friend request - o.r

0.9

“Alltså killar ska vi berätta för honom eller inte? Han kommer seriöst flippa ur”, hörde jag Oscar säga när jag kom uppför trappan. Av någon anledning så kändes det precis som att de pratade om mig och det störde mig så otroligt mycket. Kunde de inte bara sköta deras egna problem och inte alltid lägga sig i allt som hade med mig att göra?

“Omar kommer seriöst banga ur om han får reda på detta”, svarade Felix och med det fick jag det förklarat för mig att det handlade om mig. Suckandes så puttade jag upp dörren som stod på halvgavel och klev in i rummet där de var. Oroat vändes alla blickar på mig och jag bara rullade med ögonen.

“Vad skulle ni berätta eller inte berätta om för mig?” frågade jag drygt och tittade på alla varförsig. Felix som var den som hade yttrat sig sist började nervöst gå runt i rummet och slängde långa blickar på Oscar som han ville skulle bestämma om han skulle säga det här eller inte. Ogge som för första gången på länge inte var med Daphne reste på sig från stolen där han satt i rummet som nu var fyllt med kläder och skor. I vanliga fall brukade dessa klädställningar stå i den trånga garderoben men när vi skulle använda oss av dem så drogs dem in i det här rummet som inte var så värst möblerad.

“Grabbar jag lämnar det här till er”, sa Ogge och gick ut ur rummet.

“Berätta bara”, sa jag fortfarande med en dryg ton på rösten. Oscar och Felix som förde en tyst konversation med varandra genom att ge varandra blickar skakade sedan på huvudet och flinade stort båda två. Ibland kunde man nästan tro att de var samma person eftersom de verkade förstå varandra så bra att de till och med kunde utföra samma handlingar precis samtidigt.

“Du får väl helt enkelt se sen vad det är vi menar”, flinade Oscar.

“Jag hoppas för er skull att det inte är något allvarligt för då vet jag inte vad”, morrade jag irriterat. Det kändes som att jag hela tiden var irriterad på killarna men det bara blev så. Vi spenderade så mycket tid med varandra att man mer än lätt kunde felsöka varandra och hitta saker som man kunde störa sig på under vissa perioder. Allt berodde lite på hur dagsformen var och idag hade jag varit trött hela morgonen på tåget. Min dumma uppsats som jag hade skrivit gjorde inte direkt saken bättre heller för den delen.

“Vi lovar, det är inget hemskt eller så”, skrattade Felix till och kort senare klev vår stylist in i rummet med Ogge, Daff, Katia och make-up artisten bakom sig. Vår stylist som var en tjej i kanske 25-års åldern hade knallrött hår, massor med olika piercingar, bland annat i läppen, näsan och flera i öronen. Hon klädde sig vanligtvis i lite tuffare stil och det var väldigt ofta lite avklätt, bland annat för att hon ville visa upp hennes arm som var helt fylld med tatueringar. För oss hade hon berättat att många ogillade hennes stil på kläder och hennes tatueringar men det var just det som fick henne att fortsätta klä sig precis som hon ville eftersom hon älskade att provocera.

“Okej grabbar, vi kör igång nu med att välja fram lite kläder för kvällen”, började stylisten som för övrigt hette Irene.

“Jag har plockat fram fyra set med kläder som jag har tänkt att ni ska få enas om vem som ska ha vilken. För er är det nog ganska självklart redan för jag kan se på er att ni alla tittar på ett visst av dessa set”, log Irene.

“När ni valt kläder så är det först till kvarn till sminket som Anneli har hand om.” Irene fortsatte att prata om kläderna, vad som skulle hända sedan och vilka märken vi skulle ha på oss inför kvällen. Det var nämligen väldigt viktigt att veta precis vad man hade på sig om någon skulle komma och fråga en vart ett visst plagg var ifrån. I kväll var även eventet en öppning för en ny klädbutik och det gjorde det ännu viktigare att veta vad man klädde sig i eftersom människorna som skulle vara på plats förmodligen skulle vara väldigt modemedvetna.

När Irene hade pratat klart om sitt var det dags för Katia att prata om diverse saker. Hon berättade hur vi skulle ta oss dit, vad som var viktigt att tänka på, hur vi skulle föra oss och nästan precis allt som hon alltid nämnde när det var dags att visa sig utanför studion. Det var nästan så att hon höll ett liknande föredrag för oss när vi skulle gå ut och hälsa på fansen som stod utanför och väntade på oss och för att vara ärlig så var det ganska drygt. Vi var inte dumma i huvudet om det nu var det hon trodde.

______

Förlåt om ni tycker att mina kapitel är dötrista men jag är tvungen att ha med sådana här bitar också för att det längre fram ska kunna hända.