I Din Skugga

Kapitel 4

Stefan var inte överlycklig över tanken på att spendera Nyårsafton med massa andra personer när Sarah berättade om samtalet med Alicia.
"Det är inte massa" rättade Sarah och la sig till rätta i soffan bredvid honom. "Det är du, jag, Alicia och Tommy och någon mer", hon kysste honom på kinden och han ryckte undan huvudet, stirrade fokuserat på skärmen där hans karaktär hoppade och sköt på allt som rörde sig. Hon låtsades inte märka det och sköt undan stynget i hjärtat när han drog sig undan.
"Du vet hur Alicia är, det är aldrig en liten fest, det vet du" muttrade han och knappade frenetiskt på kontrollen.

"Snälla, vi har inte träffat någon av dom på hur länge som helst."
"Fast det där stämmer inte" han himlade med ögonen.
"När träffade du någon förutom mig eller min familj senast?" hon började känna sig irriterad.
"Just nu spelar jag med Johnny till exempel."
"På riktigt, när träffade du någon på riktigt? Inte online i något jävla spel" frågade hon frustrerat och rätade på sig, hon drog sig undan från honom. Ibland var han en sån jävla kille!
De satt i spänd tystnad en stund innan Stefan pausade spelet och vände sig mot henne.
"Du har rätt. Det är inte riktigt samma sak. Jag gillar inte stora fester bara, jag trodde inte du gjorde det heller." hon var osäker på om det var en fråga eller ett påstående.
"Nej det gör jag inte, men jag saknar Alicia. Och jag tycker vi borde bli bättre på att träffa våra vänner. Tommy är väl en av dina närmaste vänner, hade det inte varit roligt att träffa honom igen?" Stefan förblev tyst, Sarah kände sig besviken.

"Du gör som du vill, så klart. Jag tänker inte tvinga dig till något du inte vill." Stefan nickade och log snabbt mot henne.
"Tack. Då stannar vi hemma." Sarah hajade till.
"Eh. Nej?" Stefan såg förvirrad ut.
"Du sa precis att du inte tänkte tvinga mig till något jag inte vill?"
"Ja?" Sarah såg lika förvirrad ut som han.
"Ja?"
"Det betyder att du gör som du vill, men jag kommer gå på festen. Vi ses efteråt istället, det är lugnt." svarade hon. Han tittade irriterat på henne.
"Men jag vill ju umgås med dig!"
"Ja, jag vill umgås med dig med. Men jag vill också gå på festen." hans ansikte var en blandning mellan frustration och förvirring.
"Men..."
"Stefan, vad är problemet?"
Han tittade på henne och la kontrollen på vardagsrumsbordet med en smäll som fick Sarah att rycka till.
"Det är inget jävla problem." Han smällde igen sovrumsdörren efter sig och Sarah satt kvar i soffan och kände tårarna bränna i ögonen.