friend request - o.r

2.3

"Jag förstår inte, har ni snackat med varandra eller?" frågade Sofia och tog lite avstånd från mig och tjejen som hade gett ifrån sig en alldeles för onödig kommentar. 

"Fråga Omar, han vet mycket väl vad vi har gjort", flinade tjejen som jag inte ens kunde namnet på. Det enda jag visste om henne var att hon precis som jag hade bott i Göteborg och nu pendlade mellan Stockholm och Göteborg för att hennes familj inte bodde med henne. Jag hade även fått veta att hon gick skolan i Stockholm men hade pendlat mellan de två städerna av anledningen att någon i hennes släkt hade fyllt år eller något liknande. 

"Är det så Omar, känner du Agnes? Brukar du kanske också ta med henne på sådna här turer, gå efter vattnet, prata, hålla hand och låtsas vara jätte kär?" slängde Sofia ur sig och flackade med blicken mellan mig och tjejen med det bruna håret och de blåa ögonen som jag nu hade fått veta hette Agnes. När jag började tänka efter så kunde jag koppla det, Agnes hette hennes kompis som hon hade umgåtts med tidigare. Hon som hade ställt till det för oss lite men som även hade fört oss samman genom både ett samtal och genom att prata med mig om en meet and greet. 

"Nej? Hör du inte själv hur galet det låter? Jag tillsammans med den där tjejen som jag inte ens visste namnet på förrän för du sa det", kontrade jag och brydde mig inte om det var förolämpande mot Agnes. Jag ville bara att Sofia skulle förstå att jag inte spelade runt med henne och hennes vän, nu kanske mer ovän. Vad jag hade hört så hade de inte umgåtts så mycket med varandra den senaste tiden. 

"Jag visste inte ens att hon var den Agnes du pratade om medan vi gick hit", fyllde jag i kort senare. 

"Okej men varför står hon då här och säger att du har snackat illa om mig. När har ni träffats?" frågade Sofia irriterat och korsade armarna över bröstet i väntan på att få ett svar. 

"Hon satt bredvid mig på tåget två gånger på rad, inget mer än så", svarade jag men hann inte säga så mycket mer.

"Glöm inte vad du sa, du sa ju något om att du inte gillade henne när du smsade med henne", avbröt Agnes mig och det fick hela mig att koka över. Vad jag hade sagt hade jag ingen riktigt aning om men jag visste mycket väl att det jag hade sagt inte innehöll att jag ogillade Sofia. Något annat kunde det ha varit som jag hade sagt om henne men inte att jag ogillade henne. 

"Jag vet inte vem jag ska lita på för jag litar ärligt inte på någon av er två. Båda sårade mig tidigare och därför litar jag inte på ett ord ni säger. Jag litar inte på det Agnes säger för jag vet inte vad hon har för syfte med det här men ändå litar jag inte heller på dig Omar för du är inte direkt den ärligaste människan på planeten", suckade hon och traskade vidare bortåt efter strandpromenaden som inte så värst långt härifrån skulle ta oss tillbaka till cafét. Med tanke på det som hade hänt nu så skulle hon nog inte vilja stanna där och äta med mig utan skulle snarare dra härifrån ganska direkt om jag kände henne rätt. 

"Sofia vänta!" ropade jag efter henne när jag hade utbytt en irriterad blick med Agnes tjejen. Sofia verkade dock inte bry sig om mitt bedjande rop utan hade sitt enda fokus på att ta sig härifrån. 

-----------

Ok, vad sägs om en kort foscar-fanfiction efter helgen? Hade tänkt skriva klart den i helgen (bc kort). Vill dock veta om det är någon som kommer läsa den för om inte så tänker jag inte fortsätta skriva på den. (Kan informera att den inte handlar om något självskadebeteende som helst och vara lite annorlunda sett från andra foscar, det är mer en berättelse om Felix liv fast med foscarinslag typ)