Kapitel 12

7 2 0
                                    

Hon ansträngde sig sen för att inte tänka alls på breven som fortsatte komma. Utan att öppna dom började hon slänga ner dom i lådan med dom andra. Stadigt växte högen och hon kände sig allt mer olustig till mods. Ibland kunde hon inte låta bli att kika lite snabbt ändå men det var alltid lika obegripligt, vissa hade siffror och andra inte. Hon kunde inte förstå vad det var som gjorde att någon tyckte det var så roligt att skicka obegripliga foton till henne. Om Stefan la märke till att hon blev alltmer spänd och nervös så sa han inget högt.

En kväll satt Stefan nerhasad i soffan som vanligt. TV:n flimrade med ett nytt spel han just köpt. Hon var osäker på vad det hette men det gick ut på att döda fiender. Mer än så brydde hon sig inte om att ta reda på.
"Jag har tänkt..." började hon dröjande. Stefan grymtade och svor högt när skärmen blev röd med texten "You're dead" tvärs över.
"Se nu vad du gjorde!" han gestikulerade mot skärmen och blängde ilsket på henne.
"Nå? Du har redan förstört för mig så du kan ju lika gärna fortsätta. Vad har du 'tänkt'?" fortsatte Stefan spydigt. Hon undrade när han började hata henne så mycket. Hon tvekade men det var lika bra att få ur sig det hon ville säga.
"Jag tänkte träffa Alicia senare..." Stefan suckade högt och himlade med ögonen.
"Du är sånt jävla mähä, vad ska det leda till?" avbröt han henne och slängde kontrollen till spelet på vardagsrumsbordet.
"Att vi blir vänner igen" mumlade hon och tittade ner i knät. Hon kände sig plötsligt både tusen år gammal och som ett naivt barn. Men oavsett visste hon att hon behövde Alicia i sitt liv igen, på riktigt. Inte bara små smygträffar här och var.
"Är hon verkligen en vän eller är du bara för snäll som vanligt och låter henne bete sig som hon vill utan konsekvenser?" Sarahs kinder blev rosa och ögonen brände till. Hon blinkade bort tårarna och harklade sig generat.
"Alicia har varit min vän i mer än tio år, Stefan. Jag är inte redo att släppa henne, jag behöver henne."
"Vad ska du med henne till ändå? Du har ju mig!" ilsket reste han sig och klampade in i sovrummet och smällde igen dörren efter sig. Sarah ryckte till och torkade snabbt den ensamma tåren som rann ner för kinden. 

Ett par minuter senare var hon på väg till Alicia. 

I Din SkuggaWhere stories live. Discover now