Kapitel 34

9 0 0
                                    


Sarah vaknade mödosamt. Huvudet dånade av smärta och en metallisk smak i munnen fick henne att vilja kräkas. Hon hörde sina andetag tydligt och kände något vått på sidan av huvudet. Försiktigt rörde hon vid det med sin fria hand. Hon stirrade oförstående på sina fingrar som blivit illröda som om någon doppat dem i färg. Klumpigt reste hon sig upp och raglade till. Hon måste ta sig samman. Alicia skulle möta någon ... hon knep ihop ögonen för att inte kräkas. I parken, så var det ja. 

Med en ansträngning tog hon på sig skorna och skulle precis gå när hon såg sig själv i hallspegeln. Hon såg förfärlig ut. Hon var täckt av blod och ett otäckt sår vid tinningen fick henne att grimasera. Hon tog en ren handduk och torkade bort så mycket hon kunde. hon ignorerade att hon såg blek ut och troligtvis som att någon bankat skiten ur henne. Vilket ju hade hänt ... Hon tog en till handduk och pressade den mot såret och gick ostadigt mot parken. 

Camilla lutade sig bakåt i stolen och betraktade henne noga. "Vad var din plan, Sarah? Att gå till parken menar jag? Varför ringde du inte polisen eller ambulans?" Sarah ryckte på axlarna. "Jag vet inte. Det kändes som nästa logiska steg på något sätt." Camillas ögon smalnade. "På vilket sätt?" frågade hon och la huvudet på sned. Sarah gnuggade sig i ögonen med sin friska hand. "Jag kan inte förklara det.. Det kändes som att det var där, med Alicia och vem det nu var hon skulle möta där som jag skulle få svar. Såhär i efterhand var det jättedumt, men just då ... " hon ryckte på axlarna. Camilla nickade. Hon förstod inte, men människor gjorde så konstiga saker när de var i kris. "Kom du fram till parken?" frågade hon. Sarah nickade och svalde en klump. "Jag önskar att jag inte gjorde det." viskade hon. 

I Din SkuggaWhere stories live. Discover now