Bad boys never cries

Kapitel 20 del 2

Madisons perspektiv: ( Läs sista raderna i förra kapitlet )

Så nervös som jag är nu har jag nog aldrig varit. Han satt fortfarande med det hårda greppet om min handled och satt och flinade ett nöjt leende. Nu när inte Riley är här tycker nog Jake är ännu roligare.

Glaset som jag hade i min hand fortfarande började kännas en aning kladdigt av nervositet och handsvett.

"Drink it." Sa han och pekade på mitt glas. Jag tittade osäkert på glaset och tittade upp surt på honom. Aldrig att han ska be mig göra något jag inte vill.

"No." Sa jag och gav han en bitchig blick. Hans kompisar oade och klappade åt mig. Jake fnös till ordentligt till dem och de tystnade direkt. Man kunde se på långt håll att Jake var ledaren. Att de går med på att någon styr deras liv kommer nog bli ett mysterium.

"Drink it!" Röt han. Då fick jag nog. Jag har alltid fått nåt slags utbrott om jag blir riktigt arg. Och just nu blev jag mer än förbannad. Jag ställde mig tvärt upp.

"Oh, but if I don't want to drink it then huh? What are you going to do about it? " Sedan hällde jag innehållet i glaset på hans huvud. Vilket jag inte borde gjort. Jake reste sig argt och greppade tag i min arm och viskade i mitt öra.
"Just walk slow and don't make a sound. Ok?" Hotade han och började leda mig framåt bland alla ovetande människorna.

"If you don't do as I'm telling you, Riley will be in big trouble, and you don't want that huh?" Sa han lugnt i mitt öra. Men allt annat var mer än lugnt. Min älskade Riley ska ingen röra. Om han blir skadad förlåter jag aldrig mig själv. Jag skulle göra allt för honom.

Vi närmade oss trappan till övervåning och han svängde åt det hållet. Han puttade nästan upp mig för trappan. När vi kom upp var det nästan folktomt och han greppar ett hårt tag om min handled igen. Det är då jag inser att han inte kommer vara snäll. Han kommer vilja göra det han alltid velat göra. Jag börjar streta emot och försöker komma loss men han hinner putta in mig i ett kolsvart rum.

Han tänder lampan i rummet och jag ser skräckslaget på honom när han låser dörren. Han börjar långsamt gå emot mig med ett brett flin på läpparna. Jag backar och slår i väggen.
Jake stannar och smeker mig lätt på kinden men jag slår bort hans hand.

Han blir genast rasande. Hans ögon blir nästan svarta av ilska. Att en sådan liten sak kan göra någon så arg. Den ilskan tog han ut över mig. En brännande hand hade jag på kinden som sved så in i bänken. Av ren reflex satte jag min hand på min egna kind och tittade skrämt upp på Jake, som endast flinade. Hur kunde detta vara kul?

Den lugna stunden varade inte länge innan han drämde mig in i väggen och kysste min käklinje. Jag lade mina kalla händer mot han bröstkorg och började slå och banka för att han skulle sluta. Det gick absolut inte att rubba honom. Han fortsatte sedan mot mina läppar och tryckte sina äckliga läppar mot mina. Jag försökte skrika och slog på honom. Jag kom loss och nu fick jag knytnäven över kinden igen. Långsamt började jag tappa medvetandet av den hårda smällen. Men jag skakade bara på huvudet och tittade dissigt upp på Jake som stod med knytnäven redo igen.

"Stop fighting you stupid ass!" Röt han och slet upp mig från marken. Han tryckte upp mig mot vägen så jag inte nuddade marken längre. Han tog ett stadigt grepp om min hals. Snabbt tog luften slut och dödskänslor tog över min redan överbelastade hjärna.
"If you are in the game, you can't just jump out. And I need to win." Nästan viskade han mot min kind. Spottet från hans mun skvätte på kinden. Luften i mina lungor var snart slut och jag kände hur jag nästan somnade. Jake släppte precis och jag sjönk ner ännu än gång på golvet och hostade efter luft. Han kom ner bredvid mig på golvet och drog upp klänningen så mina trosor blottades.

Jag grep genast av panik och började titta omkring mig. Ingenting där. Jag får använda mig själv och mitt magiska knä. Jag knäade honom hårt i skrevet och kunde lätt ställa mig upp på vingliga ben och springa ut från rummet. Jag sprang nerför trappan med tårarna rinnandes för kinderna. Jag sprang förbi alla ungdomar och stapplade ut i hallen. Jag drog upp dörren och sprang ut på gatan. Jag fortsatte springa tills mina ben vek sig under mig. Jag andades snabbt och okontrollerat efter Jakes händer. Rädd att han skulle komma efter gjorde mig ännu mer rädd och jag fortsatte springa den långa vägen hem.

-
När jag hade låst upp dörren och skyndat mig in och låst igen, sjönk jag nerför dörren. Jag drog upp knäna till hakan och hulkade som en galning av andningsbesvär och gråt. Att det nästan hände. När jag satt där drog jag av mig skorna och lät dem va. Långsamt drog jag mig till sovrummet och lyfte långsamt på klänningen. Allting gjorde ont. Hela min kropp kändes öm. Allting inuti mig gjorde ont.

Jag tvingade mig själv att gå och tvätta av mig mitt smink, för annars skulle jag ångra att jag inte gjorde det imorgon. När jag kom in till badrummet gick jag fram och hängde mig över handfatet och tog några andetag. Långsamt vecklade jag upp ansiktet till spegeln, då jag fick se en fasansfull syn. Ett väldigt stort blåmärke prydde min kind. Det var rött och såg hemskt ut. Ett sår hade jag i pannan som blödde. Jag lyfte upp hakan och fick se ett par blåa avtryckta händer om min hals. Allt det här gjorde mig ännu mer rädd.
Mörbultad smög jag in till sovrummet och kröp ner i min stora fluffiga dubbelsäng. När jag blundade lös mobilen upp. Jag greppade den och såg att jag hade 14 missade samtal från Riley och 9 olästa meddelanden.

/Hey! Just checking on you. Are you having fun? <3xx\

/ Maybe you are having to fun to not answering me haha. But please just text that you are okey <3 \

/ You ok? Mad? Please? I'm calling now. <3 \

/ Why aren't you picking my calls?! Please are you ok? <3\

/ Mad? Answer or I will call the police! <3 \

Mer hann jag inte innan mobilen ringde igen. Gissa vem det var?

"Hey..." Mumlade jag i mobilen. Fortfarande skärrad över händelsen. Min röst var hes och tjock.

"Oh my gosh Madison! I've been calling you a houndred of times! Why weren't you answering?" Hans röst lät orolig fast han verkade också lättad över att jag svarade.

"I... just had eh..fun." Jag klämde mina ögon för tårarna var påväg igen. Att ljuga är det värsta jag vet. Detta kan jag inte berätta. Han skulle döda Jake och jag vill inte han ska döda någon. Jag vill inte att han ska bli orolig heller.

"So you are ok? You sound a little..down? " Frågade han lugnt. Jag harklade mig för att låta normal att svara.

"I am fine." Lögn.

↓

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
strömavbrott hemma = NO wifi NO food NO wattpad
asså snacka om att jag fick panik hemma (jag flydde hem till mormor och morfar och snodde deras wifi och mat. life liksom och skrev på wattpad)

xoxo Agnes