I Din Skugga

Kapitel 8

Camilla och Johan gick strax efter det med förevändning om att Sarah skulle få vila. Hon hade egentligen föredragit om dom hade stannat kvar, som det var nu så rusade tankarna i 200 km i timmen. Hon hade tyckt att det kändes ganska skönt att svara på deras frågor om vad som hände för länge sen så hon slapp tänka på nuet. Hon låg länge och stirrade upp i taket och försökte aktivt att inte tänka. Ibland kom sköterskorna in och tittade till henne och pjoskade med henne när dom såg att hon var vaken. Efter fjärde uppfluffningen av hennes kuddar började hon låtsas sova när dom kom. Till slut somnade hon av ren utmattning och drömde tack och lov ingenting.

Morgonen kom sakta och dom började dela ut mediciner och frukost till våningen. Hon drack sitt kaffe och fick med möda i sig yoghurten dom serverade. Gipset på armen gjorde att den var alldeles för tung, stel och otymplig för att hon skulle kunna äta lika smidigt som vanligt. Så snart hon var klar kurade hon ihop sig under täcket igen och somnade om.
Hon drömde att hon var en sjöjungfru som simmade i havet, svävade fram under vattenytan och njöt av de vackra fiskarna som glatt följde med henne.

När hon vaknade stod de två poliserna utanför hennes rum och väntade tålmodigt på att hon skulle vakna.

"Hur mår du idag?" Camilla log mot henne och tog in de mörka påsarna under ögonen och det rufsiga håret. Sarah ryckte på axlarna. "Är det okej om vi fortsätter där vi stannade igår?" Sarah nickade och Johan plockade fram inspelningsapparaten.
"Är det okej att vii spelar in idag också?" Sarah nickade igen och tog en klunk vatten.

"Då ska vi se, var slutade vi igår..." Camilla bläddrade i sitt anteckningsblock och skummade genom texten. "Just det ja, du fick ett brev." Hon tittade upp på Sarah igen. "Vad föreställde fotot, vet du det?" Sarah skakade på huvudet, kom på sig och la snabbt till;
"Nej. Det var liksom, oskarpt. Bara färger och ljus och mörker... det är svårt att förklara för någon som inte sett det."
"Har du kvar det?"
"Nej. Jag vet inte vad jag trodde men inte att det skulle vara viktigt så jag slängde det." Camilla nickade.
"Berättade du om det för Stefan?" Sarah skakade på huvudet och kom sen på sig själv.
"Oj, nej menar jag." Camilla log snabbt mot henne och trummade med pennan mot anteckningsblocket.
"Fick du fler foton? Eller brev?" Sarah svalde.
"Ja."
"Kan du berätta om det?" bad Camilla vänligt, och Sarah harklade sig innan hon började.