friend request - o.r

2.0

Jag och mina tre vänner hade precis kommit från affären och börjat packa upp påsarna med mat när min mobil i min bakficka vibrerade till. Jag hade stängt av i princip alla notiser på min mobil tidigare, alltså kunde jag ganska snabbt räkna ut att det var ett nytt inkommande meddelande som nu hade rasslat in i min telefon. Ganska osmidigt drog jag upp den lilla mojängen men innan jag ens hade hunnit klicka på hemknappen så gav Oscar mig ett varnande finger. Vi hade innan bestämt att vi den här kvällen skulle vara mobilfri, alltså skulle våra mobiler lämnas i hallen och inte tas med in i varken vardagsrummet eller i köket. Ganska idiotiskt tyckte jag eftersom jag helst av allt ville skriva med Sofia som jag faktiskt hade fått en väldigt bra relation till även fast vi bara hade skrivit under en väldigt kort tid. 

"Omar lägg undan telefonen nu, vi bestämde faktiskt innan att vi inte skulle använda dem i kväll", suckade Oscar och lade händerna i sidan. Jag rullade bara med ögonen och lade ner mobilen i bakfickan på mina svarta jeans som jag hade bytt om till innan vi gick till affären för att handla. Snart skulle jag dock vara tvungen att byta om igen till något mer bekvämt att ha på mig då vi skulle inta soffposition. 

"Jag vet men", började jag men han tystade ner mig.

"Inga men, vi är tillräckligt fixerade vid att hela tiden hålla oss uppdaterade att vi nu förtjänar tid då vi inte behöver tänka på att kolla instagram och skriva eller läsa tweets på twitter", sa han och avbröt mig. Med orden han använde så kunde man märka att han ville låta vuxen, mer överlägsen och smart. Vilket han egentligen inte var. I mina ögon var han nog den av oss som var minst mogen med tanke på vad som snurrade i hans huvud. Allt var inte riktigt klart utan snarare ganska flummigt och fluffigt, nästan lite luddigt. 

"Okej, förlåt", ursäktade jag mig och fortsatte att packa upp min påse som enbart innehöll sådana där äckliga basvaror som kålhuvuden och rotsaker. Varför jag hade köpt dem kunde man fundera sig men mamma hade insisterat på att det skulle finnas i mitt kylskåp. Fick jag bestämma skulle jag enbart leva på ica basics nuggets och ris eller köttbullar. Inte på fänkål, kålrot, palsternacka, rotselleri och morrötter som jag nu skulle leva på. 

"Vad lagar vi för middag?" frågade Felix som hade burit hem de lite mer roliga varorna som var bland annat olika sorters kött och kyckling som allt skulle frysas in.

"Tacos, jag älskar tacos", tjöt Ogge bakom som även han hade fått bära med sig en tråkig kasse som innehöll nästan ännu tråkigare varor än mina. Han hade fått äran att lyfta med sig alla diverse spannmålsprodukter som behövdes för att ett hem skulle fungera samt massor med kryddor för att fylla mitt kryddskåp. 

"Då blir det helt enkelt tacos, någon som har något att säga mot eller någon annan önskan?" undrade Felix. 

"Nä, men ni kan börja göra i ordning, jag måste gå och byta byxor", sa jag samtidigt som jag skakade på huvudet. Korta nickar fick jag från deras håll och jag skyndade mig in på mitt sovrum som var rent ut sagt kaotisk. Mina väskor var halvt uppackade och grejer låg slängda överallt på golvet, sängen och några få plagg var hängda i den redan nästan fulla garderoben. Jag hade nämligen sedan tidigare fyllt garderoben med välbehövliga grejer för att minska min packning varje fredag som jag hade varit tvungen att resa på. 

När jag var ensam inne på rummet så fick jag chansen till att lyfta upp telefonen från min bakficka igen och klicka på hemknappen utan att Oscar störde mig. När jag hade klickat på den kunde jag se hur symbolen från facebookchatten visades och hur Sofias namn stod där bredvid väldigt fint. Ett litet leende sprack upp på mina läppar och jag låste upp telefonen med glädje. Vår chatt öppnades och meddelandet från henne visades i full text.

Sofia, 18:59:

Jag har tänkt på en sak dock.. Hur vet jag att det är du? Alltså jag vet ju inte vem du är eller hur du ser ut. Det enda jag egentligen vet om dig är att du är en kille (om du inte nu försöker lura mig) och att du har flyttat hit av samma anledning som jag. 

Omar, 19:17:

Sorry för att jag svarar sent, min kompis gnäller på mig om mobilen...

Men oroa dig inte över det, jag vet vem du är och platsen jag skickade till dig tidigare är en plats som inte många besöker - i alla fall inte i vår ålder. Därför ska jag nog inte vara så svår att hitta. 

Sofia, 19:18:

Du låter jätte creepy när du säger att du vet vem jag är typ, ehehehe

Omar, 19:19:

Men tro mig, jag är inte det. Jag är bara en helt vanlig kille som vill träffa en fin tjej som du. 

Nu måste jag lägga undan min telefon, mina kompisar gnäller. 

Vi ses i morgon fina du!

När jag hade skrivit det sista meddelandet log jag belåtet och stängde sedan av telefonen för att lägga den i berget av kläder som jag hade liggandes på sängen. Mina svarta jeans drog jag snabbt av mig och bytte dem mot ett par svarta mjukisar som alla de andra bar just nu. Efter det gick jag ut igen till köket med ett leende på läpparna. I morgon skulle jag äntligen få träffa henne.