friend request - o.r

0.1

"Killar!!" ropade jag högt och tydligt samtidigt som jag flög in genom dörren. Jag hade fått ett riktigt ryck när jag hade gått förbi Sturegallerian och för första gången på närmare ett år hade sett hon passera förbi. Den här "hon" var ingen mindre än Sofia. Tjejen som jag hade tyckt väldigt mycket om förra våren och sommaren men som jag inte hade insett att jag hade känslor för förrän det var försent. Hon hade begett sig iväg och tillbaka hade hon aldrig kommit. Många gånger när alla vi killar i bandet hade varit ute och hälsar på fans så hade jag hoppats innerligt på att stöta på henne eftersom hon tidigare hade gillat vårt band, men icke sa Nicke. Hon dök aldrig upp.

"Vad är det Omar? Det ser ut som att du har sett en flygande hund med rullskridskor", skrattade Felix fram när jag kastade mig över bordet i samlingslokalen där hela gänget satt och åt lunch. Som vanligt så åt dem sådana där plocksallader från butiken här i närheten men eftersom jag inte var så förtjust i vad som erbjöds i de olika bufféerna så hade jag gått för att köpa mig en baguette istället.

"Haha, jätte kul", muttrade jag lite surt och gav honom en irriterad blick. Han bara ryckte på axlarna och log nöjt samtidigt som han tog upp det genomskinliga glaset från bordet som innehöll mjölk. På sidan om den hade han en shake som vi andra också var tvungna till att dricka även fast de smakade skit. När man tränade så mycket som vi gjorde var det viktigt att få i sig tillräckligt av alla delar. Inte bara proteiner, fett och kolhydrater utan även vitaminer och mineraler.

"Nej men berätta, vad har hänt?" undrade Oscar och lade upp fötterna på bordet eftersom han hade ätit upp sin mat. Jag drog ut min stol, dumpade väskan på golvet och innan jag slog mig ner så gav jag alla tre killar varsin blick.

"Ni kommer aldrig tro mig men jag såg henne. Den här gången såg jag inte bara i syne utan jag såg henne på riktigt ståendes utanför Sturegallerian", tjöt jag av lycka.

"Vänta vem?" Ogge tittade skeptiskt på mig och då kom jag på mig själv att jag inte ens hade nämnt hennes namn. Det kanske skulle vara en bra idé att även säga vem jag hade stött på nu här nere på stan.

"Sofia! Jag såg Sofia Holm för första gången!" svarade jag överlyckligt och försökte minnas tillbaka på hur det kom sig att jag mötte hennes blick. Det var såhär att jag hade gått för att handla något att äta och av någon anledning så hamnade jag på Stureplan, vilket var ett ställe jag inte i vanliga fall brukade hänga på men hursomhelst var jag där just då. När jag passerade Sturegallerian där så stannade jag upp för att jag kände att det vibrerade till i mobilen som låg i bakfickan. Samtidigt som jag hade stannat upp så hade jag tittat mig omkring och bam; jag mötte hennes blick.

"Jag som hade trott att du hade kommit över henne", fnittrade Oscar till som en liten tjej. Jag gav honom en dryg blick och skalade samtidigt av plasten runt min baguette med currykyckling fyllning.

"Omar har fan tapetserat sitt rum med bilder på honom och Sofia så nej, han har inte kommit över henne", lade Felix till och jag gav även honom en dryg blick. Det var faktiskt inte sant. Jag hade bara en bild på henne och det var en när vi var som gladast, hon hade gått vidare i tävlingen där på SM och även fast jag inte kände henne så väl då så var jag stolt över hennes insats.

"Jag vill så gärna prata med henne igen. Det finns så mycket jag vill säga", sa jag lite dystert och fick genast väldigt dålig aptit.