I Din Skugga

Kapitel 23

Alicia satt och snyftade häftigt vid bordet. Sarah vägrade lyssna på hennes svaga ursäkter som ändå inte var vettiga ursäkter. Vad Sarah anbelangade så hade Alicia som vanligt bara gjort som Alicia vill. Denna gången var det bara med ett dolt motiv att det på något sätt skulle leda till att Sarah och Stefan gjorde slut. Uppenbarligen hade hon som vanligt inte använt hjärnan som det var menat och tänkt på vad som kunde bli konsekvenserna av hennes handlande.
"Sarah..." Försökte hon med skrovlig röst igen men Sarah bara skakade på huvudet.
"Jag orkar inte höra din röst just nu. Jag orkar inte se på dig, jag vet bara inte var jag ska ta vägen just nu." Sarah kände sig minst i världen och rösten var tom.
"Du kan vara här så länge du vill, Sarah, jag finns alltid här för dig!" skyndade sig Alicia sig att säga.
"Vilken fantastisk vän du är då" svarade Sarah med en röst som dröp av gift. Alicia krympte tillbaka i stolen. Sarah drog med händerna över ansiktet och i mörkret innanför ögonlocken såg hon Alicia med Stefan över sig. Snabbt tog hon bort händerna från ansiktet och snörvlade till.

"Jag vet att det är ditt kök, men kan du låta mig vara ifred lite?" bad hon Alicia. Det tog emot att be henne om något alls och en bitter smak fyllde hennes mun. Alicia nickade och tassade tyst därifrån.
"Var la du kartongen med fotona?" Frågade Sarah snabbt Alicia innan hon försvann in i sovrummet.
"Garderoben i hallen." Alicias röst var låg och besegrad. Sarah nickade och sen var hon ensam i köket med de senaste årens mardrömmar som hopade sig på bordet.

Efter en stund gick hon och rotade fram lådan i garderoben och stängde om sig i köket. Hon stirrade på de andra två fotona och vände frånvarande på fotot på Alicia och Stefan så det låg med baksidan upp.
Båda av de återstående fotona var samma suddiga diffusa som alla andra hon fått och hon sköt dem snabbt åt sidan. De andra två arken var brev. Det ena var svårt att läsa, det såg ut som slumpmässiga tankar nerklottrade på samma papper med olika pennor. 

"Sarah,

Jag ber om ursäkt för att jag var tvungen att göra så där, det enda jag vill är att se dig le- men tack vare dom där två var jag tvungen att krossa ditt hjärta. Jag önskar att dom inte tvingat mig till det men du förtjänar att veta vem du delar säng och hemligheter med.

Det var vidrigt att behöva se dom i sängen men jag gör vad som helst för dig, Sarah. Du förtjänar bara det bästa, och jag kommer få dig också att inse det så småningom. Gråt nu, snart nog kommer jag in i ditt liv och tar hand om dig, min älskling.

Vi är menade för varandra, snart kommer du också att inse att det här var det bästa som hade kunnat hända. Jag lovar att vänta på dig, hur länge som än behövs. Jag gör vad som helst för dig. Jag kommer aldrig svika dig.

Sarah, vackra Sarah. Jag lämnar dig aldrig."