligt skratt i luren.

"Well, this is your boyfriend." Sa han stolt och med en tillgjord röst. Jag skrattade glatt. Jag älskar när han kallar mig hans flickvän.

"Oh, hello handsome! What's up?" Sa jag och gick bort till mixern som lät förfärligt. Jag stängde av den och vände mig till köksskåpen. Jag har alltid haft problem med att nå till de översta hyllorna, kort som jag är. Jag klättrade upp på köksbänken och sträckte mig efter ett glas. Jag nuddade glaset men det föll till golvet och gick i kras.

"Mads you ok?" Frågade Riley oroligt i bakgrunden. Jag suckade, så typiskt mig. Jag satte mig på golvet och slog på högtalaren. Jag började plocka glaset.

"Yeah, I'm fine it's just the glas f- ouch!" Tjöt jag. Självklart skar jag mig. En 5 centimeter långt skärsår på undersidan av handen. Jag fick panik och slet åt mig den vita handduken som inte skulle vara lika vit snart. Riley frågade oroligt vad som hände men jag fokuserade bara på att få stop på min blödande hand. Helt plötsligt slog dörren upp och Riley blev synlig. Han skyndade sig fram till mig.

"How bad is it?" Frågade han oroligt och började dra i handduken.

"It's not that bad..." Sa jag lugnt och ryckte på axlarna. Riley skakade på huvudet och slet bort handduken. Hans ögon blev stora som bollar och han tittade allvarligt på mig.

"Not bad?!" Sa han och tittade irriterat på mig. Jag ryckte på axlarna. Själv tycker jag inte alls det ser så farligt ut. Han drog med mig till toaletten och tryckte mig ner på toastolen. En grej som jag börjat märka med Riley är att han är så rädd om mig. Han vill mig alltid väl. Han är liksom nästan överbeskyddande, men det kanske är bra. När Riley plåstrat om mig, ringde dörrklockan ännu en gång. Men denna gången visste jag vem det var. Taylor.

Jag och Riley gick till hallen båda två och jag öppnade dörren åt Taylor som log brett. Jag log jag med, glad att se henne. Hon överföll mig i en kram och jag kramade glatt tillbaka.

"Taylor, I want you to keep an eye on this clumsy lady!" Sa Riley och kramade mig hårt. Jag himlade med ögonen men jag kunde inte undgå ett litet skratt som slank ur mig.

"Okey, let's shop!" Skrek Taylor ivrigt.

-

Efter ett trettiotal affärer senare hade jag inte hittat någon klänning. Taylor hittade sin i nästan första butiken. Det var en röd åtsittande klänning med en öppen kjol så man kunde se ett av hennes ben. Om jag får säga det själv såg hon sjukt snygg och sexig ut. Hon var en sån människa som utmanade hela tiden för på den här klänningen var det extrem urringning.

På den sista klännings affären var vi helt slut. Jag gick och bläddrade bland klänningarna. Det var så irriterande att jag inte kunde hitta en klänning. Det kom fram en liten mullig kvinna.

"You need any help?" Frågade hon vänligt. Jag nickade och hon började ta fram flera olika sorters klänningar. Det var ingen som föll mig i smaken.

"Can I just ask you a thing?" Frågade hon och tittade fundersamt på mig.

"Yes, ofcourse!" Sa jag lugnt. Damen nickade och satte sig ner på en vit fluffig pall.

"Are you Marie's daughter?" Frågade hon och höll mig i handen. Jag nickade och undrade hur hon visste det. "Your mom and my daughter were best friends. I think I have something for you then! Wait here!" Sa hon och försvann iväg. Taylor tittade oförstående på mig och jag ryckte på axlarna. Vad det var hon skulle hämta visste jag inte. Hon kom tillbaka med en påse som man har klänningar i och räckte den till mig. Jag tittade undrande på henne men hon bara log. Jag vände blicken till klänningspåsen och drog sakta ner dragkedjan. Jag satte handen för munnen och fick ur mig ett flämt.

"It's my moms dress!"

↓

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
GOD JUL
Detta är min julklapp till alla er läsare.
Jag blir så glad att ni kommenterar för då vill jag bar skriva mer och mer

Ha en god jul och tänk på andra som kanske inte kan fira jul ❤️

Xoxo Agnes