I Din Skugga

Kapitel 13

Stefan gick runt och surade i lägenheten i flera dagar. Sarah kunde knappt stå ut, hon pendlade mellan en önskan att ta sitt pick och pack och lämna honom och att göra som han ville. Bara för att han skulle sluta tjura. Hon ville hemskt gärna prata med Alicia om sin hemma-situation, eller i ärlighetens namn, någon över huvud taget. Hon kände sig alltmer ensam och isolerad, och Stefan kändes mer och mer butter. Förutom dom få gånger som han fick någon slags knäpp och köpte blommor och överöste henne med kärlek. Varje gång han gjorde så lyckades han lura henne att han förändrats, att dom hade förändrats tillbaka till det drömpar dom var i början när dom precis träffats. Att dom skulle bli så lyckliga igen som när hon precis flyttat in när dom spenderade större delen av dagen i sängen ihop, skrattade och älskade med varandra. Hon suckade drömskt när hon tänkte på den tiden och försökte ignorera hugget i hjärtat.

"Vad tänker du på som får dig att le sådär?" Alicia flinade mot henne och viftade insinuerande med ögonbrynen.
"Sex", svarade Sarah med ett brett leende. Som jag inte haft på minst 4 månader tänkte hon men viftade snabbt bort den tanken.
"Ooh" Alicia låtsades fläkta sig med handen, "Hett hoppas jag?" Sarah nickade med eftertryck.
"Oh ja!" tillsammans skrattade dom och Sarah kunde låtsas att allt var som vanligt. När hon kom hem den kvällen låg tre kuvert på golvet i hallen. Hon kände genast igen handstilen och utan att öppna dom slängde hon ner dom i lådan. Bestämt stängde hon den med en liten duns.
"Sarah?" Stefans röst var honungslen och hon kände hur hon smälte inombords. Han kom upp bakom henne och slog armarna om henne och kramade henne hårt. Han kysste henne på halsen och borrade in näsan i hennes hår. Han andades in hennes doft, hennes schampo som fick henne att dofta ananas. Långsamt slappnade hon av i hans famn och kände hans hjärta slå mot ryggen och hans andetag kittlade henne på halsen.
"Jag älskar dig", mumlade han i hennes öra.
"Jag älskar dig med", mumlade hon tillbaka med ett svagt leende.
"Förlåt..." mumlade han efter en stunds tystnad. Hon visste hur mycket han hatade att be om ursäkt och uppskattade ursäkten desto mer för det.
"Tack, älskling", hon kramade hans hand med sin och smekte den sakta med tummen. Hon blundade och lutade huvudet bakåt och såg inte hur hans ögon mörknade av återhållen ilska.