friend request - o.r

0.6

"Killar innan ni drar så vill jag prata med er om en sak", stoppade Katia oss när vi var på väg att gå ut genom dörren. Hon visade oss hela vägen tillbaka till bordet där vi tidigare hade hängt av oss alla våra ytterkläder inför fotograferingen. En tyst suck lämnade mig när hon bad oss slå oss ner vid bordet fullt påklädda. Jag som hade en ryggsäck på ryggen slog mig ner på en av de svarta skinnstolarna med ryggsäcken på ryggen, hur oskönt det än var. Att ta av sig den var onödigt för vad jag hade förstått så skulle vi få gå härifrån ganska snart.

"Vänta en minut bara, jag måste ta det här samtalet och gå och hämta papprena som jag ska ge er." Hon drog fingret över den svarta mobiltelefonen som för övrigt alltid låg placerad i hennes hand. En hälsningsfras hördes från hennes håll och sedan försvann hon iväg ut genom glasdörren till korridoren. Man kunde se hur hon drog sig bort mot kontoret som låg en bit ifrån vår fotostudio som låg i samma byggnad som nästan allt annat som vi hade.

"Alltså fan också! Jag kommer missa direktbussen", suckade Felix och petade med fingret på telefonens skärm samtidigt som han läste på tidtabellerna för bussen han skulle ta sig hem med. Roat skrattade jag till men fick endast en irriterad blick tillbaka från hans håll.

"Det är fan inte kul Omar! Jag har faktiskt en jävligt viktig sak att göra i kväll", sa han bestämt.

"Okej okej! Förlåt för att jag existerar", morrade jag och vände istället min blick till Ogge som hade Daphne i sitt knä. Han hade lagt sina armar om hennes midja och deras händer var sammanflätade i hennes knä. Sådär brukade de alltid sitta när vi väntade på något och det förvånade mig faktiskt väldigt mycket att Oscar och Felix inte hade förstått tidigare att det var något mellan dem. Jag hade nästan förstått det direkt sedan de kom hem från den där resan som de hade varit på för det syntes så tydligt på Ogge att han hade gått och kärat ner sig.

"Såja!" Katia klampade in i rummet igen fast nu med några papper i hennes händer. Snabbt delade hon ut ett papper till var och en här vid bordet innan hon satte sig ner på en av stolarna. Jag läste på överskriften och förstod ganska direkt när jag bara läste namnet att det var dags för ännu ett event som vi skulle visa upp oss på. Vi var inte bokade som någon akt i programmet utan vi skulle bara gå dit, gå på rödamattan och se bra ut, föra vidare vårt varumärke och kanske möjligtvis svara på några frågor. Precis som vanligt. Det var väldigt längesedan vi fick uppträda här i Sverige på någon sådan här tillställning men jag förstod dock varför. Ett "pojkband" kanske inte alltid var det mest optimala att ha i sådana sammanhang. Det passade lite bättre att boka oss när det var små skrikande småtjejer som var på plats och inte när det var äldre människor i modesammanhang, vi hade inte riktigt tagit oss dit ännu.

"På fredag nästa vecka så har vi bokat ett tåg till dig Omar som går runt halv åtta på morgonen, då kommer du hit vid halv elva. Tillskillnad från Omar som ska vara ledig hela dagen så har vi begärt ledigt halva dagen till er andra. Ni ska nämligen möta upp eran stylist klockan halv ett här på kontoret. Hon ska komma med smakprov på lite kläder som skulle kunna klä er i och sedan halv två så kommer hon som ska fixa ert smink inför kvällen", förklarade Katia oavbrutet och nästan inget av det hon sade gick in i mitt huvud eftersom det var alldeles för mycket information på så kort tid.

"Ni ska gå på röda mattan halv fem och sedan göra er i ordning för lite mingel, det stora eventet börjar inte förrän sex men ni måste vara på plats och visa upp er som ni vet!" fortsatte hon sedan. Alla nickade instämande utan att flika in med något eftersom alla ville härifrån så snabbt som möjligt.

"Har ni några frågor eller något att tillägga?" undrade hon. Alla skakade på huvudet och hon nickade väldigt förstående.

"Då kan ni gå", log hon och snabbt reste sig alla från sina stolar och nästan sprang ut ur rummet. Det var nästan lite som i skolan på sista lektionen när alla elever började packa ihop allt fem minuter innan lektionen var slut och när läraren väl gav kommandot att det var okej att gå så rusade alla ut ur rummet.

"Omar du ska väl hem till Göteborg nu, visst?" frågade Ogge när vi kom ut genom porten i det regniga vädret utanför. Jag fällde upp paraplyet jag hade burit med mig tidigare idag när jag hade gått i det väldigt blöta vädret hit.

"Ja, men jag ska först ta mig till lägenheten och hämta min väska", svarade jag. Daphne som stod bredvid Ogge tittade upp på honom och han nickade.

"Vi kan göra dig sällskap om du vill det, alltså det är kanske inte så kul att gå helt ensam", sa Daphe och log.

"Om ni har tid för det så får ni väldigt gärna följa med mig hem och sedan till centralen, jag kommer annars vara så hemskt ensam", svarade jag och tittade på dem som nu hade fällt upp ett stort grönt paraply som de trängdes under. Vi följdes åt efter gatan mot lägenheten som inte låg så värst långt från studion, som tur var. Ärligt så hade det varit jobbigt om jag hade bott längre bort än vad jag gjorde för då skulle jag aldrig kunna göra såhär - alltså lämna mina grejer där för att sedan hämta dem innan jag skulle åka hem.

För första gången på länge kändes det skönt att få komma hem eftersom jag kände att jag inte hade något att göra här. Jag var ändå så ensam hela tiden här, därför var det bättre att vara hemma där jag i alla fall omringades av människor på kvällarna.