friend request - o.r

3.3

Jag satt på balkongen och scrollade genom mitt instagramflöde undertiden jag väntade på att Sofia skulle komma över. Hon hade skrivit till mig att hon var på väg för tio minuter sedan och därför skulle hon vara här på en stund. Vi skulle egentligen inte bli så långrandiga här hemma hos mig, det hon och jag skulle göra var att plocka ihop våra grejer och sedan bege oss mot Ogge där midsommarfesten skulle hållas idag. Hur många som var bjudna till honom hade jag inte riktigt tagit reda på men jag kunde tänka mig att det var en blandning av hans vänner tillsammans med Felix och Oscars. Därför kunde det kanske röra sig om trettio personer, eller i alla fall något åt det hållet.

Porttelefonen ringde inne i lägenheten och snabbt styrde jag ut stolen jag satt på och ställde mig upp för att med ett språng ta mig in i den lilla lägenheten som för tillfället var min. Telefonen som hängde på den vita väggen precis vid den lilla köksdelen i lägenheten lyfte jag ner från hållaren och lade den mot örat. Jag tryckte in den lilla knappen man behövde trycka på för att svara som satt på väggen och harklade till mig.

"Hallå?" sa jag.

"Hej det är jag, kan du släppa in mig?" Sofias röst hördes i telefonen och utan att svara tryckte jag på samma knapp igen för att dörren skulle öppnas upp. Man kunde höra i telefonen att dörren öppnades upp och hur den stängdes igen. Snabbt hängde jag upp telefonen på hållaren igen och borstade bort lite smuts på mina blåa jeansshorts som jag dagen i ära hade tagit på mig. Till den hade jag en enkel t-shirt med lite snirkligt motiv. Som väderleken såg ut så skulle det nu på eftermiddagen vara relativt bra väder men mot kvällen skulle det bli alltmer svalare, därför hade jag packat med mig lite kläder i min väska som jag skulle ha med mig. Det var lika bra att ställa in sig på kyla så man inte skulle bli helt överrumplad om den väl kommer.

Dörrklockan in till lägenheten plingade till och jag rusade mot dörren. Som vanligt hade jag låst dörren bara för att man aldrig riktigt var säker på vem som kunde få för sig att stiga in. Jag hade nog blivit ganska uppskrämd av att folk bara traskade rätt in i hus och lägenheter från när jag bodde i Göteborg. När jag bodde där brukade det varje eftermiddag komma hem en jätte läskig tant till mig och hon steg bara rätt in. Vips som det var satt hon i soffan i vardagsrummet och tittade på teve.

"Hej hej", sa Sofia när jag öppnade upp dörren. Snabbt höll jag ut mina armar för att hon lätt skulle kunna krama om mig då hon också var fullt redo att kramas.

"Hej, jag har saknat dig", svarade jag och drog henne tätt intill mig. Mina läppar lade jag lätt mot hennes panna och sedan kramade jag om henne ännu en gång.

"Jag har saknat dig med", log hon lätt och lossade greppet om oss. Efter det vände hon sig om och stängde igen dörren bakom sig. Jeansjackan som hon var klädd i hängde hon upp på en av krokarna i hallen och sedan fixade hon till hennes vita, väldigt fina klänning som hon hade tagit på sig idag. Hon var så fin att jag inte kunde undgå att titta på henne förundrat.

"Kan jag ha den här klänningen eller är den lite för mycket?" frågade hon och tittade på den väldigt tveksamt. "Jag har ett par shorts och ett linne som jag kan byta till om det skulle vara att den är för mycket."

"Sofia, du är hur fin som helst i den där klänningen, bland det finaste jag sett", svarade jag bara med ett leende och fortsatte att studera henne. Man kunde se hur en lätt rodnad spred sig över hennes kinder i ett tecken på att hon blev generad. Hennes blick vändes från att titta på mig ner på hennes skor som var klädda i ett par enkla svarta sneakers som passade väldigt bra ihop med klänningen och jeansjackan. Inte för att jag var någon riktig expert på det här med tjejkläder dock.

"Är du säker på det?" frågade hon fortfarande lite tvekande.

"Sofia, jag säger sanningen, du är hur fin som helst i den där klänningen." Bestämt tog jag ett grepp om hennes handled och drog henne till mig igen. Hon sneglade upp på mig och den lilla rodnaden som hade legat över hennes kinder hade försvunnit en aning. Min hand som var helt fri drog jag långsamt över hennes kind samtidigt som jag tittade rätt in i hennes ögon.

"Du är också jätte fin Omar", sa hon. Rodnaden kom genast tillbaka och jag bara skrattade till tyst för mig själv innan jag kysste henne ömt. Hennes läppar rördes försiktigt mot mina och när den avslutades tittade hon på mig - fortfarande lika generat.

"Jag är så glad att allt har ordnat sig mellan oss igen", sa hon tyst och släppte taget helt om mig för att gå mot hennes fullpackade väska.

"Det är jag med, tro mig", svarade jag.

---------

Ni har väl inte glömt att kolla in min youtubekanal? Klicka på länken i min beskrivning så kommer ni dit. En ny video (min första) ligger publicerad där.