I Din Skugga

Kapitel 1

Sarah låg ensam i sjukhussängen. Hon kände sig mörbultad och tom. blåmärken blommade ut och såg ännu mörkare ut på hennes bleka hud än vad hon mindes dom. Små sår, färska som var ilsket röda som om dom precis hade slutat blöda, och gamla sårskorpor som såg nästan svarta ut. Armen var tung av gipset och foten bandagerad. Det gjorde ont att andas, men det var en välkommen smärta. Den betydde att hon lever.

Två poliser visades in och hon tittade bort. Skammen brände och hon önskade att hon kunde vara någon annan stans, var som helst bara inte här.
"Sarah, jag heter Camilla och det här är min kollega Johan." presenterade den blonda poliskvinnan sig. Johan betraktade henne ingående med nollställt ansiktsuttryck, säkert något dom lärt sig i polishögskolan.
"Hur mår du, Sarah?" hon lät vänlig. Sarah var på väg att svara 'bra' sen kom hon på var hon var och förblev tyst.
"Det var en dum fråga med tanke på var du är," log Camilla vänligt och fortsatte, "Kan du berätta vad som hänt?"
Vad som hänt. Vad är det som har hänt? De senaste veckorna var ett enda töcken som lämnade henne förvirrad och överväldigad. Hon tittade hjälplöst på Camilla och Johan och brast äntligen i gråt.

Johan sträckte fram en näsduk till henne och Camilla klappade henne tröstande försiktigt på benet utan bandage.
"Förlåt" mumlade Sarah och snöt sig.
"Ta den tid du behöver, Sarah. Är det okej om vi spelar in sen när du är redo?" Sarah nickade och snurrade nervöst näsduken mellan fingrarna. De var tysta medan Johan plockade fram en inspelningsapparat och la den på bordet bredvid sängen som stod mellan dem.
"Säg till när du är redo så sätter vi igång, Sarah." Camilla hällde upp ett glas vatten till henne och ställde det framför Sarah som tog ett djupt andetag och nickade. Klicket när dom tryckte på knappen fick Sarah att rycka till.
"Var ska jag börja?" hon tittade osäkert på dom och Camilla log.
"Vem är Stefan?"
"Stefan är... Var min pojkvän." Camilla gjorde en anteckning och nickade.
"Var ni tillsammans länge?" Sarah nickade.
"3 år." klumpen i halsen gjorde att det blev svårt att prata så hon harklade sig.
"Det är länge. Hur gammal är du Sarah?"
"24 i november." en ny anteckning.
"Och Stefan?"
"29 i förrgår" Camilla nickade och gjorde en till anteckning.
"Berätta om det." bad Camilla och Sarah berättade.