friend request - o.r

3.7

Shoutout till min bästa vän som ÄNTLIGEN har börjat publicera sin nya fanfiction. Ni hittar den bland verk på @oscarmolander profil och den heter to face the past. Tycker den förtjänar massor med votes, kommentarer osv för den är hur bra som helst!! Ni skulle göra mig jätte glad om ni kunde gå in på hennes profil, lägga till boken i ert bibliotek, läsa det hon skrivit och sedan kommentera något fint.

Nästa morgon vaknade jag upp i min säng bredvid den tjejen som alltid fick mig att bli lycklig. Som alltid fick mig att le och som fick mig att se allt från den ljusa sidan. Jag kände mig för tillfället hel när jag hade henne, min hela värld här. Sofia sov fortfarande när jag vaknade och jag kunde inte väcka henne ur hennes sömn eftersom hon såg alldeles för söt ut när hon låg där bredvid mig under det stora dubbeltäcket. Eftersom jag hade en bred dubbelsäng i lägenheten och inte i vanliga fall brukade dela säng med någon så hade jag köpt ett dubbeltäcke för att det såg tomt ut om bara den ena sidan av sängen var bäddad.

Sofia som låg bredvid mig började röra sig lite en kort stund senare och efter det slog hon långsamt upp ögonen. Hon kisade mot ljuset i lägenheten och kröp medvetet aningen närmre mig för att lägga sina armar om mig. Samtidigt som hon rörde sig lite mot mig så rörde jag mig mot henne för att vi skulle mötas någonstans i mitten av sängen.

"Godmorgon vännen", viskade jag. Hon tittade tröttsamt på mig och gnuggade sig i ögonen med hennes hand. Hennes avklädda överkropp syntes lite och när hon uppmärksammade att jag såg det så började hon rodna igen.

"Godmorgon", svarade hon tyst ett bra tag senare när hon verkligen hade vaknat till liv. Försiktigt lindade jag mina armar om henne och hon lade sitt huvud mot mitt bröst. Fjäderlätt lade jag mina läppar mot hennes tinning och strök henne sedan över håret. Hon vände huvudet mot mig och tittade mig rätt in i ögonen med sina blåa fantastiska ögon och jag kunde inte låta bli att snabbt kyssa henne på läpparna också.

"Du anar inte hur glad jag är som har dig här, alltså det går inte att förklara med ord hur mycket jag uppskattar att ha dig i mitt liv och hur mycket jag tycker om dig. Jag vet att jag har sagt det så många gånger men du är bland det bästa som hänt mig och med dig är jag som lyckligast. Du får mig att glömma alla mina problem och istället ersätter du dem med lycka, med glädje och med kärlek. För mig är du en viktig byggsten och jag vill aldrig, verkligen aldrig förlora dig igen", sa jag. Varför jag sade allt det här just precis nu visste jag faktiskt inte, jag kände bara att det var läge att erkänna hur jag verkligen kände för henne. Orden flög bara ur mig, det var som att dem redan var planerade i förväg, även fast jag inte hade planerat det minsta.

"Nu blir jag rörd Omar." Sofia torkade med sina fingertoppar under ögonen för att torka bort de små tårarna som hade bildats i hennes tårkanal. "Vad har jag gjort för att förtjäna en sådan fin person som du?"

"Du har bara varit dig själv", log jag.

"Jag älskar dig så mycket och jag menar verkligen det, jag älskar dig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och det har jag gjort hela tiden, enda sedan vi träffades förra året. Det jag har gjort under det här året då vi varit ifrån varandra har varit att jag har försökt glömma mina känslor för dig bara för att inte drunkna i dem. Jag var för nere i dig då, för nere för att kunna erkänna det själv. Nu kan jag dock erkänna det, att jag är så jävla kär i dig att jag inte vet vad jag ska ta vägen." Sofias ord gick rätt in i mig, precis som mina ord hade gått in i henne. Hon älskade mig och hon hade gjort det hela tiden även fast hon hade försökt att dölja känslorna. Hon älskade mig och jag älskade henne.

"Nu blev jag ju rörd", svarade jag och drog min hand över hennes kind och kysste hennes läppar väldigt löst och försiktigt.

"Jag är så glad att jag fick upp ögonen för ert lilla band för två år sedan, för hade jag inte det så hade vi aldrig varit här idag", sa hon tyst samtidigt som hon tittade drömmande på mig.

"Och jag är minst lika glad att jag faktiskt träffade på din vän Agnes den där dagen och lät henne ge dig den där meet and greet träffen i Annexet också. För hade vi inte träffats där hade vi nog inte heller varit här idag", svarade jag och började tänka tillbaka på förra årets minnen. Vi hade ändå hunnit med att göra relativt mycket fast på väldigt kort tid.

"Mitt favoritminne är nog ändå när du dök upp på min tävling och agerade min coach under de dagarna jag tävlade i SM, vi kom varandra så nära på den korta tiden och du fick verkligen se vad jag brinner för som mest." Konståkningstävlingen var också ett av mina absoluta favoritminnen vi hade ihop. Hon hade visat en sida av sig själv som jag tror att inte så värst många hade sett och det var häftigt att få möta på en helt främmande sport.

"Jag gillar alla våra minnen, även våra dåliga för på något sätt känns det som att dem har byggt oss till det vi är idag", harklade jag mig och vred mig lite lätt. Sofias huvud låg fortfarande mot mitt blottade bröst och hon såg väldigt trött ut.

"Det har du rätt i", svarade hon och greppade tag om min hand. Hon kysste mig på mitt bara bröst och satte sig sedan upp med täcket lite slarvigt över hennes överkropp. Hennes bara rygg var det enda jag såg av henne nu. Långsamt kröp hon bortåt mot sängkanten för att plocka fram sina kläder som låg nedanför sängen. Snabbt fick hon tag om den stora pyjamaströjan som hon egentligen hade tänkt sova i men som hade åkt av henne, av någon anledning. Sofia satte sig på sängkanten och drog på sig sina trosor som även dem låg på golvet och ställde sig sedan upp.

"Nu är jag hungrig, kom så gör vi något att äta", sa hon och sken som en sol.