friend request - o.r

3.4

Midsommarfesten hade hållit på ett tag och alla var nöjda och glada. Alla människor som var på plats var jätte trevliga och spred riktigt bra stämning. Jag och Sofia hade enda sedan vi ankom till Ogge hållit ihop. Vi hade suttit bredvid varandra när vi hade dukat upp för någon slags eftermiddagsfika vid ett långbord som sträckte sig över i princip hela Ogges baksida. Hela tiden ville hon vara mig nära, hon ville ha sin hand liggandes i min och därför hade vi följts åt hela tiden. Alla personer som jag hade pratat med, pratade hon också med. Jag förstod henne dock då hon inte kände någon annan än mig här. De andra killarna visste hon ju vilka de var men det var inte så att hon kände dem så bra att hon kunde stå och prata med dem om allt mellan himmel och jord.

"Omar kan du vara snäll och hjälpa mig att ställa i ordning grillarna?" frågade Ogge lite smått stressat och slängde en blick på sin dyra klocka som han hade på armen. Han hade fått den i present av Daphne för några veckor sedan och han hade knappt tagit av sig den sedan dess. Den hängde alltid med honom vart han än gick.

"Visst!" sa jag och släppte greppet om Sofias hand och tittade mig omkring för att se vart jag kunde säga att hon skulle gå undertiden jag hjälpte till att ställa i ordning resten.

"Sofia du kan gå bort till Daphne, hon sitter på altanen där borta och håller på med musiken", sa Ogge och pekade bort mot andra delen av altanen där det stod en stor bergsprängare som var kopplad till en dator. Förmodligen Daphnes då det var hennes egen musik som spelades ur högtalarna som även dem var kopplade med bergsprängaren.

"Okej", sa Sofia lite osäkert och gick över den gröna gräsmattan bort till Daphne som verkade vara i sina egna tankar.

"Så, hur går det med Sofia då?" frågade Ogge flinandes medan vi gick bort mot det lilla skjulet på hans baksida för att plocka fram klotgrillarna som vi skulle grilla köttet på. Eller man skulle få grilla sitt eget kött på respektive grill men vi delade på några bitar så vi skulle grilla tillsammans.

"Va?" gav jag ifrån mig, även fast jag hade hört vad han sade.

"Ja, ni två verkar ju vara helt oskiljaktiga, ni går runt med varandra, håller hand, gullar, kysser varandra och beter er som ett nyförälskat kärlekspar", förklarade han fortfarande med ett flin på läpparna.

"Typ som du och Daphne alltså, ni beter ju er precis likadant", svarade jag och lyfte på ögonbrynet. Han skrattade till och skakade på huvudet.

"Bortförklaringar Omar, bortförklaringar", sa han.

"Okej, okej, vi kanske har något men jag vet inte vad det är än. Jag tycker i alla fall om henne och hon verkar gilla mig", log jag och lät mina tankar flyga tillbaka på Sofia. Allt hade gått så snabbt mellan oss den senaste tiden. För bara någon vecka sedan var vi inte ens vänner och nu var vi helt plötsligt något som jag i alla fall tolkade som mer än vänner. Vi hade ännu inte pratat igenom vad vi var för något eftersom vi båda tyckte att det var lite tidigt men jag tror att det var ganska ömsesidigt att vi två hade något och därför inte fick för oss att göra något med någon annan.

"Gillar dig? Hon är typ uppöver öronen kär i dig, ser du inte blickarna hon ger dig? Hur hon ler när du kysser henne? Hur hon vill ha dig nära? Hur hon verkligen suktar efter dig när ni inte är nära varandra", sa Ogge och jag slängde en blick över min axel på henne där hon satt i skräddarställning med Daphne och verkade ha en konversation. Även hon sneglade över åt mitt håll och vi log lite smått åt varandra.

"Ni är som gjorda för varandra", fyllde Ogge i en stund senare när jag helt hade glömt av mig att svara på det han hade att säga.

"Jag hoppas det", sa jag drömmande.