I Din Skugga

Kapitel 27

Sarah satt i en fåtölj när de två poliserna kom. Hon hade en filt över benen och tittade ut genom fönstret medan hon frånvarande drog i bandaget som täckte hennes arm.
"Hej, Sarah! Hur mår du idag?" Camillas röst var mild. Johan sträckte fram en näsduk till Sarah när han såg hur hennes ögon fylldes med tårar. Sarah tog emot den och gav honom en snabb tacksam blick.
"Jag är bättre." svarade hon med låg röst. "Jag har väl bara lite svårt att fatta att det här verkligen händer."
"Helt förståeligt, Sarah." nickade Camilla medkännande. "Är det okej om vi pratar om vad du var med om? När vi pratade sist så var du hos Alicia och tittade på fotona, eller hur?" Sarah nickade.
"Märkte du något speciellt med fotona, Sarah?" frågade Camilla.
"Ja, som jag sagt innan så verkar dom höra ihop. Som ett pussel. Vissa blir mer begripliga när man lägger dom bredvid varandra." svarade Sarah frånvarande med tom blick. Camilla nickade.
"Precis. Har du lyckats pussla ihop dem?" Sarah tittade på henne, ögonen verkade ännu större och hon såg mer sårbar ut än tidigare.
"Ja".
"Berätta. Vad föreställer det?" Camilla kände spänningen stiga i kroppen.

Sarah hade frånvarande flyttat pappersarken fram och tillbaka. Hjärnan gick på högvarv och hon hade svårt att förstå vad som händer. Det kändes helt surrealistiskt och som en förbannad dokusåpa eller nåt. Hennes pojkvän ligger med hennes bästa vän, hon har en stalker som skickar skumma saker till henne tillsammans med vaga hotfulla meddelanden. Det här var helt sjukt.

Hon hajade till när hon plötsligt insåg att hon hade lyckats pussla ihop några av fotona. Fokuserat vred och vände hon på resten tills alla foton som hängde ihop låg bredvid varandra.
"Stadsparken" stod det på en skylt i hörnet med mysig träddunge i bakgrunden. Lummiga träd som sträckte sig mot himlen och buskar var utplacerade framför så att det blev som ett öppet men undanskymt gömställe. Det såg jättemysigt ut.

Förutom detaljen att under träden såg hon Stefan med halvt öppen mun och byxorna nerdragna ovanpå en tjej. Hon hade en tajt klänningen som var uppdragen och hennes ansikte doldes av buskarna. Gallan steg i halsen när hon kände igen skjortan hon hade köpt till honom julen innan Nyårsafton som hon blev osams med Alicia. Samma skjorta som blivit förstörd en vecka efter att han fått den. Hon såg flickans knutna hand i hans skjorta och en liten reva, hennes långa ben var lindade runt honom.
Sarah mådde illa. Med skakande händer tog hon ett foto med mobilen så att hon skulle minnas hur de låg. Snabbt rafsade hon ner fotona i kartongen igen och stängde locket med en smäll innan hon brast ut i hjärtskärande gråt.