friend request - o.r

0.8

Min mamma hade skjutsat mig till stationen den här morgonen så jag hade kommit nästan en timme förtidigt till tåget eftersom att hon skulle hinna med att åka till hennes jobb. Jag hade alltså fått sitta på en hård träbänk i fyrtiofem minuter innan det var okej att stiga på. När jag hade intagit min vagn så såg jag att det var mycket folk som skulle åka med det här tåget. Det var inte ofta jag tog ett morgontåg till Stockholm men den senaste tiden när det hade blivit mer grejer som skulle göras på fredagar så hade jag helt enkelt varit tvungen att åka tidigt. Inte för att jag hade något problem med det, jag missade bara lite i skolan men det var lätt att ta igen på tåget eller någon annan gång.

“Ursäkta, är det ledigt här?” hörde jag en röst fråga när sista utropet hade skett. Jag tittade upp på personen och mötte ett par blåa väldigt trötta ögon och en tjej som såg ut som att hon precis hade vaknat från en djup sömn och insett att tåget snart skulle gå. Tro mig, jag hade gjort precis likadant några gånger, alltså visste jag hur det kunde se ut.

“Ja, det är bara att slå sig ner”, log jag charmigt tog bort väskan som jag hade lagt på sätet bredvid mitt. Min tunga väska som var fylld med diverse onödiga grejer placerade jag nedanför mina fötter och i samma veva så plockade jag fram min dator. Tjejen som hade bett om att få platsen bredvid mig slog sig lite nervöst ned och nästan precis när hon hade satt sig i stolen så började tåget att rulla långsamt ut från stationen. Jag kunde se i ögonvrån hur hon plockade fram sin läsplatta med ett skal som höll den stående och sedan kort efter det tog hon fram ett litet frukostpaket. Dum som jag var hade jag inte tagit med mig något att äta och jag hade knappt fått i mig någon frukost i morse eftersom det blev väldigt stressigt till tåget.

Tågresan rullade på och jag hade för det mesta varit inne i mina egna tankar hela tiden. Min lärare hade bett mig att skriva en sista uppsats innan betygen skulle sättas nästa vecka. Efter det så var det ledigt i tio veckor innan helvetet skulle starta igång igen. För mig var det gymnasiet som stod för dörren och väntade. Jag var ett år efter alla som var född samma år som mig eftersom jag hade gått om en klass och det störde mig så extremt mycket. Liksom när alla som var födda samma år som mig skulle ta studenten så hade jag ett helt år kvar i skolan och det var nästan hemskt att tänka.

Min uppsats som var någon slags debattartikel om det var bra eller dåligt att testa på djur blev klar väldigt bra i tid. Jag hade lite tid över till att göra annat men ändå inte för lång tid för att det skulle bli långtråkigt att sitta med mobilen och titta runt på diverse saker. Tjejen bredvid sneglade på mig lite då och då kunde jag se och det var nästan något som fick mig att påminnas om henne. Fast det var väl klart, jag hade mött på ganska många tjejer i hennes ålder med samma klädstil och hårfärg, det var inte så att hon stack ut från mängden så värst mycket. Svarta jeans, en blus, skinnjacka, converse och handväska klädde sig väldigt många tjejer sig i nuförtiden. Nästan alla skulle jag säga även fast jag visste att det var fel att säga så.

“Hej Jess! Jag är snart på centralen”, hörde jag tjejen säga med telefonen pressad mot örat. Jag bara lutade mig tillbaka i stolen och pluggade in mina hörlurar i mobilen eftersom jag visste att jag inte skulle få lyssna på så värst mycket musik senare idag. Katia skulle vara stressad och springa runt oss och nästan skrika på oss vad vi skulle göra. Daff skulle försöka strukturera upp allt som Katia stökade till medan vi andra skulle vara odugliga som vanligt. Man kunde säga att vi hade lite för mycket energi och därför fick vi för oss att göra massor med knasiga grejer som Daff och Katia inte blev så värst glad över.

“Okej men möter du mig på perrongen eller vid man ove-, äh nej det var inget möt mig vid donken det blir bäst.” Hon ångrade sig mitt i meningen och direkt då sneglade hon på mig precis som att hon inte ville att jag skulle höra vart hon skulle möta upp hennes vän. Det var inte direkt så att jag brydde mig, jag visste inte ens vem tjejen var.

“Aa bra! Visst kommer Madde och Belle ikväll?” Eftersom jag inte hade något mer vettigt för mig så lyssnade jag på vad hon hade att säga till den här tjejen på andra sidan telefonen.

“Jag måste berätta den sjukaste grejen för dig sen men jag kan inte göra det nu, inte än”, skrattade hon fram i telefonen. När jag tänkte efter såg det ganska roligt ut när folk pratade i telefon med någon annan. Det såg lite ut som att de satt och pratade för sig själv eftersom man vanligtvis inte hörde den som var på andra sidan linjen.

“Ja men vi ses snart, puss”, avslutade hon och lade på. När hennes samtal var slut så höjde jag volymen i mina lurar och försvann in i musiken för en stund.