Bad boys never cries

Kapitel 10

Madisons perspektiv:

Jag fattade det inte. Skulle jag jobba med dessa två. Det måste vara ett skämt. Riley hade flyttat sin stol och satt framför mig.

Jag plockade upp min bok och slog upp sidan. Ämnet var inte mitt favorit ämne. Kärlek. Vad ska man skriva om kärlek? Det är som ett band människor känner när man är kär eller bara älskar någon. Men det var väldigt längesen jag älskade någon. Jag älskar dom fortfarande men inte på det riktiga viset utan mer på distans viset.

Jag sneglade upp på Riley som redan tittade på mig. Jag tittade genast ner i boken igen. Ett par fingertoppar smekte mitt lår, igen. Då fick jag nog.

"Can you stop?!" Röt jag mot honom. Han backade tillbaka lite och såg oskyldigt på mig. Jag suckade och satte mig ner igen.

"So... Love?" Sa Riley och svepte sina bruna ögon över bokens text. Jag hummade till honom. Jake började asgarva. Jag tittade irriterat på honom. Han fortsatte skratta. Riley smällde löst till honom i sidan och han slutade skratta. Han drog fingret under ögat dramatiskt. Drama Queen.

"Love? Is that some kind of joke?! Love is so pathetic." Sa han och hånskratta. Vad är han för något? En alien eller?

"Love is not loving someone. Love is being loved. You know having someone that care about you so much that they will do anything for you." Sa jag. Jag kände något blött rinna nerför min kind. Jag lyfte försiktigt handen och kände på kinden. Jo, där var en tår. Jag torkade frustrerat bort tåren.

Som tur var ringde klockan ut. Jag plockade snabbt åt mig mina böcker och halvjoggade ut. Jag var snabbt vid mitt röda skåp. Jag skrev in min kod och la in böckerna. Jag tog ut väskan och hängde den över axeln. Jag var snabbt borta vid porten och tryckte upp dörren med en smäll.

Och när jag kom ut kändes det som att himlen visste att jag redan hade en dålig dag, för då var den ju bara tvungen att öppna upp sig och låta regnet falla. Jag suckade frustrerat. Det kunde hända att jag visade upp mitt långfinger mot himlen också.
Jag började traska ut på de gråa gatorna täckta med vattenpölar. Jag slängde med fötterna fram och tillbaka så vattnet stänkte hit och dit.

Jag hörde en bil bakom mig. Nej, kör inte i den jättestora vattenpölen bredvid mig. Men förvånansvärt saktade bilen in vid trottoaren. Jag tittade förvirrat på bilen. Självklart skulle det vara den svarta corvetten. Han vevade ner rutan och kisade ut mot mig.
"Get in!" Skrek han eftersom regnet verkligen öste ner. Och då menar jag verkligen öser. Kläderna hängde på mig helt dyngsura.
"No, I'm fine!" Sa jag tillbaka. Jag fortsatte gå. Jag hörde han sucka frustrerat och gasa på lite så han åkte bredvid mig. Jag njöt i smyg av motorljudet. "Oh come on Madison, get in the car!" Sa han envist. Jag stannade tvärt upp. Egentligen borde jag nog sätta mig bredvid honom i bilen iallafall om jag inte vill åka på en dunderförkylning.

Mina steg var tveksamma till andra sidan bilen. Jag slet upp dörren och satte mig i skinnsätet. Riley log mot mig och tryckte sedan på sätvärmaren. Jag tror han såg att jag stirrade på den ett tag. Han satte gasen i botten till våra lägenheter.

När vi gick upp i trappuppgången klafsade det något extremt om mina fötter. Jag gav ifrån mig ett litet fniss. Riley vände blicken mot mig men jag bara skakade på huvudet och log. När vi kom fram till min vita dörr stannade han upp framför mig. Riley lutade sig mot väggen bredvid min dörr och tittade upp på mig med de chokladbruna ögonen.
"Well, thanks for the ride." Sa jag och nickade mot honom. Jag satte i nycklarna i låset och vred om. Men en varm och stor hand stoppade mig från att öppna dörren.

"Do you want to go and drink hot chocolate at my place?"

Ingen tvekan.

"I would love to."

↓

awwww. lovebugs. 2k mannar. serri. får panik. massa glada pannkakor till er.

blääää jag har matte skit prov på tisdag och onsdag. wish me good luck för det behövs.

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
xoxo
Agnes

( ok, jag publicerar detta igen eftersom några inte kunde se ok? ok!)