friend request - o.r

1.0

Vi stod i längst fram i kön för att få gå upp på röda mattan när jag hörde ett högljutt tjejskratt på andra sidan vägen. Två uppklädda tjejer båda i blont hår kom springande över vägen och jag hann aldrig riktigt reflektera över vilka det var som kom eller hur de såg ut mer än att de hade blont hår och var klädda i moderiktiga klänningar. Säkerligen var det två unga bloggare som skrev om massa trams och tjänade massor med pengar som de sedan brände på att köpa latte och shoppa nya grejer. Jag hade aldrig förstått mig på det där med tjejer och bloggar. Varenda tjej har en blogg och för att vara ärlig, är det verkligen så intressant att läsa om deras skoldagar? Knappast.

"Omar ni ska gå upp nu." Ogge föste fram mig till Oscar och Felix som redan hade hunnit en bit uppför den långa stentrappan. Själv skulle han gå med Daphne och för första gången visa upp henne för media på det här sättet, alltså hade han valt att inte gå i grupp med oss andra. Det var så klart kul för honom att han skulle visa upp deras förhållande men han hade nu lämnat oss i sticket med en massa frågor om vart han var. Varenda människa vi skulle möta på efter mattan skulle fråga oss vart vi hade honom och tidningarna skulle väl försöka komma på onödiga rubriker.

"Vart har ni den fjärde bandmedlemmen?" Och nu var första frågan om Ogge ställd. Nu väntade jag bara på att vi skulle få ännu fler.

"Vänta du bara han kommer", sa Felix och blinkade till med ena ögat. Frågor kom från höger och vänster samtidigt som kamerorna rasslade. Den senaste tiden hade inte alls varit sig lik. Det här var den nya vardagen för oss och lite tråkigt tyckte jag personligen att det var. Jag hade inte signat ett kontrakt med ett skivbolag för att endast gå på event och visa upp mig bland kända människor. Musik var det jag ville göra men ocksåhäftiga danser och bygga upp konserter som sedan sålde ut. Inte gå runt med ett fint glas i handen och socialisera mig med människor som behövde komma ner en aning på jorden.

"Är det bara jag eller har vårt jobb förändrats väldigt mycket den senaste tiden?" frågade Oscar när vi hade tagit oss in genom dörren till den stora öppna ytan där det spelades stämningsfull musik. En servitör som jobbade här kom och frågade oss om vi ville ha varsitt glas med någon dryck men alla tackade nej eftersom det var sött. Vi skulle nämligen i morgon spela in ny musik för första gången på länge och då var söta drycker inget att rekommendera.

"Precis vad jag tänkte på", svarade jag och vände mig mot Felix som inte alls verkade delaktig i samtalsämnet. Istället stod han och tittade sig omkring i den öppna festlokalen som redan nu var fylld med välkända ansikten.

"Vänta här jag måste gå och göra en sak", sa Felix plötsligt och försvann iväg. Oscar och jag stod kvar på samma plats och gjorde i princip ingenting. Vi utbytte några ord med varandra och med några som kom fram till oss, mer än så var det inte. Innan Felix var tillbaka hade Ogge och Daphne hunnit sluta upp vid vår sida och för första gången någonsin så var hon klädd i något som inte var en enkel tröja och jeans. Hon hade nu blivit stylad av vår stylist - precis som vi hade blivit tidigare och just därför var hon klädd i kläder som var ovant att se på henne. Det var en v-ringad klänning med smala axelband i en smutsvit nyans som klädde henne väldigt bra.

"Felix det här känns extremt stelt", hörde jag en röst skratta en bit bort. Oscar vände sig om och lämnade sedan mig tillsammans med Ogge och Daphne som båda flackade med blicken mellan varandra och mig. Fler personer kom fram och hälsade, vi pratade lite med dem och beslutade oss sedan för att vi skulle gå runt ett varv och inte bara stå och trycka i ett hörn som vi gjorde nu. Precis när vi var på väg att röra oss bortåt så kom Oscar tillbaka till oss och såg lite oroad ut.

"Nån bad oss typ att göra den där intervjun nu, ni vet den där utmaningen vi skulle göra tillsammans med några andra", sa Oscar. Vad han snackade om hade jag ingen som helst aning om. Jag visste inte ens att vi skulle göra ännu en till intervju här.

"Vad för intervju och varför har ni inte berättat för mig?" undrade jag.

"Äh bara kom, du får veta sen", gav han ifrån sig och gick bortåt. Jag hängde på honom troget bortåt och innan vi ens hade hunnit fram så såg jag vem som stod där framför kameran bredvid Felix. Det var Sofia. Något vände sig i magen och allt det här fick mig på oroliga tankar. Vad skulle jag säga? Skulle jag gå fram till henne och krama om henne eller skulle jag bara gå förbi och låtsas som att vi inte kände varandra? Jag svalde hårt och andades ut väldigt djupt för att sansa mig lite, inte för att det gick så värst bra - jag var fortfarande lika nervös som innan.

"Åh vad bra att ni kom nu!" sa fotografen och tittade väldigt glatt på oss som kom gående i ett släptåg efter Oscar. Daphne stannade upp en bit bakom medan Ogge gick och ställde sig framför skärmen där Felix och Sofia stod uppradade. Han hälsade så vänligt på henne och hon log glatt i kramen. En kort blick från hennes håll fick jag men inget mer var det med det utan hon fokuserade istället på hennes vän som stod och pillade på hennes telefon.

"Omar ska inte du också ta och hälsa på tjejen?" frågade fotografen som vi så många gånger hade träffat på tidigare.

"Eh jo det är klart jag ska", svarade jag lite osäkert och tog några steg mot henne. För varje steg jag tog så kände jag mig bara mer och mer osäker, nästan lite rädd. Mina händer som darrade försökte jag gömma undan lite lätt under den blåa jackan med rött foder som jag hade på mig. När jag mötte Sofias ögon så såg jag hur hon log lite smått, om det var åt mig återstod det och se.

"Hej", sa jag lite försiktigt.

"Det var länge sedan", fyllde jag stammade i sedan. Hon log lite mot min axel kunde jag känna men jag fick inget svar tillbaka.