friend request - o.r

3.0

När vi var mätta och belåtna hade vi landat i min soffa för att titta på något tråkigt teveprogram som gick på teven. Ingen av oss var direkt så värst intresserade av programmet som var på men vi satt ändå och glodde på skärmen som om vi vore helt besatt. Sofia som hade ockuperat det vänstra hörnet av den tvåsitsiga soffan vred och vände på sig lite då och då samt slängde blickar på mig. Vi båda mötte varandras blickar gång på gång och det var precis som om vi båda blev generade när den andre kom på en när man tittade. Jag blev i alla fall generad när hon kom på mig titta. Förmodligen var mina kinder sådär avslöjande röda som de hade lätt att kunna bli.

"Alltså Omar, det finns en sak som jag skulle vilja erkänna för dig. Det känns nämligen inte så bra att gå runt och typ låtsas som inget", sa Sofia helt plötsligt och genast zoomade jag ut från det tråkiga teveprogrammet och lade all min fokus på henne. Hennes blonda hår var aningen rufsigare efter att hon hade legat med huvudet mot soffdynan och hennes min kunde jag inte riktigt tolka. Hon varken log eller såg ledsen ut, hon var typ helt känslolös.

"Vad då?" undrade jag samtidigt som jag kände att oron växte sig större inom mig. Tänk om hon nu skulle säga något som jag inte ville höra eller något som handlade om vår relation på ett dåligt sätt. Alla mina tankar flög iväg på att det här skulle vara något som var dåligt men det behövde absolut inte vara det. Det kändes dock som att det skulle det.

"Jag har inte varit helt ärlig för dig", började hon och harklade sig samtidigt som hon reste sig upp och tittade på mig med en väldigt seriös blick. Oron som från en början hade varit ganska liten växte sig nu ännu större och jag svalde hårt. Hennes ena hand som vilade mot hennes knä förflyttade hon långsamt mot min och kramade om den löst.

"Jag har försökt ignorera tankarna på dig och jag har försökt ignorera tanken av dig och mig det senaste året när du inte har varit närvarande men ärligt - jag har inte kunnat släppa dem. Nästan varje dag har jag tänkt på vad som hände mellan oss och varför. Jag har längtat efter och tänkt på sådana här situationer som vi är i nu, sitta och bara göra ingenting, döda tid tillsammans och titta på onödiga filmer. Jag har tänkt på promenader i parken och ligga uppe sena nätter och bara prata med varandra om helt onödiga saker som egentligen inte har någon betydelse. Jag har tänkt på dig och jag ångrar att jag inte var lika rak med det från första början men jag var för feg. Jag trodde på något sätt att en tuff, nästan elak attityd skulle hjälpa men när jag analyserat det i efterhand har jag insett att det inte funkar på det viset för jag behöver dig i mitt liv." Hon talade till mig med en väldigt ärlig röst och allt hon sade tog jag in gradvis. Aldrig, verkligen aldrig hade jag trott att det var såhär hon kände och att det var såhär hon hade tänkt då hon precis som hon sade hade haft en väldigt tuff attityd mot mig.

"Och jag är glad att du faktiskt inte gav upp hoppet på mig redan den där första gången jag dissade dig totalt", mumlade hon kort senare. Jag ryckte till i hennes hand lite löst.

"Sofia lyssna på mig nu, jag skulle aldrig kunna ge upp mitt hopp på dig, verkligen aldrig. Du lyser upp mina dagar, du får mig att må bra och bara tanken av dig får mig att le", förklarade jag ärligt, för det var precis så. Jag kunde inte ge upp henne.

"Det kanske lät som att jag gav upp dig när vi bråkade och bröt kontakten men ärligt, jag gjorde det aldrig", fyllde jag kort senare i och drog försiktigt min hand genom hennes hår. Hennes ärliga blåa ögon tittade på mig och det såg nästan ut som att de hade börjat tåras en aning då de var lite blanka. Mina fingrar som hade sökt sig igenom hennes hår fortsatte sedan mot hennes kind som jag också strök mjukt och långsamt.

"Jag känner mig så dum", hostade hon fram. Jag skakade bara på huvudet och gjorde cirkulära rörelser med min tumme mot hennes kind. Sofias blick vändes upp mot mina ögon och hon tittade rätt in i dem från där hon satt i soffan och såg ängslig ut. För att avbryta det hela bestämde jag mig för något som jag inte hade haft inplanerat men som jag ändå hade velat ett bra tag. Jag minskade utrymmet mellan oss två och lät sedan våra läppar förenas med varandra i en enkel kyss.