Kapitel 26

6 0 0
                                    


Sarah stod vid köksbordet med högen med bilder. Hon tittade noga på både fram och baksidan innan hon la ut dem noggrant framför sig, sida vid sida. Vissa hade siffror på baksidan, andra inte. Hon torkade bort en tår som långsamt rann ner för hennes kind. "Är du redo att se vem din pojkvän egentligen är?" Ringde i huvudet på henne, vad betydde det egentligen? Han var ett otroget svin, det kunde väl inte bli mycket värre än det?

2356181231
2340181231
2345181231
2358181231

Siffrorna som stod skrivna på baksidan av några av fotona störde henne, det betydde ju uppenbarligen något men vad? Det var tillräckligt viktigt för att någon skulle ta sig tiden att skriva det, då borde det vara tillräckligt viktigt för att försöka listas ut vad det betydde.

Johan stod med Camilla bredvid sig vid den första fyndplatsen. Tillsammans stod de med en fotokopia på fotona som han hade pusslat ihop dagen innan. De höll upp den framför sig och jämförde fotot med verkligheten.
"Hade någon av dess siffror skrivna på baksidan?" frågade Camilla och tog en klunk kaffe från sin pappersmugg och skållade prompt tungan. Skit också.
"Ja en av dem." Svarade Johan frånvarande och granskade noggrant den lilla dungen framför dem. Träden sträckte sig högt upp mot himlen med buskar och ogräs som stod utspridda framför dem. Varför dumpa kroppen här? Det borde ju finnas bättre ställen än vid ett populärt promenadstråk. Om man inte hoppades på att kroppen skulle upptäckas vill säga. Camilla såg sig fundersamt om. Dolt men ändå öppet.
"Tror du man hoppades på att kroppen skulle hittas?" tänkte Camilla högt. Johan tittade upp från fotokopian och såg sig omkring han också.
"Kanske", svarade han. "Men varför skulle man vilja det?" frågade han tveksamt.
"Jag vet inte. Rädsla?" föreslog Camilla.
"Skrämma vem?"
"Oklart. Hur går det för dig?" frågade hon och svepte det sista av kaffet.
"Det verkar vara härifrån. Fotot är tagna från den här vinkeln ser det ut som." Johan höll upp fotokopian för henne och pekade.
"Om vi kan pussla ihop de andra kanske det blir lite mer logiskt." föreslog han och tittade på klockan.
"Men det får vänta, vi har möte med Sarah." 

I Din SkuggaWhere stories live. Discover now