I Din Skugga

Kapitel 24

Camilla lutade sig framåt mot Sarah.
"Vad menar du med slumpmässiga tankar?" frågade hon med rynkad panna.
"Alltså... du vet när du kommer på något och bara ska skriva ner det snabbt så att du inte glömmer? Eller om någon ringer och så skriver du ner ett nummer till någon? Ingenting verkar följa rader på pappret det är bara slumpmässigt överallt. Förstår du?" förklarade Sarah osäkert. Det lät inte riktigt helt logiskt men det var svårt att förklara. Camilla nickade tveksamt.
"Har du kvar brevet?" frågade hon efter en liten paus. Sarah började nicka innan hon hejdade sig.
"Jag slängde det inte, men jag vet inte vad som hände med det efter allt." svarade hon ursäktande. Camilla nickade och gjorde en kort anteckning.
"Vad var det andra brevet?" Frågade hon och tittade upp på Sarah. Camilla hatade den här delen av utredningen. När de förhörde offret och fick höra det hemska som precis hänt honom eller i detta fallet henne. Att se smärtan och chocken så rått och naket på deras ansikten kunde vara bland det jobbigaste hon varit med om. Nej, hon föredrog när de fångade skurkarna.
När Sarah inte svarade på en stund så tittade hon upp och fångade våndan i Sarahs ansikte innan hon harklade sig och fortsatte berätta.

Hon stod i köket hos Alicia och kände sig kall och stum i kroppen av chocken. Brevklottret hade fått henne totalt ur balans och hon kände gallan stiga i halsen. Med en ansträngning svalde hon hårt och tog ett stort glas vatten. Hon blundade och drog några djupa andetag och kände pulsen sjunka till en långsammare mer behaglig rytm. Hjärtat kändes inte längre som en kolibri som skulle kasta sig ur bröstet vilken sekund som helst, utan slog nu i en stadig takt. Hon hörde Alicias snyftningar från sovrummet och slog irriterat upp ögonen igen. innan hon hann tappa modet marscherade hon fram till bordet och slet åt sig det andra brevet och läste det snabbt.

"Kära söta Sarah,

Jag har nu visat dig att din så kallade bästa vän inte är den du tror att hon är.

Är du redo att se vem din pojkvän egentligen är?"

Hon skummade igenom den korta texten flera gånger. Det kändes väldigt olycksbådande. Hade personen som terroriserat henne så länge nu inte redan visat vem Stefan var med fotot på honom och Alicia? Klumpen i magen värkte och hon la ner breven i kuvertet igen. Dags för nästa, kanske lite mer akuta problemet. 

Var skulle hon ta vägen nu?