friend request - o.r

2.2

En tystnad hade lagt sig över oss två när Sofia hade sagt ja till att vi skulle umgås med varandra den här eftermiddagen. Tankarna som innan hade flugit åt alla håll och kanter började snurra igen för grejen var den att jag inte hade en aning om vad vi skulle göra. Jag hade inte tänkt enda dit till det steget att vi faktiskt skulle göra något och inte bara sitta på en bänk där man fick träsmak i rumpan av att bara titta på  den. Medan min hjärna var på högvarv så lyssnade jag på fågelspelet i bakgrunden och nästan väntade lite på att Sofia skulle komma upp med ett förslag - även fast det här var min eftermiddag som jag skulle bestämma över. 

"Men om du vill kan vi ju börja med att gå en promenad, min kompis sa att det fanns en fin strandpromenad längre ner som man kan gå efter. Sedan kan jag bjuda dig på något att äta på cafét eller så", slank ur mig efter jag hade samlat mod tillräckligt länge. Hon nickade och reste sig upp från bänken för att sedan ta några steg ut på grusgången. Sakta följde jag efter henne mot den lilla skogsstigen som skulle ta oss ner till vattnet. 

"Så, vad har hänt sedan sist?" frågade jag och slöt upp vid hennes sida på den relativt breda stigen som var riktigt bra upptrampad. Sofia grymtade till lite då hon såg hur grönskan hade lagt sig som ett litet lager vid hennes sula på hennes sko. 

"Inget speciellt egentligen, har haft fullt upp med skolan och med konståkningen. Gymnasiet är ingen lek som du kanske förstår", suckade hon och tittade sig om på träden som alla var fulla med gröna fina blad. Runt träden växte det blåbärsris och närmst kanten på stigen så växte det blommor, allt från hundkex till små fina skogsstjärnor. Man kunde känna doften från häggen som var i full blom och att bara andas in sommarluften fick mig att förstå hur mycket jag hade saknat den här tiden på året. 

"Jag har förstått det, Felix var typ på gränsen att vara tvungnen att gå om ettan för att han inte har varit i skolan så mycket", svarade jag. 

"Det låter inte så trevligt", sa hon och skrattade till. 

"Har ni varit mycket i USA den senaste tiden eller? Tänkte på det där med Felix och att han nästan var tvungen att gå om ettan, det måste ju ligga en anledning bakom det liksom", undrade hon. 

"Ja, men det har inte gått så bra för oss den senaste tiden. Vi släppte en singel som vi hade arbetat med i ett halvår men den slog inte igenom så vårt arbete är helt annorlunda nu. Det är mest att vi går runt på event, fester, mingel, galor och premiärer för att visa oss bland kända människor för att få publicitet i tidningar och liknande", svarade jag lite ledset. Hon tittade lite oförstående på mig när jag sade det men det var ganska klart att hon gjorde det. Vi hade inte riktigt gått ut i media om att bandet var på väg att falla ihop och att vårt korta kändisskap var på väg att dö ut - i alla fall i USA. På hemmaplan var det betydligt mycket lättare då vi hade de flesta fansen på plats men det hade fortfarande inte blivit lika mycket engagemang runt det heller. Inte som förut i alla fall. 

"Så ni har börjat bli utkonkurrerarde innan ni ens har börjat er karriär?" fnissade hon.

"Ja, typ så", suckade jag och stannade upp vid det lilla vägskälet där man kunde välja att antingen gå till vänster längs strandpromenaden eller till höger. Jag lät Sofia välja vilken väg vi skulle fortsätta gå och hon valde där med att ta och gå till höger, vilket jag också skulle gått åt om jag hade fått bestämma själv. Vi traskade på i ett långsamt tempo och bara njöt av stunden. 

"Hur har det gått med kärleken då?" Hennes fråga fick mig nästan att hosta till lite. Kärleken? Jo, den hade ju inte gått så värst bra. Jag hade försökt intala mig själv att jag gillade en tjej men det hade gått åt skogen då Sofia var den enda jag hade sett när jag hade varit den här tjejen nära. 

"Inte så vidare, har knappt försökt mig på kärlek", skrattade jag till, "för dig då?"

"Samma, har haft fullt upp med annat att jag knappt har tänkt på sådana känslor", log hon och av någon anldening så kändes det skönt att få höra det. Jag visste inte varför det var skönt men det hade nog med tanken på att hon skulle gjort något med någon annan som skrämde mig. Inte för att vi hade gjort något med varandra mer än att utbyta några kyssar så kändes det ändå som att jag inte ville ha tanken i huvudet av henne med någon annan. 

Allt eftersom vi gick efter den lilla strandpromenaden så började samtalen lättas upp lite och det var inte sådär stelt som det var från början. Våra samtal flöt på enkelt och bra. Mitt under promenaden så hade hon sökt sin hand till min och flätat ihop våra fingrar fint. Allt kändes så perfekt. Det kunde inte bli bättre ärligt talat. Något avbröt dock vår fina stund tillsammans.

"Nej men är det inte snuttipluttigull paret", hörde jag en röst säga en bit bort. Jag tittade upp och såg att det satt ett gäng tjejer längs en stenmur vid strandpromenaden och tittade ut över vattnet. Tjejen som hade pratat kände jag mycket väl igen, det var hon som hade suttit bredvid mig på tåget två gånger på rad. Sofia ryckte till i min hand som ett tecken på att hon ville att vi skulle skynda oss förbi och varför förstod jag inte, det var väl inte så att hon kände den här tjejen.

"Omar var det inte du som sa att du inte gillade Sofia här om veckan när vi satt på tåget?" skrattade tjejen till och jag kände genast hur Sofia tittade på mig med en ganska sårad blick. Kort efter det släppte hon taget om min hand och stannade upp mitt på vägen.