Bad boys never cries

Kapitel 7

Madisons perspektiv:

2 månader.

2 månader har han inte sagt ett piss till mig. Inte för att jag bryr mig och så men. Varför? Nu är det oktober och det är ju forfarande ganska ljummet. Inte iskallt men inte jättevarmt. Jag tittar en snabbis i spegeln innan jag går ut ur lägenheten. En svart hatt. Svarta klackar. Vanliga svarta stuprörs jeans. Och en as najs tröja. Jag lägger handen på handtaget och rycker upp dörren, kanske lite för snabbt. För jag känner att nånting tar emot. Sedan hör jag även ett grymtande och en rad svordomar.

Jag kikar ut bakom dörren och får se Riley ligga på marken, handen för näsan. Jag fnissar till. Egentligen skulle nog ingen se något komiskt i detta.

''And what are you laughing at?'' Klämmer han fram surt. Det får mig bara att fnissa ännu mer. När han försöker ställa sig upp sätter han ena handen bakom sig och den andra har han för näsan.

''You.'' Säger jag lugnt. Han suckar frustrerat. Han tar bort handen för näsan. Blod rinner från näsan. Oj, vad stark jag är. ''Wait, come on, I will help you, ok?'' Säger jag och drar med honom in i lägenheten. Hans huvud åker hela tiden åt olika håll för att studera min lägenhet. Jag drar snabbt ner honom på den vita toaletten. Han suckar återigen. Chansar på att han tycker detta är jobbigt.

Jag vänder mig sedan om och hämtar bomull. Jag tar lite ljummet vatten på tussen och vänder mig sedan om tillbaka till honom. Han har ett brett flin på läpparna. Aha, tack för att du spana in min rumpa. Jag duttar under näsan och han grymtar lite grann. Jag fnissar lite tyst. Då ger han mig en sur blick, men jag bryr mig inte och fortsätter fnissa.

''You know, if you were a bit aware, this would'nt happend.'' Säger han lugnt. Jag fnyser åt honom. Det var absolut inte mitt fel. Om han inte hade gått utanför hade det inte hänt. ''So now we are going to be late for school.'' Fortsätter han. Nej, nej, nej. Det glömde jag helt bort. Skit. Och bussen har redan åkt för länge sedan, så nästa buss kommer om en timma. Vad bra, ännu mer sen. Riley ställer sig upp och smeker mig försiktigt på kinden med sin stora hand. Självklart börjar mina kinder brinna. Jag kan inte känna så här för honom. Jag tittar diskret bort.

''Do you want a ride to school, because you clearly missed your bus.'' Säger han och skrockar. Jag ser ingen humor i detta. Inte alls. Men eftersom jag inte vill bli sen till skolan, mer än jag är så kan jag ju åka med honom.

''Fine.'' Säger jag irriterat för att visa att jag egentligen inte vill.

-

Efter den extremt konstiga och pinsamma bilturen till skolan gick jag bredvid honom. Han hade lagt handen på mitt lår under bilfärden. Det pirrade i kroppen när han hade handen där. Men jag skakade självklart av handen och gett honom en sur blick. Han flinade bara mot mig när jag gjorde det.

När vi steg in i skolan stannade verkligen allting. Eleverna tittade konstigt på mig och sedan tittade de konstigt på Riley. De blickarna fattade jag direkt. Varför umgås han med henne? Vem är hon? Det tisslades och tasslades om oss hela dagen. Jag tittade åt sidan och fick se Riley försvinna mot sina vänner. Chloe tittade på mig med en lång blick innan hon vände sig om och kastade sig i armarna på Riley och hånglade upp honom. Han la sina perfekta händer på hennes rumpa. Riley viskade något i hennes öra som fick henne att fnissa. Jag vände mig sakta om och kände mig på något sätt konstig.

Någon konstig känsla tog plats i min kropp, och jag kände mig... Avundsjuk?

↓

heys.

Okey, så jag har haft höstlov och gottat mig och så. Update. Woho.

KOLLA MIN BLOGG, LÄNK I PROFILEN!!❤️
Xoxo Agnes