Kapitel 36

7 0 0
                                    


"Sen vaknade jag här." äntligen var hon klar. Nu skulle hon äntligen få vara i fred. Sarah skulle snart bli utskriven och hon skulle få komma hem. Hon visste inte hur mycket lägenheten skulle kännas som hennes med Stefan borta. Hon kunde säkert med hjälp av sambolagen hävda att hon skulle få bo kvar om hon ville, men ville hon det egentligen? Hon var helt slut och kunde inte tänka på vad som skulle komma sen. Hon kände polisernas blickar på sig och snörvlade tyst. 

"Så vitt vi kan avgöra så tog gärningsmannen dig och kastade dig ner för en brant backe mot vägen. det var så du fick dina skador. Vi har pratat med bilisten som fick väja för dig bland annat men ingen såg någon mer än dig. Buskarna och träden dolde troligtvis vem det än var som kastade dig." berättade Camilla. Hennes blick lämnade inte Sarah en enda sekund. Hon sträckte ut handen mot den sorgsna flickan och kramade försiktigt hennes knä. 

"Tack för att du pratat med oss Sarah. Det var riktigt modigt av dig. Vi låter dig återhämta dig i fred och om det skulle uppstå några fler frågor så återkommer vi till dig. Ta nu hand om dig tills vi ses igen. Vi kommer hålla utkik efter Alicia, men om du ser henne får du ringa." Camilla log vänligt och snart var de två poliserna på väg därifrån. 

Sarah tog ett djupt andetag och slappnade äntligen av.

I Din SkuggaWhere stories live. Discover now