friend request - o.r

2.9

Jag hade städat undan lite snabbt i min lägenhet innan Sofia skulle anlända hit. Egentligen hade jag inte det så värst stökigt hemma hos mig då jag knappt hade befunnit mig i lägenheten sedan jag hade flyttat hit men jag passade ändå på att plocka undan så att det inte låg ett par använda strumpor på golvet eller tevespelskontroller slängda över hela soffbordet. Den lilla disken som jag hade stående på diskbänken ställde jag in i bänkdiskmaskinen som jag hade istället för en stor vanlig diskmaskin. Det var ganska praktiskt ändå eftersom jag endast behövde diska det jag själv hade använt och inte för en hel stor familj.

Portklockan som man kunde ringa på för att ta sig in i fastigheten nere vid ingången ringde när jag precis hade stängt igen diskmaskinens lucka. Snabbt torkade jag av mina händer på en av diskhanddukarna och gick mot den lilla telefonen som hängde på väggen för att svara. Jag lyfte ner den och harklade till mig.

"Hallå?" sa jag i telefonen och kort senare hördes Sofias stämma. Allt jag gjorde var att klicka på en av knapparna på telefonen och sedan hängde jag upp den på sin hållare på väggen igen. När telefonen var upphängd på väggen så skyndade jag mig in på toaletten för att spegla mig i spegeln som hängde ovanför handfatet. Jag drog handen genom mitt redan fixade hår för att få det att se så bra ut som det bara gick även fast jag hade en riktigt dålig hårdag idag.

Dörrklockan ringde kort efter det och ännu en gång skyndade jag mig ut från toaletten och till hallen som låg i anslutning till toaletten. Innan jag öppnade upp dörren tog jag ett djupt andetag och intalade mig själv att det här skulle gå bra samt att jag bad till någon övre makt att jag inte skulle göra bort mig onödigt mycket.

"Hej", log jag när jag öppnade upp dörren och såg Sofia ståendes utanför dörren med sin handväska hängande i armvecket och påsen med mat hade hon i handen på samma sida.

"Hej hej", svarade hon med ett lika brett leende och klev in genom dörren och stängde igen den bakom sig. Snabbt dumpade hon påsen med frostad plast där maten låg i på golvet och bredvid den lade hon sin väska innan hon började klä av sig sin svarta skinnjacka.

"Jag kan ta påsen med mat om du vill", sa jag. En nick fick jag som svar och jag böjde mig ner för att plocka upp påsen som stod på golvet nedanför. Med påsen i min hand gick jag tillbaka till köket och lastade upp de två plastbyttorna med mat och riset som låg i vita kartonger med asiatiskt mönster på. När jag hade gjort det gick jag mot min balkong med byttorna i händerna och ställde dem på det lilla bordet jag hade där.

"Jag visste inte riktigt vad du gillade för något så jag testade att köpa någon slags gryta som jag personligen tycker är bland de godare på restaurangens meny. Till det köpte jag även vårrullar som man kan äta till eller som någon slags förrätt." Sofia kom ut på balkongen och tittade på när jag hade dukat upp maten på bordet. Det enda som saknades var vårrullarna som låg i en frigolit kartong i påsen.

"Det blir nog hur bra som helst, jag älskar typ allt asiatiskt så det ska inte vara något problem", svarade jag med ett fånigt litet leende. Jag kunde inte låta bli att le när jag var i hennes sällskap för jag var mer än lycklig tillsammans med henne. Det var som att alla bitar var på rätt plats och stämde överens med varandra.

"Så, vad har du gjort idag då?" frågade Sofia när vi hade slagit oss ner vid bordet. Hon hade tagit tag i en av lådorna med mat och hällde upp lite på hennes tallrik tillsammans med riset.

"Jag har arbetat från sju på morgonen till nu på eftermiddagen och har äntligen fått lite semester i några dagar. Killarna stack iväg när vi fick ledig tid och därför gick jag också hem för att ringa dig", svarade jag och följde hennes exempel med att lägga upp maten på min tallrik.

"Umgås ni inte så mycket utanför jobbet eller?" undrade hon och klickade på hemknappen på sin mobil för att kolla om det var något speciellt som hade hänt där.

"Alltså vi är uppe i varandra flera timmar om dagen därför blir det inte så att vi är med varandra lika ofta på fritiden längre. Vi måste hålla oss lite ifrån varandra för att vi inte ska ledsna på varandra och skapa onödiga bråk", sa jag och plockade upp min telefon för att ta en bild på maten som var uppdukad. Jag drog mitt finger över skärmen och fick upp kameran där jag snabbt och smidigt tog en bild på maten.

"Ja, jo det förstår jag ju." Sofia började långsamt äta av maten hon hade lagt upp på tallriken medan jag osocialt klickade mig in på instagram och lade upp bilden jag precis hade tagit på maten med bildtexten "she bought me food :D". När jag hade uppdaterat instagram lade jag undan telefonen och lade den upp och ner på bordet för att jag skulle slippa se mina notiser.

"Du då? Vad har du gjort idag?" frågade jag och tittade över på Sofia.

"Jag har inte gjort något speciellt. Jag och Samuel vaknade upp tidigt i morse och gjorde frukost, han packade sedan ihop sina grejer och sedan åkte vi in till stan och bara gick runt lite. På eftermiddagen åkte han ju hem och sedan kom jag hit", summerade hon. Jag nickade och började även jag skyffla in mat i min mun från den nästintill oberörda tallriken.

"Jag har aldrig förstått det där med Samuel, vem är han egentligen?" Min fråga flög ur mig lite tafatt men jag kunde inte låta bli att ställa den frågan eftersom jag verkligen undrade vem han var.

"Han är min bästa vän och vi har känt varandra i princip hela livet", svarade hon och ryckte på axlarna.

"Jaha", svarade jag och kunde inte undgå att bli väldigt glad då jag nu hade fått det bekräftat för mig att de inte var något mer. Eftersom att de hade varit vänner med varandra så länge hade de förmodligen inga känslor för varandra och därför hade jag kanske ännu lite mer chans på henne.